... välsignad vare du, som idag har hindrat mig från att ådra mig blodskulden... (v. 33)
- den krönte Kung David till Abigail, då fru till den onde Nabal

När Abigail träffade David var han vred. Jagad av Kung Saul hade han sprungit för sitt liv i flera år och hade visat en enorm självkontroll för att inte hämnas på Saul som attackerade honom gång på gång. När tillfället kom då David skulle ha kunnat döda sin fiende, behärskade han sig till det yttersta och Saul fick leva. David blev trött och hungrig och han som hade varit tålamodet själv tappade till slut kontrollen. Om det inte hade varit för Abigail med sin sällsynta kombination av inre och yttre skönhet, hade han gjort sig skyldig till mord och äventyrat sin framtid.

Abigail var gift med Nabal, vars namn betyder bl.a. självisk och stridslysten. Det betyder också dåre – och i Skriften är en dåre lika med någon som säger att det inte finns någon Gud och lever sitt liv efter den filosofin. Som ägare till tusentals djur var Nabal mycket förmögen och tillbad nog det allsmäktiga guldet. Han festade hårt och var oärlig och orättvis. David råkade befinna sig i samma område som Nabals herdar var och där vaktade de hans boskap.

För att förstå konflikten som uppstod, är det viktigt att känna till lite bakgrundsfakta. Medan Israels officiella krig leddes under Kung Sauls befäl, stred David och hans 600 lojala kämpar mot olika vilda stammar ute i öknen. Som ett resultat av detta blev herdarna i området skyddade mot vilda stammar som plötsligt kunde attackera och stjäla boskap. Enligt dåtidens sed skulle ägaren, när det var dags för fårklippning, dela med sig av sin vinst till dem som hade skyddat hans herdar ute på fälten. Det var ungefär som att lämna dricks idag. Det var därför ganska naturligt att David skickade några av sina män till Nabal när det var dags för fårklippning. Davids tålamod tröt helt när Nabal vägrade att skicka någon mat med Davids män. David blev vansinnigt arg och överreagerade. Han utrustade 400 män och hade för avsikt att utplåna Nabal och alla som jobbade för honom.

Under tiden sprang en av Nabals tjänare till Abigail och rapporterade om allt som hade hänt. Hon fick veta om det starka skydd som David hade varit för Nabal och om Nabals arrogans och snålhet när Davids män fredligt kom och bad honom om mat. I denna krissituation strålar det om Abigails person. Den är värd en djupare eftertanke.

Till skillnad från sin man var Abigail någon man kunde gå till och nå fram till. Tjänaren hade förtroende för Abigails klokhet och förmåga att åtgärda situationen. Hon måste agera snabbt och hon valde att göra det på ett sätt som skulle vara bäst för alla. Hon hade förmågan att sätta sig in i både Davids såväl som Nabals tankar. Hon hade stora ekonomiska tillgångar till sitt förfogande vilka hon drog nytta av, och hon fullföljde det som hon hade bestämt. Snabbt ordnade Abigail den största ”catering via åsna service” som någonsin varit av överflödet från maten vid festandet och gick iväg mot Davids läger.

I denna otroligt känsliga situation skulle det första intrycket vara ytterst viktigt, och det var tydligt att Abigail planerade vad hon skulle göra och säga. När hon såg David klev hon ner från sin åsna och bugade sig ner mot jorden framför honom. Modigt visade hon ödmjukhet utan att vara självutplånande. Abigails tal är ett av de längsta talen någon kvinna i Bibeln hållit. Det visar hur hennes tro påverkar hela hennes sätt att vara. Genom hela talet kallade hon sig själv ”tjänarinna” och David ”min herre.” Hon förde sin mans talan genom att be David att betrakta Nabal för den han var, en okunnig man. Hon tog själv på sig ansvaret för sin mans handlingar och bad David att förlåta henne och acceptera gåvorna som en gottgörelse. Hon vädjade också till honom på ett personligt och andligt plan genom att påminna honom om att han var krönt av Herren och att hans liv var i Herrens goda skydd. Smaken av hämnd genom att mörda många oskyldiga, på grund av en dåres dumhet, var inte värt det han skulle komma att förlora. Denna vackra, visa kvinna var så säker på sin plans värde att hon avslutade sitt tal med att be David komma ihåg henne senare när det gick väl för honom.

Föreställ dig David. Han hade verkligen inte förväntat sig att träffa en vacker kvinna ute i bergen, och ännu mindre en kvinna med åsnor fullastade med precis allt han ville ha, inklusive vällagad fårstek för hans kurrande mage. Som om inte det var tillräckligt, i all ödmjukhet talade hon i väl valda ordalag och satte hans erfarenhet och önskan för hämnd i ett nytt perspektiv. Kombinationen var kraftfull. Hur kunde han göra annat än tänka om?

Abigail återvände hem till sin redlöse man. Hon hade stått emellan honom och David som var beredd att ta livet av honom och alla hans tjänare, och han var helt omedveten om farorna. På morgonen, när Nabal led av en svår baksmälla, berättade Abigail för honom vad som hade hänt. Skräckslagen, fick han en hjärtattack, repade sig aldrig och dog några dagar senare. När David fick höra om Nabals död, tänkte han omedelbart på hur det skulle kunna ha varit om han hade tagit Nabals öde i sina egna händer, istället för att vänta på Herren. Han kom verkligen ihåg den vackra kvinnan som hade talat honom till rätta och bad henne att bli hans hustru.

Abigail var antagligen en stor inspirationskälla för många i hennes omgivning och får också vara det för oss. Vad är det som människor i vårt samhälle letar efter? Det fanns nyligen en längre intervju i Göteborgs-Posten med Marie Ehrling som har haft olika chefspositioner inom SAS och numera är vd för Telia Sonera. Enligt artikeln är hon ”en av landets mäktigaste företagsledare”. Hon hittade inga idoler i affärsvärlden, utan har som förebilder människor med en ”inre hållning” vilka ibland kan vara ”obekväma.” Nelson Mandela, bland andra, nämndes. Reportage efter reportage bekräftar detsamma. Folk letar efter någon som bryr sig, efter äkthet och inre styrka.

Vilken svensk kvinna av vår tid skulle Abigail kunna vara? Silvia? Anna Lindh? Kd: s Maria Larsson? Skulle hon kunna vara vd för ett företag, en kvinnojour, eller författare till en bok om unga tjejers självbilder, till exempel? Kanske det. Men skulle hon kunna vara en ”vanlig” kvinna i en ”vanlig” familj med vanliga vänner, grannar, och arbetskamrater och med en ovanligt dynamisk relation med Gud? Egentligen var det så Abigail var! Vi behöver kvinnor överallt i vårt samhälle idag, som äger en öppenhet som attraherar och inger förtroende, med en intellektuell förmåga kombinerad med ett jordnära och sunt förnuft, och med ett personligt mod som inte sviker i svåra situationer. Framförallt behöver vi kvinnor som känner Gud, litar på honom, och genom att utveckla och fördjupa sin relation med honom får en världssyn och andlig styrka som genomsyrar deras sätt att tänka och vägleder deras handlingar. Må världen kunna hitta vad den söker!

Judy Breneman