4. LÖST
OCH FÖRD TILL JESUS
I texten står det att åsnorna
skulle lösas. De var bundna. Ibland brukar jag
binda mina åsnor vid träd ute på
gården, för jag är så rädd
att de skall komma ut på stora riksvägen,
som går alldeles intill mitt hus. Då brukar
åsnorna gå och beta runt trädet.
De går runt, runt och äter, och repet blir
kortare och kortare. Men tänk då inte att
åsnan är dum när hon gör så
här. Hon ser det gröna gräset och går
bara runt, runt, medan repet lindar sig varv på
varv kring stammen. Till sist kan åsnan inte
komma längre. Hon står med mulen alldeles
intill trädstammen. Då måste jag
komma och lösa upp knuten och befria åsnan.
Vi människor gör ofta likadant.
Vi kan vara bundna av en konflikt som kanske ligger
långt tillbaka i tiden, i vår barndom.
Kanske vi inte var älskade av våra föräldrar.
Kanske vi blev illa behandlade i skolan. Kanske människor
har föraktat oss. Vi kan vara missnöjda
med vårt utseende eller rädda för
vad folk tycker och tänker om oss.
Det kan vara så många olika
saker som binder oss. Och så går vi runt
problemen och ältar dem. Till sist är vi
fast.
Då måste en hand komma utifrån
och lösa upp knuten. Den handen är sårmärkt.
Det är Jesu hand - den enda som kan lösa
knutarna på vår livslina. Det kan vara
små knutar och det kan vara stora, men det är
viktigt att Jesus får lösa dem. Hade lärjungarna
bara löst åsnorna vid Betfage skulle de
ha strövat omkring i byn och sökt efter
bete. Men nu står det i texten att "de
skulle föras till Jesus". Om man är
löst och förd till Jesus, kan det bli något
fint och meningsfullt med en människas liv.
Jesus red in i Jerusalem. När folket
såg Jesus sitta på åsnan, kom de
nog att tänka på vad profeten Sakarja sagt:
"Se, din konung kommer, saktmodig och ödmjuk,
ridande på en åsna, på en arbetsåsninnas
fåle."
5:
Kungen kommer  | 
JAG
- EN ÅSNA
