JAG - EN ÅSNA

9. Utvald av Gud
  Jesus red in i Jerusalem på åsnan. Vi kallar Jerusalem för den heliga staden, eftersom det står så mycket fint om den i Uppenbarelseboken. Låt oss se! Den var byggd i fyrkant. Muren var gjord i jaspis, och staden var av rent guld. De tolv portarna var tolv pärlor. På grundstenarna stod namnen på Lammets tolv apostlar och de tolv stammarna. Gatorna var av guld, och i staden fanns Livets träd och Livets älv.
  Fast det står så mycket om staden är det litet svårt att få en klar uppfattning om den. Det är väl inte heller meningen. Vi skall inte ta det bokstavligt. Det är bilder för någonting vi ändå aldrig kan fatta. Staden är en bild av gemenskap, guldet en bild av det som är rent, utan slagg osv.
  Men när jag tänker på den himmelska staden som det finaste och vackraste jag vet, då är det inte en stad med gator av guld, utan det är de gröna ängarna med det gröna gräset. Det är kullarna och dungarna, det är de vackra ängsblommorna och det är djuren som fridfullt betar.
  I fantasin ser jag att där nere på sluttningen finns också en plats för små grå korsmärkta åsnor. Om det är riktiga människor eller om det i överförd bemärkelse är människor som kan liknas vid små grå åsnor vill jag låta vara osagt. Här svindlar tanken.
  Jesus valde en åsna att rida på här på jorden. Han behövde den. Om vi blir som åsnan - tåliga, ödmjuka och tillgivna, kanske Gud behöver oss också. De små grå åsnorna är en tankeställare för oss om hur Gud utväljer sina tjänare. Så här står det i Bibeln:

Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam. Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud - ja, det som ingenting var - för att han skulle göra det till intet, som någonting var. Ty han ville icke att något kött skulle kunna berömma sig inför Gud (1 Kor 1:27-29, 1917 års övers).

10: Jag en åsna