Tacksägelsedagen - Tacksamhet

Tacksägelsedagen brukar ofta firas som en skördefest, inte minst på landsbygden där många kyrkor smyckas med årets skörd av spannmål, rotfrukter, frukter och bär. Detta som ett uttryck för den tacksamhet som vi läser om i Psaltaren 65:12-14: Du kröner året med goda gåvor, där du går fram gror feta skördar. Ödemarkens beten frodas, höjderna klär sig i jubel. Ängarna smyckas av fårhjordar och dalarna höljer sig i säd. Allt är jubel och sång. På Tacksägelsedagen påminns vi om till vem vi ska rikta vårt tack för allt det goda som finns runt omkring oss. Det är till Gud får rikta vår lovsång och vår tacksamhet. Lovsången hjälper oss att lyfta blicken från oss själva och mot Gud, och den har inte sin grund i det Han gör, utan i den Han är.

Det är lätt att ta skapelsens gåvor så för givna att vi inte är tacksamma för dem. Men så händer något som gör att allt krackelerar och går sönder – arbetslöshet, hemlöshet, sjukdom, död, ensamhet. Livet ter sig inte så där enkelt längre. Jag tror att vi alla har erfarenheter från tillvarons dubbelhet och trasighet, den tränger sig på oss och finns inom oss. Jesus är Guds svar på syndens och ondskans problem – i Honom möter vi Guds helighet, rättfärdighet, godhet, kärlek och barmhärtighet.

I dagens evangelietext möter vi konsekvenserna av synden och ondskan i tillvaron – men vi möter också Guds kärlek och barmhärtighet när det sjuka blir friskt och det trasiga helt. De 10 spetälska i evangeliet var en blandad skara människor, judar och samarier, två folkslag som i vanliga fall inte umgicks mer än nödvändigt. Men nöden har den effekten på människor att den för samman, det yttre blir inte längre viktigt i kampen för överlevnad och en dräglig tillvaro.

De spetälska hade med all sannolikhet hört vittnesbörden om hur Jesus botade sjuka, och de hoppades nog att få möta honom en dag. Och plötsligt händer det – Jesus kommer deras väg – de stannade på avstånd, spetälska fick inte gå nära friska människor på grund av smittorisken, och ropade: Jesus, mästare, förbarma dig över oss.

Jesus uppmanar dem att gå till prästerna för att visa upp sig. Det var endast prästerna som kunde ”friskförklara” männen så att de återigen kunde bli en del av samhällsgemenskapen.  De spetälska gick, och när de var på väg blev de blev friska, men det är endast en av männen som vänder tillbaka till Jesus, och det är en samarier. Han kastar sig till marken vid Jesu fötter och tackar och prisar Gud för det som hänt. Var det bara han som blev frisk? Nej, alla blev friska, men det var bara han som återvände. Var det bara samariern som blev tacksam? Nej, jag tror att de alla var tacksamma, det vore konstigt annars. Men det är bara samariern som vänder tillbaka till Jesus och låter erfarenheten få bli till en lovsång till livets Gud – det viktigaste för samariern var inte längre att få bli en del av samhällsgemenskapen – det viktigaste var att få ge Gud äran – och följden blev inte bara ett yttre helande utan även ett inre när den brutna Gudsgemenskapen återupprättades igen.

Berättelsen visar att försoningen, upprättelsen och helandet har nått, inte bara det utvalda judiska folket, utan alla människor, genom Jesus Kristus, också oss här och nu i Sverige 2018.  

Mötet med Jesus Kristus – hans helighet, rättfärdighet, godhet, kärlek och barmhärtighet kan föda den lovsång inom oss som trotsigt prisar Gud i livets alla omständigheter. Mötet med Jesus kan få oss att lyfta blicken från oss själva och mot den Gud som upprättar oss och ger oss det eviga livets gåva.  När vi vänder oss till Jesus och ger honom våra liv, vår tacksamhet och vår lovsång, så blir hans ord till samariern också ord till oss – Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.

Mikael Nilsson