Kära Bibelskolebesökare!
 Denna
vecka presenterar vi den första av tio texter av Anders
Piltz. Artos´ förlagschef Per Åkerlund
(Artos
& Norma förlag  )
har vänligen ställt dessa till Bibelskolans förfogande
med författarens medgivande. Anders Piltz står mycket
nära broder Wilfrids fromhetstradition. Jag låter
därför broder Wilfrid introducera temat i de första
texterna av Piltz, som båda talar om att Gud bor i
oss genom sin Ande, något som vi ständigt behöver
erinra oss: "En sann omvändelse består
i att vända sig bort från ytan och rikta sig
mot djupet. I stället för att vända oss utåt
kan vi vända oss inåt. Omvändelse innebär
alltid inre samling. Den som går in i sig själv,
till sitt väsens djup, har funnit riktningen mot Gud.
Människans hem är Gud som bor i hennes innersta."
(ur Idag är Guds dag sid. 225). "Jag
är vinstocken, ni är grenarna.
Om någon förblir i mig och jag i honom,
bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting
göra."
(Joh 15:5)
En bön före läsningen
kan vara den här: Fader. du
som har skapat mig, välsigna mig
Jesus, du som har dött för mig, beskydda mig.
Helige Ande, du som bor i mig, vägled mig...
Med en önskan om god läsning från
Kristus
har gått före Inget starkare uttryck finns
för totalt beroende än att vara gren på
en stam. Det betyder absolut samhörighet. Så
länge grenen är kvar på trädet har
det liv, också om det är vinter och kallt. Det
kan se dött ut, men livet finns där inne, kanske
på sparlåga, men en vacker dag slår det
ut på nytt. Grenen tar emot allt från stammen.
Osynligt för ögat transporteras näringsämnena
genom saven ut i vingrenen. Dess knoppar sprängs, den
sätter frukt, den dignar en vacker höstdag av
immiga druvor, som skördas och trampas och får
jäsa till ett ädelt vin, i bästa fall av
bästa årgång.
"Jag är vinstocken, ni är grenarna."
Detta betyder: genom mitt dop har jag blivit en gren på
vinstocken Kristus. Där började ett liv som inte
kan dö. Som ren biologisk varelse är jag underkastad
de biologiska lagarna för födelse och död.
Det kan jag inte göra något åt. Biologin
hjälper mig inte. Läkarvetenskapen kan lindra
mina plågor och förlänga mitt liv, men den
måste till slut konstatera att patienten gått
allt kötts väg. Men i mitt dop börjar ett
annat liv, ett andligt liv, livet i den helige Ande. Samme
Ande som uppväckte den sargade Jesus. Den Ande som
han andades på sina lärjungar den första
påskkvällen. Den Ande som han utgöt över
kyrkan på pingstdagen. Den Ande som skall låta
världen nå sitt mål, till vilket Kristus
har gått före: den nya skapelsen. Du vattnar bergen från din sal,
jorden mättas av allt vad du ger.
Du låter gräs växa för boskapen
och örter till människans tjänst.
Så frambringas föda ur jorden
och vin, som gör människan glad,
olja, som ger hennes ansikte glans,
och bröd som ger henne styrka.
(Ps 104:13-15)
| 
