“ . . . i otukt har hon blivit havande.”

Så här års för väl de orden oss till Maria. Det var hon som folk, inklusive hennes fästman Josef, trodde blev havande på ett omoraliskt sätt. Men nu handlar det istället om en helt annan kvinna. Tamars berättelse i Första Moseboken 38, erbjuder hopp till oss alla, men särskilt till de av oss som blivit misshandlade och utnyttjade och längtar efter rättvisa. Denna historia är så solkig att den kommer nog aldrig till “en biograf nära dig.” Efter att ha blivit utsatt för åtskilliga övergrepp, planerade denna kvinna noggrant hur hon skulle lura sin svärfar att ligga med henne! Men, hon hyllas i Ruts bok och är den första kvinna som nämns i Nya Testamentet. Hur kommer det sig?

Juda, sonsonsson till Abraham, levde vid den tiden utanför sitt folk och sitt land. Han valde Tamar som inte var från Israels folk som fru åt sin äldste son, Er, men han var så ond att Herren tog hans liv! Vi kan bara tänka oss hur Tamar fick lida med en så grym man. Då befallde Juda sin andre son att ta Tamar som sin fru! Här har vi nyckeln till denna berättelse–spelreglerna som Tamar fick rätta sig efter. En viktig sed, hos många folk på den tiden, var att om en man dog barnlös skulle hans närmaste släkting göra hans änka havande för att den dödes namn skulle kunna leva vidare. Samtidigt var detta en trygghet för änkan som utan man eller son inte hade någon försörjning och då skulle vara tvungen att tigga eller något ännu värre.

Onan låg gärna med Tamar, men, ovillig att dela sitt arv med någon, drog han sig ur hennes kropp innan hon kunde få vare sig njutning av akten eller det som skulle bli resultatet av den, befruktningen. Herren var lika missnöjd med honom som med Er. Ytterligare en begravning fick äga rum.

Föreställ dig chocktillståndet i familjen! Sönernas mor i sin stora sorg var troligen både skräckslagen och full av hat till Tamar, kanske rentav trodde att Tamar hade en ond ande. Hon klagade nog på Juda som skickade Tamar tillbaka till sin familj för att där vänta på att Sela, den tredje sonen, skulle växa upp.

Juda försatte henne i en fruktansvärd situation. Även om hon fortfarande var ung fick hon inte gifta sig. Utan försörjning var hon inget mer än en generande börda för sin fars familj och anklagad för att hon inte hade fått barn som ju var syftet med hennes liv. Utnyttjad, Bedragen, och Övergiven. Några av oss känner igen oss i varje punkt. Alla har vi någon gång varit orättvist behandlade eller svikna.

Detta påminner om en film med tre utsatta kvinnor i huvudrollerna. Dolores Claiborne var misshandlad av sin man men inte förrän hon fick reda på att han sexuellt utnyttjade deras dotter blev denna “kvinna med ett hjärta av stål en enda stor lipande hög.” Dolores visste att just hon inte skulle få någon hjälp från myndigheterna och sedan stålsatte hon sig själv och ordnade en dödlig fälla för sin man. Hon var jättemodig och handlade helt fel. Alla tre kvinnorna sade någon gång under filmen, “Ibland måste en kvinna få vara en satmara för att klara sig.” Hårt, stenhårt, och utan sant hopp, för att inte nämna glädje.

Dan Allender kommentarer fenomenet i sin bok, Kränkt som barn–sårad för livet? “Fienden är densamme för den som varit utsatt för sexuella övergrepp som för den som inte varit det – en envis, driftsäker böjelse att söka andra gudar för att få liv utanför en dynamisk, stund-för-stund relation med Livets Herre. För den som har en övergreppsbakgrund gäller dock, att den svåra kränkningen av tillit och intimitet än mer förstärker den egna beslutsamheten att leva utan smärtan av otillfredsställd längtan. Så förnekar man den djupa törst som endast Gud kan stilla.” s. 43

Tror Tamar att hon nu måste bli en “satmara” för att överleva? Sätt på dig ett par “helgade glasögon” och kika in i hur Tamar kunde ha resonerat medan hon väntade på sitt enda hopp–att Juda ska hålla sitt löfte.

Tamar försökte att undvika sin fars vrede, som berodde på skammen för att hon var hemma igen. Hon jobbade flitigt med varje syssla för att desperat försöka förtjäna sitt uppehälle – rensade ogräs , spann, vävde och flätade korgar. Hon stod på marknaden i timmar. Dagarna förflöt långsamt, men hon var fast besluten att vara trofast. Hon skulle vänta på Juda. En dag på marknaden drogs hennes uppmärksamhet till två unga, våldsamma män i ett fyllebråk. Häpet såg hon att den ene var Sela, definitivt en vuxen karl. Det gick upp för henne att Juda inte hade för avsikt att hålla sitt löfte . Nu såg hon det som alla de andra förstått hela tiden. Vad skulle hon göra? Tamar grät sig till sömns nätterna igenom. En dag kom nyheter som satte igång en otrolig och mycket riskfull idé. Judas fru hade varit död en längre tid och nu när den officiella tiden för sorg var slut skulle han iväg till fårklippningsfestivalen i Timna. “Hmmff”, tänkte Tamar, “Skökornasfestival var ett bättre benämning!” Tamars tankar snurrade runt i huvudet på henne. . . Hon kunde fortsätta att kyskt vänta , eller . . . Han letade kvinnligt sällskap. . . och hennes hjärta bultade i bröstet . . . Varför skulle det inte vara hon som försedde honom med det kvinnliga sällskapet?

Sagt och gjort. Hon klädde sig som en av tempeltjänarinnorna i många tunga slöjor, vilket var definitivt till hennes fördel och väntade på Juda vid den väg hon visste han skulle ta till Timna. Hon bad honom om en get som betalning för sin tjänst och om en pant tills dess den kunde levereras. Hans ring, snodd och stav skulle duga. (dvs. hans körkort, och både hans Visa och Masterkort!) Dådet undanstökat hade hon bara att vänta för att Juda skulle höra nyheterna . . . “i otukt har hon blivit havande “. . . för att han skulle komma springande. Han hade rätt att döda henne för hennes otrohet och hade för avsikt att göra det tills budet hon skickade i förväg nådde honom med hans personliga tillhörigheter och budskapet att de tillhörde fadern till hennes barn. Omedelbart intog Juda en ödmjuk ställning och deklarerade att hon var mer rättfärdig än han. Hon hade inte bara skaffat en trygg framtid för sig själv utan också en arvinge åt honom.

Tamar och Judas ena barn, Peres, fortsatte linjen som leder till Kung David och slutligen till Jesus. Att Tamar finns med i släkttavlan kan ses som bevis på att Gud vill inkludera alla folk i Hans underbara frälsningsplan. Hon ska inte prisas. Gud ska. Den lilla kvinnan, som modigt men helt fel poserade som en tempeltjänarinna vid en väg, användes av Gud för hans heligaste av syften. Vi kan vara utan hopp, hålla på med att göra fel på värsta sätt, om och om igen, men Gud älskar oss i alla fall. Han dog för oss och välsignar oss trots att vi är helt ovärdiga det. Den oförtjanade nåden ropar till oss även idag utifrån sann kärlek och tacksamhet och ger oss sant hopp. Han har lovat att en dag kommer ondskan och dess konsekvenser att förgöras. Vårt Hopp finns i Honom som håller alla sina löften.

Judy Breneman