Textavsnittet 7:53-8:11
är omdiskuterat. Det saknas helt i de äldsta
hand-
skrifterna. Många menar att avsnittet är
ett senare tillägg. Kyrkofäderna på
fyrahundratalet, Ambrosius, Augustinus och Hieronymus
antar att texterna var äkta, men att de hade
uteslutits av "trossvaga människor".
För vårt vidkommande kan vi med varm hand
överlämna avgörandet till forskarna.
Vårt intresse är textens innehåll,
inte dess ursprunglighet, vilken ligger över
vår kompetens att bedöma.
Alla gick hem, var och en till sitt, men
Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen
var han tillbaka i templet. Allt folket samlades
kring honom, och han satte sig ner och undervisade.
(Joh 8:1-2)
Alla gick hem till sitt.
Jesus drog sig bort till Olivberget. Säkert gjorde
han detta för att få vara ensam med sin
Fader.
Det är egendomligt att vi aldrig
fått reda på om Jesus hade någon
bostad förutom sitt hem i Nasaret. Kanske var
det så att han ifrån sitt dop - när
han gick in i sin messianska gärning - levde
som "fågelfri" och sov under ett träd
eller i grottor. Otroligt verkar det inte. Han ville
kanske vara helt fri för att kunna gå upp
i sitt arbete som världens Frälsare.
Nästa dag var han
tillbaka i templet för att undervisa. På
nytt sökte sig folket till honom. När man
blir stilla inför texten, kan man ana folkets
häpenhet över hans undervisning. Den ena
sanningen efter den andra uttalas i klartext.
De skriftlärda och fariséerna
kom då dit med en kvinna som hade ertappats
med äktenskapsbrott. De ställde henne
framför honom och sade: "Mästare,
den här kvinnan togs på bar gärning
när hon begick äktenskapsbrott.
(Joh 8:3-4)
Översteprästerna
och fariséerna hade hittat ett fall som skulle
bli omöjligt för Jesus att ta sig ur. En
kvinna som på bar gärning tagits för
äktenskapsbrott skulle enligt den judiska lagen
dödas.
3 Mos 20:10 "Om någon begår
äktenskapsbrott med en annan mans hustru, om
han begår äktenskapsbrott med sin nästas
hustru, så skall de straffas med döden,
både mannen och kvinnan som har begått
äktenskapsbrottet."
Om Jesus inte dömde kvinnan enligt
vad lagen påbjöd, bröt han mot Mose
lag. Men, å andra sidan: vid en sådan
dom skulle han bryta mot den romerska lagen. Judarna
hade inte rätt att utdöma och verkställa
dödsstraff. Om han dömde kvinna till döden,
skulle de kunna anklaga honom hos Pilatus för
att ha gripit in i den romerska rättskipningen.
Säger Jesus nej, är det ett brott mot Moses
lag och det skulle vara en bekräftelse på
att han var en falsk Messias. Kvinnan själv är
man egentligen inte intresserad av. Hon är bara
en bricka i spelet för att få Jesus fast.
Prästerna och fariséerna kallar
Jesus för "Mästare". Detta bevisar
att de har gett honom en viss auktoritet. I deras
ögon är inte Jesus vem som helst. En annan
möjlig tolkning är att denna titel uttryckte
smicker och spelad vördnad för att göra
Jesus omisstänksam.
I lagen föreskriver Mose att sådana
kvinnor skall stenas. Vad säger du?"
(Joh 8:5)
För gifta kvinnor
som begick äktenskapsbrott föreskrev Mose
lag dödsstraff utan att straffmetoden preciserades.
Om däremot en trolovad kvinna hade sexuellt umgänge
med en annan man, skulle såväl kvinnan
som mannen enligt 5 Mos 22:23-24 stenas. Härav
kan vi dra slutsatsen att den anklagade kvinnan inte
var gift, utan trolovad.
Detta sade de för att sätta honom
på prov och få något
att anklaga honom för. Men Jesus böjde
sig ner och ritade på marken med fingret.
(Joh 8:6)
Naturligtvis genomskådade
Jesus omedelbart deras avsikter. Frågan var
inte framställd för att man sökte sanningen,
utan för att man ville finna anklagelse-
punkter mot Jesus. Inför frågor av sådant
slag blev Jesus ofta provokativ, antingen genom rappa,
oväntade repliker eller, som här, genom
att tiga.
Det provokativa draget i Jesu tystnad
förstärks ytterligare av att han helt lugnt
satte sig och skrev (eller ritade)
i sanden, kanske för att ytterligare markera
sin tysta distans mot deras beteende, kanske för
att den överraskande dom han stod i begreppp
att avkunna först skulle tecknas ned.
När de envisades med sin fråga,
såg han upp och sade: "Den av er som
är fri från synd skall kasta första
stenen på henne," Och han böjde
sig ner igen och ritade på marken.
(Joh 8:7-8)
Jesu geniala svar "avkläder"
helt de församlade. Visserligen hade fariséerna
en uppriktig vilja att leva utan synd, men att gå
så långt som att förklara sig själv
för syndfri, det kunde man inte. Här stod
man dömd av Guds ord. Utan att ha gjort några
inskränkningar i Mose lag hade Jesus avväpnat
dem som ville snärja honom. I hans svar fanns
inget att anklaga honom för. Han bekräftar
domen, men låter alla drabbas av den.
När de hörde hans svar gick de
därifrån en efter en, de
äldste först, och han blev ensam kvar
med kvinnan framför sig.
(Joh 8:9)
Denna vers visar klart att fariséerna
inte var ute efter att få kvinnan dömd.
Det var Jesus som de ville åt. När Jesus
avgett sitt svar, lämnar de honom. Det verkar
som om de helt hade glömt att de hade haft kvinnan
med sig. Deras misslyckande var totalt.
Jesus såg upp och sade till henne:
"Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen
som dömde dig?" Hon svarade: "Nej,
herre. "Jesus sade: "Inte heller jag dömer
dig. Gå nu, och synda inte mer."
(Joh 8:10-11)
Spänningen är över.
Folket hade gett sig iväg. Kvar var kvinnan och
Jesus. När de nu har blivit ensamma, kunde man
förvänta sig, att Jesus skulle ha förlåtit
henne hennes synder och sedan sänt iväg
henne. Men han följer inte det vanliga mönstret.
Istället ger han henne möjlighet till omvändelse.
Det är viktigt att vi uppmärksammar att
kvinnan inte frivilligt hade kommit till Jesus. Hon
hade heller inte uttalat någon ånger över
sin handling.
Händelsen måste ha gjort
ett oerhört intryck på kvinnan. Ledde den
också till att hon sökte förlåtelse
och ett nytt liv hos Jesus? Det får vi inte
reda på. Men sannolikheten för detta bör
vara ganska stor.
Ur boken "Han såg
och trodde" ©Erling Ivarsson/Åke Danielsson,
bearbetad för Bibelskolan av Sören Bolander
