[an error occurred while processing this directive]
 EV Joh: Tipsa en vän om denna sida... Till Bibelskolans startsida Att hittaa på bibelskolan Ta mig till boktipsar sidor... Bibelskolans nödutgång  

HAN SÅG OCH TRODDE - Livets bröd

Vår vandring genom Ivarsson-Danielssons kommentar till Johannesevangeliet stannar vi upp inför Joh. 6:30- 51, ett avsnitt som handlar om livets bröd. Naturligtvis har Du glädje av att sätta Dig in i sammanhanget genom att läsa inledningen till avsnittet i din Bibel, alltså Joh. 6:1-29. Att äta av det "levande brödet" eller som Herren Jesus senare säger "att äta Människosonens kött och dricka hans blod" innebär först och främst att ta emot Kristus och hans försoningsgärning, hans levande offer, i tro. Men säkert innehåller dessa ord också en anspelning på nattvarden.

En välsignad läsning önskar

Livets bröd
Joh 6:30-53

De sade: "Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra?
(Joh 6:30)

  Frågan är fullständigt obegriplig, med tanke på det väldiga tecken bespis-
ningsundret som ägt rum dagen innan. När den andliga förstockelsen härskar, kan man vara omgiven av underbara tecken utan att upptäcka dem.

Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta."
(Joh 6:31)

  Här står det klart vilket ytterligare tecken man kräver för att erkänna Jesus som Messias. En enstaka bespisning var inte nog. Moses hade ju mättat folket på ett övernaturligt sätt under 40 år! Var Jesus verkligen Messias, så fick han fortsätta med sina bespisningar. Här återkommer förväntningen på Jesus som en materiell bröd-Messias.

Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: Mose gav er inte brödet från himlen, men min fader ger er det sanna brödet från himlen. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv."
(Joh 6:32-33)

  Det var inte Moses som hade gett dem bröd. Gåvan var från Gud, sade Jesus. Men detta var bara ett litet tillrättaläggande, som folket kunde acceptera. Också de visste, att gåvan var från Gud.
  Livets bröd är något annat än det de tidigare hade fått, en helt ny gåva. Denna gåva är Jesus själv. Han har kommit ned från himlen för att ge världen liv, han är livets bröd.

De bad honom då: "Herre, ge oss alltid det brödet." Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.
(Joh 6:34-35)

  Jesus vill utmana deras tro, sätta den på prov. Han vill föra folket fram till en avgörelse. De måste vara för honom eller förkasta honom, ta emot honom i tro eller stå kvar i sin gamla tro.
  I dessa verser möter vi likheter med samtalet mellan Jesus och kvinnan vid Jakobs brunn i Sykar. Men det finns också skillnader. Kvinnan vid Sykar tog emot honom som Messias. Folket här var avvaktande.
  Till svar på deras fråga säger Jesus: "Jag är livets bröd." Detta står i motsatsförhållande till det nationella undret i öknen, när Gud sände manna för att mätta det hungrande folket. Det nya brödet var ämnat för hela mänskligheten. Och det fanns mitt ibland dem. De hade bara att ta emot. Men det var förbundet med ett villkor. De måste komma till Jesus, alltså ta emot honom i tro. Då lovar han att för all framtid mätta deras djupaste hunger.

Men som jag har sagt er: ni har sett mig och tror ändå inte.
(Joh 6:36)

  Hos folket fanns en brist på tro. De ville kunna se för att tro. Det är samma krav som sedan aposteln Tomas skulle framföra. "Får jag inte se, kan jag inte tro." Folket hade sett Jesu tecken. Alla krav var redan uppfyllda. Jesus var närvarande och de ville ändå inte tro. Han hade öppnat himlens dörr på glänt för dem, men de ville inte se in. Deras blickar var enbart riktade mot det jordiska.

Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort. Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig.
(Joh 6:37-38)

  Faderns vilja var att inte någon människa skulle gå förlorad. Frälsnings erbjudandet var ställt till alla, ingen undantagen. Jesus ville kärleksfullt ta emot varje människa som kom till honom. Dessa ord påminner mycket om Jesu ord hos Matt 11:28: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila."

Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig, utan låta dem uppstå på den sista dagen.
(Joh 6:39)

  Den som tror på Jesus ska inte gå förlorad. Detta är Faderns vilja. De troende som Fadern kallat ger han till Sonen för att han ska bevara dem. Och inte enbart detta. Han ska frälsa dem från döden, genom att dö deras död.
  I detta ligger, att varje gåva från Gud är så värdefull att inget får förstöras. Vi kan jämföra detta med den mat som blev över efter bespisningsundret.

Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen."
(Joh 6:40)

  Att människor ser Jesus och att de tror på honom är Faderns vilja. Det kan jämföras med vad Jesus säger i vers 36: "Men det är såsom jag har sagt er, fastän ni har sett mig tror ni ändå inte." Jesus kan alltså känna igen dem som hans Fader har gett honom.
  Jesus kom till världen för att människorna skulle se honom och tro. När Jesus ser människorna, ser han deras tro. Luk 5:20 "När han såg deras tro, sade han: Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder."

Judarna förargade sig över att han hade sagt: "Jag är brödet som har kommit ner från himlen" och de sade: "År det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju hans far och mor. Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?"
(Joh 6:41-42)

  Nu hade de förstått Jesus på ett riktigt sätt. Jesus gör anspråk på att vara livets bröd, att vara från himlen! Men detta kunde man inte acceptera.
  Tror man inte att Jesus är Guds Son, faller allt annat i trons värld. Inkarnationen, dvs att Jesus Kristus är Gud, kommen i människogestalt, är en nödvändighet också för dagens troende. Men allt detta är ett Guds mysterium, ofattbart för förståndet. Det kan bara tas emot i tro. Folket såg Jesus, men endast som Josefs son från Nasaret. Därför blev också hans ord så anstötliga och orimliga för dem.

Jesus svarade: "Var inte förargade. Ingen kan komma till mig utan att Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen.
(Joh 6:43-44)

  Jesus förklarar att han inte har kommit med något orimligt. Orsaken till folkets knorrande var deras egen otro. De var oförmögna att tillgodogöra sig Jesu undervisning. Vad de inte kunde förstå var mångfalden i Guds handlande. Fadern kallade, drog människor till Sonen som han anförtrodde dem. Sonen tog emot, bevarade och levandegjorde. Sedan var det den Helige Andes uppgift att skickliggöra dem. Givetvis var detta svårt för folket att förstå. Därför ville man också diskutera med Jesus. Och Jesus ville inte stänga dörren för dem. Men de måste ta emot frälsningen på Guds villkor, inte på sina egna.

Det står skrivet hos profeterna: Alla skall bli Guds lärjungar. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig. Men ingen har sett Fadern, utom den som har kommit från Gud; han har sett Fadern.
(Joh 6:45-46)

  Den messianska församlingen skulle bestå av sådana som var lärda av Gud. Jes 54:13 "Och dina barn skall alla bli Herrens lärjungar, och stor frid skall dina barn då ha."
  Detta är en del av Faderns dragande till Sonen. Fadern ger en förberedande undervisning. Genom hela gudsfolkets historia hade det skett. Därför fanns det heller ingen ursäkt för folket. Alla hade de sett Guds verk. Men de hade inte sett Gud. Detta ville nu Sonen uppenbara för dem Joh 1:14 "Ordet blev människa och bodde bland oss och vi såg hans härlighet." När Sonen kom, hade han med sig Faderns härlighet. Den blev uppenbarad för dem.
  Sedan kommer förklaringen i vers 18: "Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, har förklarat honom för oss." Därmed måste den gudomliga undervisningen föra till Sonen. Han är i sin person Gud själv uppenbarad och den enda vägen till kunskap om Gud. Sedan för Sonen dem vidare tillbaka till Fadern. Joh 14:6 "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."
  Endast Sonen, som har sett Gud, kan uppenbara vem och hurdan Gudar.

Sannerligen, jag säger er: den som tror har evigt liv. Jag är livets bröd. Era fäder åt mannat i öknen och de dog. Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva."
(Joh 6:47-51)

  Jesus ger i denna vers en teologisk förklaring till vad evigt liv är och hur en människa kan bli delaktig av det. Livets bröd inte bara ger evigt liv när det tas emot och äts. Till sin natur och sitt väsen är det evigt liv. Detta är en viktig markering. Mannat i öknen hade ett helt annat syfte. Det kunde ge liv, men inte evigt liv. Mannat i öknen var inte ett levande bröd. Till sitt väsen var det dött. Det kunde uppehålla livet, men inte skapa nytt liv.
  Mannat i öknen var en förebild till Jesus. Och en förebild kan aldrig vara detsamma som det den förebildar. "Brödet som jagskall ge är mitt kött." Genom dessa ord sammanfattade Jesus allt som han tidigare hade sagt. Brödet, som är Kristus själv, kunde inte ätas förrän det framburits som ett offer. Detta skedde vid korsfästelsen, när Jesus offrades som Guds Lamm. Då fick världen möjlighet till nytt liv. Lärjungarna förstod inte det som Jesus hade sagt. Först efter korsfästelsen, uppståndelsen och den första pingstdagen blev allt klart för dem. Då förstod de att Jesus kommit ner från himlen som ett bröd för att världen skulle få ett nytt och annorlunda liv.

Judarna började då tvista med varandra om hur han kunde ge dem sitt kött att äta.
(Joh 6:52)

Vad som är intressant är att striden inte förs med Jesus, utan om honom. Detta är något typiskt för teologiska oenigheter. Man diputerar mycket och gärna om Guds ord men sällan eller aldrig med Guds ord. Detsamma gäller ofta i förkunnelsen. Man predikar ofta om Jesus men sällan Kristus själv.

Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, äger ni inte livet.
(6:53)

  På nytt hänvisar Jesus till påskmåltiden. Jesu ord i vers 53 kan jämföras med samtalet mellan honom och Nikodemos.

  Då hette det att man måste födas av vatten och ande för att få evigt liv. Här i vers 53 har vi fortsättningen: Hur man bevaras i det eviga livet. Det sker genom ätandet av Kristi kropp och drickandet av hans blod. I dessa ord finns ytterligare en symbolik som vi kan ta till oss. Jesus visar på en möjlighet för människan att tillgodogöra sig hans offerdöd och få del av hans uppståndelseliv genom att äta och dricka hans kropp och blod. Efter offret, utfört en gång för alla, finns ingen död mera i Kristi kropp, enbart liv. När en människa tar emot Kristi kropp och blod, uppehålls trons liv som börjat i pånyttfödelsen. Därmed är man också delaktig av det eviga livet. Kristi kropp och blod blir till ett livsvillkor för evigt liv. Att "äta Människosonens kött och dricka hans blod" innebär först och främst att ta emot honom och hans försoningsgärning, hans levande offer, i tro. Men säkert innehåller dessa ord också en anspelning på nattvarden.

Erling Ivarsson Åke Danielsson


I arkivet Jesus och äktenskaps-bryterskan Joh 7:53-8:11

Ur boken "Han såg och trodde" ©Erling Ivarsson/Åke Danielsson, bearbetad för Bibelskolan av Sören Bolander


[an error occurred while processing this directive] Dagens lösen
Bibelordet inför helgen
Böne- Bibelstudie
grupper. Klicka här
Vill du vara med och
stödja oss. Klicka här

©Helige Ande (där inget annat anges). För bästa visning av Bibelskolan bör man ha en upplösning på 1024*768.
 Stiftelsen bibelskolan.com  Org. nr: 857209 - 5266, Postgiro: 402 30 79 - 9 för stödgåvor till driften av vår sajt.