 21.
Gud, sänd mig
Det var inte jag och min mor som först
flyttade till Björkelund. Det var en relief som
jag satte på husväggen väl synlig
från vägen. Bilden föreställer
den helige Kristoffer. Legenden berättar att
han ville tjäna den starkaste kungen i världen
och att han så småningom förstod
att det måste vara Jesus.
Kristoffer hade till uppgift att bära
människor över en flod. En natt ropade ett
barn och ville bli buret över floden. När
han bar det lilla barnet var det så tungt att
han sa:
- Det är som om jag bar hela världen
på mina axlar.
När han satte ner barnet på andra stranden
sa barnet:
- Du har inte burit hela världen
på dina axlar, utan du har burit Honom som har
skapat hela världen. För jag är Jesus
som du tjänar.
Och nu var det en vuxen man som stod inför Kristoffer
och talade.
Den här legenden har något
viktigt att säga. Den har en biblisk kärna.
Jesus har sagt: "Vadhelst ni har gjort mot en
av mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig."
Kristoffer tjänade Jesus genom att bära
människor över en flod. Också jag
får hjälpa människor som färdas
- på riksväg 30. Jag vill visa dem på
Honom som är Vägen.
Åsnans uppgift är att bära.
Samma kallelse hade Kristoffer. Han fick i bokstavlig
mening bära människor över floden.
Att troget göra sin vardagsgärning kan vara
ett sätt att bära andras bördor och
ytterst göra den tjänsten för Jesus.
Gemenskapen med mina åsnor betyder
mycket för mig. Jag har ett stall där åsnorna
står under natten. Det är ett trivsamt
stall, där också jag har ett litet bås.
Det är en liten stallkammare med brits, där
jag kan ligga och fundera över hur mitt liv har
varit och hur det skall sluta.
Jag skulle bra gärna vilja dö
i min lilla stallkammare. Men det bestämmer inte
en människa själv. Man kan i alla fall säga
sin mening om hur man vill ha sin begravning. Jag
vill ha ett kors på min grav. Mitt namn skall
inte stå på det. Det skall vara ett naket
kors. På en pappskiva har jag skrivit en text
som jag vill skall stå på graven några
dagar efter jordfästningen:
Jag har levt ett lyckligt liv
och för det tackar jag främst Gud
och mina älskade föräldrar
Rut och Bernhard,
mina syskon, grannar och vänner
och alla djur.
Alltså ett tack
först till Honom, Skaparen, och sedan till alla
som jag kommit i kontakt med, människor och djur.
22:
Gud, jag vill komma hem  | 
