Johannes Döparens dag Årg 2 - Idag är frälsningens dag

Nu firar vi Johannes döparens födelsedag samtidigt som vi blickar framåt mot en annan födelsedag – dagen då Jesus föds. I midsommartid får vi blicka sex månader framåt mot julen. För både Johannes och Jesus kommer som ett resultat av att Gud griper in tillvaron för den här världens skull.

Elisabeth, Johannes mor, var både gammal och ofruktsam. Mänskligt sett fanns det ingen chans för henne att bli gravid och föda ett barn. För Elisabeth, och hennes man Sakarias, så var det en stor sorg att vara barnlös, och vid denna tid kunde det innebära känslor av skam och utanförskap. Evangelisten Lukas berättar att när Sakarias, som var präst vid Jerusalems tempel, ska tända rökelseoffret så visar sig ängeln Gabriel för honom och ger honom de glada nyheterna att hans bön blivit hörd; Elisabeth ska föda en son som ska heta Johannes och som ska bli uppfylld av Helig Ande i moderlivet. Redan innan Johannes är född har han alltså fått kallelsen och uppdraget att vara Guds profet. Sakarias blir både rädd och tvivlande – hur ska han få visshet om att det som sagts skall ske. Det är en naturlig och mänsklig reaktion när vi ställs inför det omöjliga, de flesta av oss hade reagerat på samma sätt som han. Men för Gud är allting möjligt, för Gud är ingenting omöjligt. Och som ett tecken på detta blir Sackarias stum, och det är inte förrän efter Johannes födelse, i samband med omskärelsen på åttonde dagen, som Sackarias kan börja tala igen efter att han skrivit att ”Johannes är hans namn” på en skrivtavla.

Nu får också vi rikta blicken sex månader framåt mot julens stora händelse, för Johannes har ett särskilt uppdrag – att gå före Herren och bana väg för honom. Johannes bereder marken för att människor ska kunna ta emot Guds ord och frälsningen genom Jesus. Johannes förkunnelse är ett kärvt och inte så lättsmält budskap om omvändelse. Ett budskap med ett eko från gamla testamentets profeter, bl.a. från profeten Jeremia: ”Så säger Herren: Handla rättvist och rättfärdigt och rädda den utplundrade ur förtryckarens våld. Kränk inte invandraren, den faderlöse och änkan, bruka inte våld mot dem. Låt inte oskyldigt blod flyta på denna plats!” (Jer 22:3). Likt gamla testamentets profeter talar Johannes ord från Gud in i sin samtid för att människor ska omvända sig. Och samtidigt mitt i den kärva förkunnelsen så vittnar Johannes namn att Gud är full av nåd. Johannes betyder ”Herren är nådig”.

Johannes är profeten som går före och öppnar upp för Guds lösning på människans problem. Sakarias, Johannes far, förkunnar detta i en profetisk lovsång: ”Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet, ty du skall gå före Herren och bana väg för honom. Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder genom vår Guds barmhärtighet och mildhet. Han skall komma ner till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga, och styra våra fötter in på fredens väg.” (Luk 1:76-79).

Guds kärlek uppenbaras på ett speciellt för oss genom Jesus Kristus, hans liv, död och uppståndelse. Gud blev människa i Kristus för den här världens skull – för din och min skull. Men vi behöver upptäcka vårt behov av Guds kärlek, nåd och frälsning. Detta är Johannes uppdrag; genom hans, de övriga profeternas och bibelns, ibland kärva budskap avslöjas våra innersta behov. Vi ser det som är trasigt och behöver helas. Vi ser det som vi behöver omvända oss ifrån och få förlåtelse för. Vi ser att vår relation till vår skapare endast kan bli hel och upprättad när vi tar emot frälsningen genom Jesus Kristus. Vi behöver ett vidrörande av Guds närvaro och kärlek. Tillslut inte ditt hjärta och sinne från denna sanning, utan ta emot den frälsning, det hopp och det liv som Jesus vunnit för dig och som endast han kan ge.

Vi får tillsammans lyssna till aposteln Paulus när han skriver: ”Som Guds medhjälpare uppmanar jag er också att inte kasta bort den nåd ni tar emot från Gud. Han säger ju: ’Jag bönhörde dig när stunden var inne, jag hjälpte dig på frälsningens dag.’ Nu är den rätta stunden, nu är frälsningens dag.” (2 Kor 6:1-2)

Mikael Nilsson, kyrkoherde

Traryd-Hinneryds pastorat