Mikal – En prinsessa och en drottning

Det är önskvärt att man läser Bibelställena för att bättre kunna förstå artikeln.
1 Sam 14:49 - 2 Sam 21 Särskilt: 1 Sam 18, 19, 25, 2 Sam 3, 6

Strålande solsken glittrade på Sauls och Jonatans glänsande, rakbladsvassa spjut av stål. Hästar snörvlade och stampade otåligt och stönade medan tunga, pansarklädda soldater klättrade upp på dem. Mikal satt som förstenad av det som skedde, särskilt synen av sin far, den ståtlige kungen, längre än alla de andra, och den som dirigerade den tidiga morgonens aktivitetet. Krigarna bockade till och log brett mot honom i beundran, och Mikals hjärta svällde i bröstet av stolthet. Hon visste att de var beredda att dö för hans skull, bara han gav kommandot.

Folket hade sagt sitt. De hade vågat trotsa Guds önskan och bad Honom om en kung. Mikal visste att hennes far följde Guds regler, inte på grund av att han längtade efter Gud, utan for att det var vägen till framgång, till ett större rike och mer makt. Mikal återvände till sitt rum. Kalla och hårda avgudar av trä stod trofasta på sin hylla, och Mikal kände tydligt av deras underliga dragningskraft.

Något hade gått snett. Sauls ögon var mörka, hans sinnesstämning förfärlig.

Innan gryningen vaknade Mikal upp ur en orolig sömn till de ljuvligaste toner av harpa som hon kunde tänka sig. Nattens mörker såväl som ondskans ande som vilat över palatset skingrades. Mikal blev kär i den unge, harp-spelande herden som fick hennes far lugn och som var hennes älskade brors trogne vän. När han störtade deras fiendes mest skräckinjagande jätte med bara en slangbössa och fem små stenar älskade hela Israel honom. För hennes skull allena bevisade David sin kärlek, genom att dräpa 200 Filistéer. Saul, trots ilska och svartsjuka, tvingades hålla sitt löfte, och Mikal blev Davids brud. Mikal fick bevittna hur David ägde en riktig förtröstan på Herren. Utan att ta den som sin egen erkände hon att den var anledningen för Davids enastående framgång och, paradoxallt, nog också hans ödmjukhet.

En ond ande hade förvandlat hennes storartade far till en hopkrupen patetisk gestalt, besatt med att hålla fast vid det lilla spår av makt han fortfarande ägde.
Medan Mikal promenerade mot sitt hus dök plötsligt ett sändebud upp bredvid henne och varnade henne för Kung Sauls planer att skicka soldater för att döda David morgonen därpå. Utom sig av oro vaktade Mikal vid fönstret och väntade under natten tills hon var säker på att ingen var utanför. Hon sträckte sig ut över fönsterbrädet så långt hon vågade. Från det att Davids händer gled ifrån hennes tills hon återhörde honom landa med en mjuk duns, kunde hon nästan inte andas. David sprang iväg, snabbt och ljudlöst. Inom ett par sekunder var han ur sikte. På morgonen vann Mikal tid för David genom att ljuga för Sauls tjänstemän och senare ljög hon för sin far om hennes makes försvinnande.

Natt efter lång natt tittade Mikal efter David, medan hon hela tiden visste att han inte kunde återvända. En dag kom en av Sauls tjänstemän och bönföll henne att följa med på en resa med honom. Saul hade bestämt en ny man vid namn Palti åt henne. Bedrövad i sitt hjärta visste Mikal att det var ingen idé att protestera eller att försöka springa. Det var hennes pappas rätt att göra vad han ville med henne. Hon fick gå med på det, men hennes hjärta tillhörde David.

Palti var överlycklig. Han behandlade Mikal som den prinsessa hon var och med tiden växte inom henne en kärlek för honom, och även till deras enkla liv på landet. Hon var förkrossad när nyheten av Jonatans död kom. Hon hörde den med sorg men blev inte förvånad över hennes egen fars våldsamma slut. Nyheterna om Davids olika giftermål och hans barn nådde henne också. Hon undrade om han var lika tillfredsställd i sitt nya liv som hon var i sitt.

En kunglig galavagn stod untanför dörren. Mikal beordrades tillbaka till Jerusalem! I en politisk manöver ville Kung David få tillbaka sin ägodel! Mikal och Palti grät bittert i varandras armar. Palti följde efter, gråtande, tills han blev beordrad att vända. Mikal grät men vreden fyllde hela hennes sinne.

Så egendomligt, tänkte Mikal. Här står jag vid ett fönster igen. Denna gång återvänder min man till mig. Han dansar som en gammal get och gör narr av sig själv och det på grund av den där arken.

Hela Guds helighet fanns i “den där arken.” Guds välsignelse över folket vilade där arken vilade. David var upprymd över att äntligen ha fått Gud och Hans välsignelse genom att återbörda arken där den hörde hemma.


Av alla lärdomar som Mikals krönika kan lära oss, låt oss så titta på en enda. Eftersom hon blev ett offer av sin tid och kultur kan mycket sägas till Mikals försvar. Hon kände till allt hon behövde veta för att göra de rätta valen, för att välja en nära relation med Gud. Till och med offer, och alla är vi offer någon gång, är ansvariga för sina val. Mikals problem kan verka avlägset för oss i vår värld. Men, är det verkligen det?

När vi känner oss tomma och slitna dras vi, som Mikal, till den tillfälliga friheten som synden verkar erbjuda. Tillfällen finns i mängd för att våra hjärtan ska dras i motsatt riktning än till den som Gud vill att vi ska gå. Richard Lovelace skriver i Dynamics of Spiritual Life: Strukturen av synd i den mänskliga personligheten är något mer komplicerad än enstaka handlingar eller tankar av avsiktlig olydnad...
Den är mer besläktad till en nätverk av tvångsmässiga attityder, övertygelser och handlingar som har djupa rötter i vårt utanförskap från Gud. s. 88-89

John Ortberg skriver i Livet jag längtar efter: Det är en skrämmande upplevelse att börja se sanningen om sitt eget inre och dess behov av rening. Det var därför Martin Luther ägnade så mycket tid åt bikt. Det Luther var rädd för var sin egen skicklighet i fråga om självrättfärdigande. Han visste att det viktigaste budet handlar om att älska Gud av hela sitt hjärta, av hela sin själ och av all sin kraft -- och han klarade inte ens att efterleva det i fem minuter. s. 190
Paulus skrev: Skriften är till nytta ...så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar. Tanken är att ...varje ögonblick skulle bli en spegelbild i miniatyr av livet i Guds rike. s. 191-2

Mikal hade privilegiet av en nära relation med David som i Bibeln kallas för “mannen efter Guds eget hjärta”. Att hon inte kände igen det hjärtat i handling är den stora tragedin i hennes berättelse. Må den inte vara det i vår.

Judy Breneman