Anders Piltz: Tipsa en vän om denna sida... Att hittaa på bibelskolanTill Bibelskolans startsida Vägledning och hjälp 

Morgonens nåd - Levande stenar

Kära Piltz-läsare!
Denna vecka fortsätter Anders Piltz sin meditation över den Helige Andes närvaro i oss. Som en extra läsning och förberedelse sänder vi med denna text av Margareta Melin (Den inre källan, s. 43):

"De vänder ryggen till mig och inte ansiktet." - Så klagar Herren flera gånger genom profeten Jeremia. Det måste vara en bedrövelse för Gud att ständigt och jämt se ryggtavlorna på sina barn ... även om de arbetar heltid för hans sak. Jag tänker också att det kan bli tröttsamt för honom att höra dem be för allt och alla, om de aldrig kommer till honom för hans egen skull, "bara" för att smaka hans väsen och dricka in hans närvaro.

Illustratör: Mikael Simonsson

Kom, alla ni som törstar,
kom hit och få vatten ...

(Jes 55:1)

Före läsningen kan vi be följande verser
ur sv psalm passar som bön före Piltz-texten:

Här är jag nu
och vänder inte ryggen till dig
utan mitt ansikte.
Förbarma dig över mig.
Herre, förbarma dig.

God läsning tillönskas er alla!


Levande stenar

Kyrkohistorikern Eusebios på 300-talet talar om en viss Leonidas, senare död som martyr för sin tro, att han varje kväll kysste sin son på bröstet, därför att bröstet är den helige Andes tempel, något som man i fornkyrkan föreställde sig mycket konkret. Barnet älskade redan Jesus och Guds ord i Skrifterna, ett tydligt bevis på att den helige Ande bodde i honom.
  Att bo, ta sin boning, det betyder att finnas kvar på ett slutgiltigt sätt. Gud och den döpte har genom dopet slutit ett förbund som gäller ovillkorligt. Den döpte har blivit ett tempel, i vilket Gud bor och där en gudstjänst »i ande och sanning» (Joh 4:2.3) äger rum. »Ni blir till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Kristus Jesus« (1 Pet 2:5 f). »Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. Men glöm inte att göra gott och dela med er; sådana offer behagar Gud« (Heb 13:15 f). »Frambär era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst» (Rom 12:1).
  Det gamla templet i Jerusalem, där Gud tänktes bo och där offergåvorna dagligen frambärs, är nu förvandlat. Det var förebilden. Nu är verkligheten här. Det handlar om Guds verkliga närvaro, ja mer än så, hans inneboende.

Jag kommer till ditt hus med brännoffer,
jag infriar mina löften till dig,
de som kom från mina läppar,
ur min mun när jag var i nöd.
Kom och lyssna, alla som fruktar Gud,
jag skall berätta vad han gjort för mig.
Lovad vare Gud, som inte avvisade min bön,
inte vägrade mig sin nåd.
(Ps 66:13-14,16,20)

Den helige Andes närvaro i den döpte tänktes högst konkret i fornkyrkan. Anden är inte en idé, den har tagit sin boning i andningen och förenat sig med andhämtningen. Kyrkofadern Hippolytos i Rom gav i början av 200-talet ett råd som kanske kan verka chockerande för vår tids förandligade (som vi säger) kristna, som inte tycker om det som blir alltför kroppsligt påträngande: »När du tecknar dig med din hand [med korstecknet], efter att ha blåst på den och spottat på den, helgas din kropp ända ner till fötterna. Ty Andens gåva och vattnets bad, när man låter dem framgå ur ett troende hjärta såsom ur en källa, helgar dem som har tron.« Guds Ande har förenat sig med min egen andedräkt och saliv och helgar hela kroppen!
  Den saliga Elisabeth av Treenigheten, karmelitsyster som dog 1906, ber: »Du min Gud, Treenighet som jag tillber, hjälp mig att glömma mig själv för att helt bli din boning, orörlig och lugn som om min själ redan fanns i evigheten. Ge min själ frid. Gör dig där en himmel, en plats du älskar och där du kan vila. Måtte jag aldrig lämna dig ensam där, måtte jag alltid finnas där helt och hållet, med en alldeles vaken tro, helt i tillbedjan, helt utlämnad åt din skapande verkan.«

Din tillflykt är Herren,
du har gjort den Högste till din fristad.
Inget ont skall drabba dig,
ingen olycka komma nära ditt hus.
Han skall befalla sina änglar
att skydda dig var du än går.
De bär dig på sina händer,
så att du inte stöter foten mot någon sten.
Över lejon och ormar går du fram,
du trampar på vilddjur och drakar.
(Ps 91:9-13)

Anders Piltz


©Artos&Norma bokförlag
Textkälla: Morgonens nåd
 Anders Piltz meny: Arkiv | Piltz just nu! | Anders Piltz | Köp A Piltz böcker

[an error occurred while processing this directive] Klicka här för att söka på bibelskolan Dagens lösen
Bibelordet inför helgen
Veckans utgivningar
i din maillåda. Klicka här
[an error occurred while processing this directive]
Vill du vara med och
stödja oss. Klicka här

 ©Helige Ande (där inget annat anges)
 Stiftelsen bibelskolan.com  Org. nr: 857209 - 5266, Postgiro: 402 30 79 - 9 för stödgåvor till driften av vår sajt.