De sade: "Vilket tecken vill du göra,
så att vi kan se det och tro på dig? Vad
kan du utföra?
(Joh 6:30)
Frågan är fullständigt
obegriplig, med tanke på det väldiga tecken
bespis-
ningsundret som ägt rum dagen innan. När
den andliga förstockelsen härskar, kan man
vara omgiven av underbara tecken utan att upptäcka
dem.
Våra fäder åt mannat i öknen,
så som det står skrivet: Han gav dem bröd
från himlen att äta."
(Joh 6:31)
Här står det
klart vilket ytterligare tecken man kräver för
att erkänna Jesus som Messias. En enstaka bespisning
var inte nog. Moses hade ju mättat folket på
ett övernaturligt sätt under 40 år!
Var Jesus verkligen Messias, så fick han fortsätta
med sina bespisningar. Här återkommer förväntningen
på Jesus som en materiell bröd-Messias.
Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger
er: Mose gav er inte brödet från himlen,
men min fader ger er det sanna brödet från
himlen. Guds bröd är det bröd som kommer
ner från himlen och ger världen liv."
(Joh 6:32-33)
Det var inte Moses som
hade gett dem bröd. Gåvan var från
Gud, sade Jesus. Men detta var bara ett litet tillrättaläggande,
som folket kunde acceptera. Också de visste,
att gåvan var från Gud.
Livets bröd är något annat
än det de tidigare hade fått, en helt ny
gåva. Denna gåva är Jesus själv.
Han har kommit ned från himlen för att ge
världen liv, han är livets bröd.
De bad honom då: "Herre, ge oss
alltid det brödet." Jesus svarade: "Jag
är livets bröd. Den som kommer till mig
skall aldrig hungra, och den som tror på mig
skall aldrig någonsin törsta.
(Joh 6:34-35)
Jesus vill utmana deras
tro, sätta den på prov. Han vill föra
folket fram till en avgörelse. De måste
vara för honom eller förkasta honom, ta
emot honom i tro eller stå kvar i sin gamla tro.
I dessa verser möter vi likheter
med samtalet mellan Jesus och kvinnan vid Jakobs brunn
i Sykar. Men det finns också skillnader. Kvinnan
vid Sykar tog emot honom som Messias. Folket här
var avvaktande.
Till svar på deras fråga säger
Jesus: "Jag är livets bröd." Detta
står i motsatsförhållande till det
nationella undret i öknen, när Gud sände
manna för att mätta det hungrande folket.
Det nya brödet var ämnat för hela mänskligheten.
Och det fanns mitt ibland dem. De hade bara att ta
emot. Men det var förbundet med ett villkor.
De måste komma till Jesus, alltså ta emot
honom i tro. Då lovar han att för all framtid
mätta deras djupaste hunger.
Men som jag har sagt er: ni har sett mig
och tror ändå inte.
(Joh 6:36)
Hos folket fanns en brist
på tro. De ville kunna se för att tro. Det
är samma krav som sedan aposteln Tomas skulle
framföra. "Får jag inte se, kan jag
inte tro." Folket hade sett Jesu tecken. Alla
krav var redan uppfyllda. Jesus var närvarande
och de ville ändå inte tro. Han hade öppnat
himlens dörr på glänt för dem,
men de ville inte se in. Deras blickar var enbart
riktade mot det jordiska.
Alla som Fadern ger mig skall komma till
mig, och den som kommer till mig skall jag inte
visa bort. Ty jag har inte kommit ner från
himlen för att göra vad jag själv
vill utan för att göra hans vilja som
har sänt mig.
(Joh 6:37-38)
Faderns vilja var att
inte någon människa skulle gå förlorad.
Frälsnings erbjudandet var ställt till alla,
ingen undantagen. Jesus ville kärleksfullt ta
emot varje människa som kom till honom. Dessa
ord påminner mycket om Jesu ord hos Matt 11:28:
"Kom till mig, alla ni som är tyngda
av bördor; jag skall skänka er vila."
Och detta är hans vilja som har sänt
mig: att jag inte skall låta någon gå
förlorad av dem som han har gett mig, utan
låta dem uppstå på den sista dagen.
(Joh 6:39)
Den som tror på
Jesus ska inte gå förlorad. Detta är
Faderns vilja. De troende som Fadern kallat ger han
till Sonen för att han ska bevara dem. Och inte
enbart detta. Han ska frälsa dem från döden,
genom att dö deras död.
I detta ligger, att varje gåva från
Gud är så värdefull att inget får
förstöras. Vi kan jämföra detta
med den mat som blev över efter bespisningsundret.
Ty detta är min faders vilja: att alla
som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt
liv. Och jag skall låta dem uppstå på
den sista dagen."
(Joh 6:40)
Att människor ser
Jesus och att de tror på honom är Faderns
vilja. Det kan jämföras med vad Jesus säger
i vers 36: "Men det är såsom jag har
sagt er, fastän ni har sett mig tror ni ändå
inte." Jesus kan alltså känna igen
dem som hans Fader har gett honom.
Jesus kom till världen för att
människorna skulle se honom och tro. När
Jesus ser människorna, ser han deras tro. Luk
5:20 "När han såg deras tro, sade
han: Min vän, du har fått förlåtelse
för dina synder."
Judarna förargade sig över att
han hade sagt: "Jag är brödet som
har kommit ner från himlen" och de sade:
"År det inte Jesus, Josefs son? Vi känner
ju hans far och mor. Hur kan han då säga
att han har kommit ner från himlen?"
(Joh 6:41-42)
Nu hade de förstått
Jesus på ett riktigt sätt. Jesus gör
anspråk på att vara livets bröd, att
vara från himlen! Men detta kunde man inte acceptera.
Tror man inte att Jesus är Guds Son,
faller allt annat i trons värld. Inkarnationen,
dvs att Jesus Kristus är Gud, kommen i människogestalt,
är en nödvändighet också för
dagens troende. Men allt detta är ett Guds mysterium,
ofattbart för förståndet. Det kan bara
tas emot i tro. Folket såg Jesus, men endast
som Josefs son från Nasaret. Därför
blev också hans ord så anstötliga och
orimliga för dem.
Jesus svarade: "Var inte förargade.
Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har
sänt mig drar honom, och jag skall låta
honom uppstå på den sista dagen.
(Joh 6:43-44)
Jesus förklarar
att han inte har kommit med något orimligt. Orsaken
till folkets knorrande var deras egen otro. De var
oförmögna att tillgodogöra sig Jesu
undervisning. Vad de inte kunde förstå var
mångfalden i Guds handlande. Fadern kallade,
drog människor till Sonen som han anförtrodde
dem. Sonen tog emot, bevarade och levandegjorde. Sedan
var det den Helige Andes uppgift att skickliggöra
dem. Givetvis var detta svårt för folket
att förstå. Därför ville man också
diskutera med Jesus. Och Jesus ville inte stänga
dörren för dem. Men de måste ta emot
frälsningen på Guds villkor, inte på
sina egna.
Det står skrivet hos profeterna: Alla
skall bli Guds lärjungar. Var och en som har
lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer
till mig. Men ingen har sett Fadern, utom den som
har kommit från Gud; han har sett Fadern.
(Joh 6:45-46)
Den messianska församlingen
skulle bestå av sådana som var lärda
av Gud. Jes 54:13 "Och dina barn skall alla
bli Herrens lärjungar, och stor frid skall dina
barn då ha."
Detta är en del av Faderns dragande
till Sonen. Fadern ger en förberedande undervisning.
Genom hela gudsfolkets historia hade det skett. Därför
fanns det heller ingen ursäkt för folket.
Alla hade de sett Guds verk. Men de hade inte sett
Gud. Detta ville nu Sonen uppenbara för dem Joh
1:14 "Ordet blev människa och bodde bland
oss och vi såg hans härlighet."
När Sonen kom, hade han med sig Faderns härlighet.
Den blev uppenbarad för dem.
Sedan kommer förklaringen i vers
18: "Ingen har någonsin sett Gud. Den ende
sonen, själv Gud och alltid nära Fadern,
har förklarat honom för oss." Därmed
måste den gudomliga undervisningen föra
till Sonen. Han är i sin person Gud själv
uppenbarad och den enda vägen till kunskap om
Gud. Sedan för Sonen dem vidare tillbaka till
Fadern. Joh 14:6 "Jag är vägen,
sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom
genom mig."
Endast Sonen, som har sett Gud, kan uppenbara
vem och hurdan Gudar.
Sannerligen, jag säger er: den som tror
har evigt liv. Jag är livets bröd. Era
fäder åt mannat i öknen och de dog.
Men brödet som kommer ner från himlen
är sådant att den som äter av det
inte skall dö. Jag är det levande brödet,
som har kommit ner från himlen. Den som äter
av det brödet skall leva i evighet. Brödet
jag skall ge är mitt kött, jag ger det
för att världen skall leva."
(Joh 6:47-51)
Jesus ger i denna vers
en teologisk förklaring till vad evigt liv är
och hur en människa kan bli delaktig av det.
Livets bröd inte bara ger evigt liv när
det tas emot och äts. Till sin natur och sitt
väsen är det evigt liv. Detta
är en viktig markering. Mannat i öknen hade
ett helt annat syfte. Det kunde ge liv, men inte evigt
liv. Mannat i öknen var inte ett levande bröd.
Till sitt väsen var det dött. Det kunde
uppehålla livet, men inte skapa nytt liv.
Mannat i öknen var en förebild
till Jesus. Och en förebild kan aldrig vara detsamma
som det den förebildar. "Brödet som
jagskall ge är mitt kött." Genom dessa
ord sammanfattade Jesus allt som han tidigare hade
sagt. Brödet, som är Kristus själv,
kunde inte ätas förrän det framburits
som ett offer. Detta skedde vid korsfästelsen,
när Jesus offrades som Guds Lamm. Då fick
världen möjlighet till nytt liv. Lärjungarna
förstod inte det som Jesus hade sagt. Först
efter korsfästelsen, uppståndelsen och den
första pingstdagen blev allt klart för dem.
Då förstod de att Jesus kommit ner från
himlen som ett bröd för att världen
skulle få ett nytt och annorlunda liv.
Judarna började då tvista med
varandra om hur han kunde ge dem sitt kött
att äta.
(Joh 6:52)
Vad som är intressant är
att striden inte förs med Jesus, utan
om honom. Detta är något typiskt
för teologiska oenigheter. Man diputerar mycket
och gärna om Guds ord men sällan
eller aldrig med Guds ord. Detsamma gäller ofta
i förkunnelsen. Man predikar ofta om Jesus men
sällan Kristus själv.
Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger
er: om ni inte äter Människosonens kött
och dricker hans blod, äger ni inte livet.
(6:53)
På nytt hänvisar Jesus till
påskmåltiden. Jesu ord i vers 53 kan jämföras
med samtalet mellan honom och Nikodemos.
Då hette det att
man måste födas av vatten och ande för
att få evigt liv. Här i vers 53 har vi
fortsättningen: Hur man bevaras i det eviga livet.
Det sker genom ätandet av Kristi kropp och drickandet
av hans blod. I dessa ord finns ytterligare en symbolik
som vi kan ta till oss. Jesus visar på en möjlighet
för människan att tillgodogöra sig
hans offerdöd och få del av hans uppståndelseliv
genom att äta och dricka hans kropp och blod.
Efter offret, utfört en gång för alla,
finns ingen död mera i Kristi kropp, enbart liv.
När en människa tar emot Kristi kropp och
blod, uppehålls trons liv som börjat i
pånyttfödelsen. Därmed är man
också delaktig av det eviga livet. Kristi kropp
och blod blir till ett livsvillkor för evigt
liv. Att "äta Människosonens kött
och dricka hans blod" innebär först
och främst att ta emot honom och hans försoningsgärning,
hans levande offer, i tro. Men säkert innehåller
dessa ord också en anspelning på nattvarden.
Ur boken "Han såg
och trodde" ©Erling Ivarsson/Åke Danielsson,
bearbetad för Bibelskolan av Sören Bolander
