2. BARA BÄRA
En åsna bryr sig inte ett dugg om
vem hon bär om det är en kung, en fånge,
en man eller en kvinna. Åsnan har bara en kallelse,
nämligen att bära. BARA BÄRA. Det är
åsnans uppgift. Vem hon bär - det spelar
ingen roll.
Jag tänker ofta på min gamla,
svårt senila mor, som nu är borta. Hon lärde
mig så mycket. Hon ville ofta hålla någon
i handen. När det kom någon besökare
till mig, tog hon ofta dennes hand i sin. Det spelade
ingen roll för henne om det var en utslagen människa
som höll hennes hand eller om det var en biskop
eller en professor. Det var ovidkommande. Bara det
var en mänsklig hand att hålla i.
Det är viktigt för oss i vår
vardagskallelse att vi inte gör skillnad på
människor och bemöter dem olika beroende
på den samhällsställning de har. Just
i sin vardagskallelse fick en åsna en gång
för en kort stund uppgiften att bära Jesus.
Så kan det vara för oss också.
Vi kanske tycker att det vi håller på med
är enformigt. Dag ut och dag in gör vi samma
sak. Det kan hända att Gud just i den vardagskallelse
vi står i använder oss för något
särskilt.
En gång på domens dag kanske
du blir påmind om en vardagshändelse. Du
kommer inte alls ihåg att du har gjort något
gott, och tänker: "Det där har jag
ju gjort varje dag." Men det var just en vanlig
dag som Gud tog dig i sin tjänst utan att du
visste det.
Det är viktigt att vi är trogna
vår vardagsgärning, att liksom "bara
bära" - att göra det som är vår
uppgift och inte sikta så högt till stora,
märkvärdiga gärningar.
Så red då Jesus in i Jerusalem
rå åsnan. Han kom alltså inridande
på åsnefötter och inte på stridsvagnens
larvfötter. Och nog skulle vi väl önska
att det blev mindre av stridsvagnarnas larvfötter
i vår värld och mer av åsnefötter.
Då skulle världen se annorlunda ut.
3:
Ungåsnan som Jesus red på  | 
