Kära Piltz-läsare!
Veckans text är hämtad ur boken "spåren
i djupet" (Artos 1997), som
bl a innehåller psaltar-meditationer hållna
i Sveriges Radio. I förtalet skriver Anders Piltz:
"I trettiosju år har psalmerna har varit mitt dagliga
bröd. De tryter och tröttnar inte, därför
att de tar människan på allvar, de bär bedjaren
när andra ord blivit slitna och tyngande." Piltz´
meditationer visar hur oerhört moderna och allmänmänskliga
Psaltarens texter är trots deras ålder - de
äldsta texterna är bortåt tretusen år!
Veckans text anknyter till de som vi sänt tidigare.
Den handlar om Guds närvaro. Gud har kommit nära: Sök
honom på allvar! Bön, före läsningen: Läk
mitt öga, att jag ser hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig är du allra
närmast dig.
(Sv ps 217 v. 2)
Kom, alla ni
som törstar,
kom hit och få vatten ...
(Jes 55:1) God läsning önskar
Herre, hör mig, lys för mig, visa dig ... Svara mig, Herre, i din trofasta godhet,
vänd dig till mig, Herre, i din stora barmhärtighet.
Dölj inte ditt ansikte för din tjänare,
jag är i nöd, skynda dig att svara.
(69:17 f)
Filippos ville ha handfasta besked. "Herre,
visa oss Fadern, det är nog för oss." Lär
mitt hjärta var och hur det kan söka honom, var
och hur det kan finna honom. Om han inte är här,
varför skall jag då söka en frånvarande?
Men om han är överallt, varför ser jag då
inte hans närvaro? Han bor i ett ljus som ingen kan
nalkas. Var finns det ljus som ingen kan nalkas, och hur
skulle jag kunna nalkas ljuset som ingen kan nalkas? Vem
skall leda mig, så att jag ser honom i det? I vilka
tecken skall jag söka honom? Hur ser hans ansikte ut?
Aldrig har jag sett honom, Herren min Gud, jag känner
inte hans ansikte. Vad skall jag göra, jag som ängslas
av kärlek till honom, kastad i världen långt
bort från hans ansikte? Min hetaste längtan är
att skåda honom, och hans ansikte är långt
borta. Jag vill närma mig, men han bor där ingen
kan nalkas. Jag längtar efter att finna honom, och
jag vet inte var han finns, jag vet inte hur han ser ut. Jag har aldrig sett honom. Han har skapat
mig och gett mig allt det goda jag har, och jag har ännu
inte lärt känna honom. Jag är gjord för
att betrakta honom, och jag har ännu aldrig gjort det
jag är gjord för. Hur länge, hur länge skall du
glömma mig, hur länge skall du vända bort
ansiktet från mig? När skall du vända dig
om och höra mig? När skall du ge ljus åt
mina ögon, och visa mig Ansiktet? När kommer du
tillbaka? Se på mig, Herre, hör mig,
lys för mig, visa dig. Röj din närvaro, så
blir allt väl, ty utan dig är inget väl.
Förbarma dig över mina mödor och försök,
jag som ingenting förmår utan dig.
| 
