Varje stycke bröd är ytterst en gåva av Gud. Någon sår, någon vattnar, men det är Gud som ger växten. Han gör det för vår skull, han styr och uppehåller allt. Ett begränsat antal sädeskorn sås ut och ger mångfaldig skörd. Gud skapar hela tiden. Att vi inte ser det som ett under beror på att vi är så vana vid det att vi inte tänker på det så.
I evangelietexten idag mättar
Jesus 5000 män med bröd och fisk. Och allt han utgick ifrån var fem kornbröd och två fiskar. Det var ett under, men det var inte ett större under än varje bröd som vi äter. Bara mer ovanligt. Utan Gud skulle det inte finnas ett enda bröd.
Men brödet som mättar alla i ödemarken är också ett tecken. Det förstod folket även om de missförstod själva tecknet. De vill göra honom till en jordisk kung, de tänker att han måste vara profeten, sänd av Gud. Med en sådan kung skulle de aldrig mer behöva hungra.
För oss är det tydligare vad tecknet handlar om. Jesus pekar med detta under fram mot ett annat bröd. Nattvardens bröd om vilket Jesus säger: Detta är min kropp. Vi känner igen nattvardens liturgi i brödundret. Jesus tog brödet, tackade och delade ut. Precis som han gjorde med lärjungarna vid den sista måltiden. Och han fortsätter med att dela ut. Till alla som hungrar efter honom.
Nattvardens mysterium, att du får ta emot Kristus själv under bröd och vin, är ett under som du får vara med om vid varje mässa. Och det är ett mycket större under än det brödunder som folket fick vara med om
