Eva Spångberg: Tipsa en vän om denna sida... Till Bibelskolans startsida Att hittaa på bibelskolan Vägledning och hjälp 

JAG - EN ÅSNA

18. Gud, jag ger dig mitt hjärtas kärlek
  Så småningom kom jag hem, och då hade jag en brinnande iver att få göra en bild av Jesus. Men det skulle inte vara en sådan som mitt första krucifix, utan en bild av Kristus där han hade krona på huvudet och där han sträckte ut sina armar som en öppen famn. Han skulle vara klädd i en röd mantel. Det hade jag läst om i Uppenbarelsebokens nittonde kapitel.
  Det var den himmelske Konungen jag ville framställa i trä. För nu ville jag visa för världen vem som var min Herre. Det var Jesus, han som är konungarnas Konung och herrarnas Herre, han som har all makt i himlen och på jorden. Hitler och hela hans anhang hade blivit till stoft igen. Jag hade ju med egna ögon sett att tredje riket hade gått under. Men Kristi rike varar!
  I Uppsala träffade jag en dag en ung präst, Per-Olof Sjögren. Han skulle tillträda en tjänst vid Guldhedskyrkan i Göteborg. När han fick veta att jag hade varit i Oberammergau och lärt mig snideri sa han:
  - Då, Eva, skall du göra ett krucifix till vår lilla barackkyrka på Guldheden.
Blyg och rädd som jag var, kunde jag inte säga nej. Jag hade egentligen velat säga: "Jag kan inte!" Men det fick jag inte över mina läppar, utan jag sa:
  - Ja, jag skall göra det.
Nu hade jag alltså lovat. Jag anförtrodde mig åt en god vän och sa:
  - Hur ska jag göra? Jag kan inte hugga det här stora krucifixet på mitt lilla vindsrum!
  - Far du till Småland, sa min goda vän, för där finns det tomma torp i skogarna, och där finns många trän.
  Hon hade nyligen varit i Hjälmseryd, på den nyöppnade Hjelmserydsstiftelsen. Där hade hon varit som gäst, strövat omkring i skogarna och träffat på förfallna torp.
  Jag kom alltså till ett kronotorp i Hjälmseryd, och där gjorde jag krucifixet till Göteborg. Men innan jag började, högg jag in orden MIN HJÄLP KOMMER FRÅN HERREN, SOM HAR GJORT HIMMEL OCH JORD på dörrposten till köksdörren.
  Så gjorde jag bilden så fint jag kunde, precis med de lärdomar jag hade fått från snidarskolan i Tyskland. Jag gjorde krucifixet med min ungdoms första kärlek till Jesus, min Frälsare och Konung.
  När det var färdigt for jag till Göteborg med det. Och jag var både rädd och förväntansfull. Jag tyckte det var så oerhört stort att få göra en Kristusbild till en kyrka. När vi satte upp det passade det så väl in i den lilla barackkyrkan. Det var den enda prydnaden i kyrkan. Kristi förgyllda krona lyste så fint och den röda manteln likaså. Det tyckte både prästfamiljen och jag.
  Men när syföreningsdamerna kom på eftermiddagen blev reaktionen en annan. När de fick se Jesus i en röd mantel och med krona på huvudet blev de utom sig av fasa.
  - Den där bilden vill vi inte ha! Vi kommer inte att sätta vår fot i kyrkan om den Kristusbilden finns här. Så såg Jesus inte ut då han hängde på korset. Inte hade han en röd mantel på sig då, och inte hade han en krona på sitt huvud. Hade han något, så var det ju en törnekrona!
  Jag vågade inte vara i salen när kvinnorna började sin kritik av krucifixet, utan jag gick till ett angränsande rum. Jag gav mig aldrig tillkänna. Men jag hörde hur Per-Olof Sjögren slog näven i den lilla predikstolen och sa:
  - Ni får inte håna en ung kristen kvinnas tro. Det här är inte gjort med ond vilja, utan det är en ung människas bekännelse att Jesus är konungarnas Konung och herrarnas Herre.
  Men damerna ville inte ge sig, och i min ensamhet beslöt jag mig för att göra ett nytt krucifix till Guldhedskyrkan - men sen aldrig några mer.
  Dagen därpå skulle kyrkan invigas med biskopsbesök och pompa och ståt. Jag var med, men jag vågade aldrig lyfta blicken upp mot krucifixet. Jag tittade rakt ner i golvet. Inte heller vågade jag gå till samkvämet efter invigningen. Men när alla hade gått och festligheten hade börjat smög jag mig efter. Jag tänkte på Petrus som höll sig på avstånd för att se vad slutet skulle bli för Jesus. Så var det nu för mig.
  Längst ner i högtidssalen satte jag mig vid bordet där de som serverade satt. Jag hade ytterkläderna på, färdig till flykt. Jag ville se vad slutet skulle bli. Kanske skulle damerna säga till biskopen att krucifixet skulle bort.
  Det var en gemytlig stämning i salen. Så reste biskopen sig och gick mot utgången. Jag tänkte: Han går väl ut och hämtar något. Men det var mig han hämtade. Jag kom fram till en mikrofon och skulle nu svara på biskopens frågor. Men det kunde jag inte, för jag hade gråten i halsen. Och när jag inte kunde svara så talade biskopen så mycket mera.
  Han förklarade att det var Uppenbarelsebokens bild av Jesus som jag hade framställt, Jesus, den himmelske Konungen som Johannes fick se när han var på ön Patmos. Det var den bilden församlingen skulle ha för sina ögon, bilden av himlarnas Konung, den levande Frälsaren, inte den korsfäste. Korset fanns där i bakgrunden som kungatronen, försoningens verk på jorden.
  Jag for hem till mitt torp i Småland med den fasta föresatsen att aldrig mer göra några krucifix. Den föresatsen kunde jag inte hålla. Jag höll den några år, men sen gick det inte, för "lytet" att inte kunna säga nej var starkare än min föresats.

19: Gud, ge mig kraft

 Eva Spångberg: Presentation | I arkivet | Just nu! | Vill du köpa Evas böcker/häften/videoband

[an error occurred while processing this directive] Dagens lösen
Bibelordet inför helgen
Böne- Bibelstudie
grupper. Klicka här
Vill du vara med och
stödja oss. Klicka här

©Helige Ande (där inget annat anges). För bästa visning av Bibelskolan bör man ha en upplösning på 1024*768.
 Stiftelsen bibelskolan.com  Org. nr: 857209 - 5266, Postgiro: 402 30 79 - 9 för stödgåvor till driften av vår sajt.