12. Gud,
jag vill veta mer om dig
Man sa sällan någonting om
Gud i mitt hem. En händelse har dock etsat sig
fast i mitt minne. Far och jag gick bruksallén
fram i Gimo. Min far höll min hand och tryckte
den hårt och sa:
- Eva, du ska veta att du har En med dig
som är mycket starkare än jag. Han ska beskydda
dig och vara med dig, för han är större
och förmår mer än någon människa.
Orden gick rakt in i mitt barnahjärta.
Och när jag är rädd nu, kan jag känna
fars handtryckning och komma ihåg orden: "Du
har En med dig som är starkare än människor."
Jag försökte snappa upp allt
jag kunde om Gud och den kristna tron. Med spänning
väntade jag när kyrkoherden var på
besök hemma. Då stod jag bakom draperiet
in till finrummet och lyssnade. Nog skulle väl
kyrkoherden säga någonting om Gud till
min far. Han var ju i alla fall kyrkoherde och visste
så mycket om Gud, tänkte jag. Men han sa
aldrig någonting om Gud. Han och far talade
om skolfrågor och kommunala angelägenheter
men aldrig om Gud, och det var en stor besvikelse
för mig.
I det lilla brukssamhället fanns
en svårt mentalsjuk människa som hette
Edla. Hon for fram som ett yrväder i det lilla
samhället. Hon skrek så att fradgan stod
henne om munnen. För det mesta var hon på
Ulleråkers mentalsjukhus, men ibland kom hon
hem. Alla var rädda för henne, men det var
inte jag. Jag stod där och tittade på henne
med fingret i munnen, och då hände det
att hon kom fram och sa:
- Eva, nu sätter vi oss här
vid vägkanten, så ska jag berätta
för dig om Jesus.
Vi satte oss ner och Edla berättade.
Ja, Edla lärde mig känna Jesus. Jag tror
att det är för Edlas skull som jag tycker
om människor som världen ser ner på.
Edla var en sån föraktad människa.
Från min barndom har jag mest positiva
minnen. Min stora känslighet gjorde dock att
jag for illa av konflikter och led med människor
som hade det svårt. Det gjorde ont.
13:
Gud, straffa mig inte  | 
JAG
- EN ÅSNA
