JAG - EN ÅSNA

7. Som fick vara ambulans
  Den åsnan finner vi på vägen mellan Jerusalem och Jeriko. Hon gick på den dammiga, brännheta vägen och bar en tung packning. Uppe på lasset satt nog samariten, som jag föreställer mig som en mager, senig man. Han satt kanske där och bara slöade. Plötsligt kände åsnan att det luktade blod. Det känner djur. Och mycket riktigt: vid vägkanten låg en halvdöd människa. Åsnan stannade. Samariten hoppade av och tog hand om den slagne mannen, hällde vin och olja i hans sår och förband dem.
  Bildligt talat är vinet som svider lagen, Guds krav som väcker vårt samvete. Oljan är förlåtelsen. Gud förbinder såren genom att säga: "Dina synder är dig förlåtna."
  Så fick åsnan fungera som ambulans. Samariten lyfte upp den slagne mannen på åsnans rygg och förde honom till ett värdshus och betalade för honom. "Sköt om honom", sa han till värden. "Kostar det mer, skall jag betala dig på återvägen."
  Vi skulle vara sådana där "åsneambulanser". Också vi skulle ta hand om (ut)slagna människor och som samariten använda både vinet som svider i såren och oljan som lenar. Det finns så många människor som vi bara går förbi. I storstäderna sitter utslagna i tunnelbanan eller ligger under broar. Vi törs helt enkelt inte gå fram till dem. Vi är rädda att själva bli antastade, utskämda, utskrattade, att bli ansedda för att vara likadana.
  På en tågresa mellan Stockholm och Växjö hände följande: I Stockholm kom en man ombord, och han var inte riktigt nykter. Han gick och sträckte fram sin högra hand och ville hälsa på alla i vagnen. Men man gömde sig bakom en bok eller tidning och visade sin avoghet.
  En dam reste sig och gick för att hämta konduktören. Men innan hon kom tillbaka hade mannen kommit fram till mig, och när han sträckte fram sin högra hand gjorde jag det också. Vi satt där och höll varandra i hand när damen kom in. Hon upptäckte först inte mannen, men jag såg hennes upprörda min. Konduktören som var med lät blicken glida över hela vagnen. Till sist upptäckte kvinnan mannen och sa:
    - Där sitter han.
Och hon tillade:
    - Men han har funnit en likadan.
  En likadan! Egentligen sa hon alldeles rätt, för jag är faktiskt likadan som den här mannen, fast jag har haft det mycket bättre i mitt liv.
  Vi fick en fin tågresa. Mannen skulle till Ryd, och vi satt och samtalade hela tiden. Han berättade om sitt liv, och jag tänkte att om jag hade haft ett sånt svårt liv, kanske jag också hade varit alkoholist.
  Att vara lik en åsna innebär att bli utskrattad och förlöjligad. Varför skrattar människor åt åsnan? Ibland kommer det gäster till mig som skojar med varann och säger när de ser åsnorna på gården:
  - Nu har du kommit bland dina släktingar! Och så skrattar de. Då undrar jag om de där människorna verkligen håller för en jämförelse med en åsna - om inte åsnan är bättre än de.
  Varför skall just en åsna bli så förlöjligad? Till och med Jesus blev liknad vid en åsna. I en soldatförläggning i Rom finns en teckning av en korsfäst man med åsnehuvud. Det kanske var en romersk soldat som gjorde denna nidteckning för att retas med sina kristna kamrater.
  När nu Jesus blev förlöjligad och hånad måste det gå likadant för oss. Vi måste vara förberedda på det om vi skall kunna bli använda i Kristi tjänst.

8: Älskad av Gud