Eva Spångberg: Tipsa en vän om denna sida... Till Bibelskolans startsida Att hittaa på bibelskolan Ta mig till boktipsar sidor... Bibelskolans nödutgång  

JAG - EN ÅSNA

19. Gud, ge mig kraft
  Så var jag då i färd med att göra ett nytt krucifix den här gången till Helsjöns Folkhögskola i Göteborgs stift. Jag hade ett stort trästycke framför mig på golvet. Själv låg jag på knä över det medan jag arbetade. Plötsligt råkade jag hugga in ett vasst träsnidarjärn ovanför knät. Det blev ett ymnigt blödande sår, och jag måste komma upp till lasarettet för att få det hopsytt. En ung kvinnlig läkare hjälpte mig, och när hon fick veta att jag höll på att göra ett krucifix sa hon:
  - Då måste det vara ni som har gjort krucifixet i kyrkan på Guldheden?
  - Ja, det är det, svarade jag och tänkte: Nu kommer hon också att kritisera det.
Men det gjorde hon inte, utan hon sa i stället:
  - Då vill jag tacka er. Det krucifixet har betytt så mycket för mig. Jag är så lycklig över det. När jag ber till Jesus ser jag i mitt inre bilden av Guldheds-krucifixet. Det är mitt krucifix. Jag var med när kyrkan invigdes.
  Hon berättade så fint om Kristusbilden. Hon hade varit junior i en av Per-Olof Sjögrens ungdomsgrupper i Göteborg, och nu var hon nybliven läkare.
  Jag blev så lycklig över att krucifixet hade betytt något för en ung människa. Tänk, att jag hade fått förkunna om Jesus, förkunna i trä. Sedan var det inte svårt att göra det andra krucifixet färdigt, det som skulle till Helsjöns Folkhögskola.
  Jag blev Småland trogen och flyttade ner till det lilla kronotorpet. Där skar jag i trä, och periodvis arbetade jag på Hjelmserydsstiftelsen.
  Min far dog 1961. Det blev då min uppgift att ta hand om min mor. Jag ville inte flytta från mitt Småland, och hon ville inte bo i skogen i det förfallna torpet, så vi kom överens om att flytta till Växjö. Där bodde jag med min mor ända till 1975.
  Under tiden i Växjö blev min mor alltmer förvirrad. Hon led av svår senil demens, och till sist blev hon så förvirrad att hon inte visste var hon befann sig. Hon trodde att hon var i Gävle, där hon hade vuxit upp. Då tänkte jag att Gävle lika gärna kunde ligga i Hjälmseryd som i Växjö, och så beslöt jag mig för att flytta tillbaka till Gamla Hjälmseryd tillsammans med min mor, Rut. Vi flyttade då till ett bättre, ett halvmodernt torp, som jag hyrde av Hjelmserydsstiftelsen.
  Där hade jag det bra. Jag fick ju vara på landet. Men min mor var oerhört arbetsam att sköta, så svårt förvirrad som hon var. Hon led av en fruktansvärd ångest och skrek och for efter väggarna. Jag fick lugnande medicin åt henne, men hon blev inte lugnare. Dag och natt passade jag henne. På nätterna band jag mitt ena ben vid hennes ben för att jag inte skulle sova när hon gick upp. Jag hade ingen aning om hur det skulle sluta. Men så inträffade något oväntat.
  En kväll kom en man och ville bo hos oss. Han var inte riktigt nykter. Jag hade träffat honom på Hjelmserydsstiftelsen och kände till hans namn men just ingenting mera. Jag sa:
  - Visst får du bo här över natten.
Han fick bo i ett vindsrum. När han sedan nyktrade till och fick se mors alla tabletter sa han:
  - Det är ju rena knarket du ger din mor. Du måste sluta med alla tabletterna, för du förstör din mor. Hon måste avgiftas helt enkelt.
  Jag slutade. Den här mannen hade varit narkoman och kände väl till olika nervlugnande tabletter. Och mor blev faktiskt litet lugnare. Hon blev "normalt" orolig.
  Mannen blev mig till stor hjälp. Han passade Rut och han hjälpte mig också med mitt träsnideri. Jag kunde göra större saker, för han hjälpte mig med stora stockar som jag kunde hugga i. Under den här tiden gjorde vi den stora julkrubban till Uppsala domkyrka. Den hade jag inte kunnat göra utan hans hjälp.
  Att den julkrubban kom till Uppsala domkyrka har sin egen historia. Jag hade fått en förfrågan om jag ville göra en julkrubba till Uppsala, men jag tänkte: Det kan jag aldrig klara - inte till Uppsala domkyrka. Nej, jag är ingen konstnär, jag är bara förkunnare i trä. Men så skulle jag göra en stor julkrubba till en kyrka i Kalmar. På något sätt blev det ett missförstånd, för när jag hade gjort några figurer och bad prästen komma och titta på dem blev han förskräckt och sa:
  - Vi har redan fått vår julkrubba.
Jag hade de stora julkrubbsfigurerna i mitt arbetsrum och såg ofta på dem. En dag tog jag mod till mig och ringde Uppsala domkyrka och frågade om de ville titta på figurerna och se om de dög för domkyrkan. De var intresserade.
  Jag fick fara till Uppsala med den heliga familjen först. Det var ett litet äventyr att åka på tåg med dem. Vi åkte sovvagn. Jag lade mig på översta bädden. Josef (över en meter lång) fick ligga på mellanbädden. Maria och Jesus hade jag med mig på översta hyllan.
  I Nässjö stannade tåget. Ett par damer kom in i kupén för att inta de tomma platserna i sovvagnen. Konduktören lyste med sin lampa. När de upptäckte att det låg en mansperson på mellanbädden blev de rädda och skrek till. Konduktören gick fram och lyste med sin ficklampa på Josefs ansikte. Han tog på Josef, och när han kände att han var av trä fick han ligga kvar. De båda damerna fick en egen kupé, och jag fick fara ensam med Maria, Josef och Jesus till Stockholm och vidare till Uppsala.
  Så kom den heliga familjen in i Uppsala domkyrka, och så småningom kom också de andra figurerna. Nu finns det många olika grupper av figurer i domkyrkan. Ett helt kor får jag "möblera" med olika figurer allt efter kyrkoåret. Under sommaren t.ex visas den bibliska scenen Jesus välsignar barnen.
  Så märkligt allting är och så fint Gud styr och ordnar. Jag var med i Uppsala domkyrka när mina kamrater från sjuksköterskeskolan vigdes till sin tjänst. Då satt jag med i församlingen, och jag kände nog ett litet styng av besvikelse över att inte också jag fick stå där framme vid altarringen bland mina kamrater och bli vigd till sjuksköterska. Men tänk att få komma in i Uppsala domkyrka på det här sättet! Det är ju förmer, eftersom figurerna som jag har huggit av lindstockar kanske skall stå kvar till långt efter min död. Jag fick genom Guds nåd komma in där på ett helt annat och mycket bättre sätt.

20: Gud, här är jag

 Eva Spångberg: Presentation | I arkivet | Just nu! | Vill du köpa Evas böcker/häften/videoband

[an error occurred while processing this directive] Dagens lösen
Bibelordet inför helgen
Böne- Bibelstudie
grupper. Klicka här
Vill du vara med och
stödja oss. Klicka här

©Helige Ande (där inget annat anges). För bästa visning av Bibelskolan bör man ha en upplösning på 1024*768.
 Stiftelsen bibelskolan.com  Org. nr: 857209 - 5266, Postgiro: 402 30 79 - 9 för stödgåvor till driften av vår sajt.