Gud är inte fjärran ifrån
oss "långt bortom rymder vida". Han finns
i oss. Detta enkla faktum som Bibeln bekräftar har
vi ofta svårt att ta på allvar. Anders Piltz
ger oss hjälp meditera över det i veckans text. Man skall
inte mer se våld i ditt land,
förtryck och förödelse inom dina gränser.
Dina murar skall du kalla ”räddning”,
dina portar ”lovsång”.
(Jes 60:18 )
Egna böneord eller
denna bön i Dag Hammarskjölds
Vägmärken kan inleda vår läsning: Du som är
över oss,
Du som är en av oss,
Du som är -
också i oss, må alla se dig - också
i mig,
må jag bereda vägen för dig,
må jag tacka för allt som vederfares mig.
Må jag därvid icke glömma andras nöd.
Behåll mig i din kärlek
såsom du vill att alla skall förbli i min.
Må allt i detta mitt väsen vändas till
din ära
och må jag aldrig förtvivla.
Ty jag är under din hand,
och i dig är all kraft och godhet.
Med en önskan om god läsning från
Guds
Närvaro Gud bor ibland oss. Gud bor i mig.
Det är värt att meditera över.
Låt oss ta det från början.
Israel levde i övertygelsen att Gud var mitt ibland
dem. Hesekiel, prästen och profeten, som levde på
femhundratalet före Kristus, lovade de deporterade
hebréerna att deras stolthet, templet i Jerusalem,
som hade jämnats med marken, skulle byggas upp på
nytt: »Jag skall bygga upp min helgedom mitt ibland
dem för alltid, och jag skall ta min boning bland dem.
Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk«
(Hes 37:26 f). Moseböckerna
tar upp denna tanke: »Jag skall resa min boning mitt
ibland er, och min själ skall inte försmå
er. Jag skall vandra mitt ibland er, och ni skall vara mitt
folk« (3 Mos 26:11f). »Jag
skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud«
(2 Mos 29:45).
Gud var med sitt folk och bodde ibland
dem. För att inte missbruka Herrens namn genom att
nämna det för ofta kunde man uttrycka samma sak
med andra ord: Herrens »härlighet« bodde
bland folket, hans boning var på Sion, han lät
sitt Namn vila där. Man talade så småningom
om Shekina, Guds Närvaro. Och när vi kommer
till Nya testamentet, så har denna Guds närvaro
fått ett namn, ett egennamn, Guds Ande, den helige
Ande, som bor i oss. Här är en flod vars strömmar
ger glädje åt Guds stad,
som den Högste har helgat till sin boning.
Därinne bor Gud, den skall aldrig falla,
den får hjälp av Gud när morgonen gryr.
Folken larmar, riken vacklar.
Då hörs hans röst och jorden bävar.
Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg.
(Ps 46:5-8)
| 
Hej
Piltz-läsare!
