Anders Piltz: Tipsa en vän om denna sida... Att hittaa på bibelskolanTill Bibelskolans startsida Vägledning och hjälp 


Som regnet och snön - Din bror var död och lever igen

Välkomna till en påsktext av Anders Piltz!
Den är hämtad ur hans predikosamling "som regnet och snön" (Artos 1995). Den hölls första gången i samband med en Påskvaka som firades natten till Påskdagen.

Som vanligt inleddes Påskvakan med en högtidlig proklamation av Kristi uppståndelse. Det stora påskljuset - en sinnebild för den uppståndne Kristus - förs i procession in i den mörka kyrkan. Efter den stora lovsången till den Uppståndne läses de gammaltestamentliga profetiorna om frälsningen samt uppståndelsetexter ur NT. Under lovsången före brevtexten ringer man i kyrkklockorna och tänder belysningen och alla levande ljus i kyrkan, som nu strålar av ljus som en påminnelse av det gudomliga ljusets seger över världens mörkret. Predikotexten var denna natt hämtad ur Lukas 24:1-12.

Men dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven, och när de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp. De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: ”Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen: att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.” Då kom de ihåg hans ord, 9och när de hade återvänt från graven berättade de alltsammans för de elva och alla de andra. Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor. Även de andra kvinnorna i deras sällskap talade om det för apostlarna. De tyckte att det bara var prat och trodde inte på dem. Men Petrus sprang genast bort till graven. När han lutade sig in såg han bara linnesvepningen ligga där, och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt.
(Luk: 24:1-12)

Vi förbereder vår läsning genom att be en av Påskvakans böner:

"Gud, du låter natten lysa såsom dagen genom
vår Herres Jesu Kristi uppståndelse från de döda.
Låt din Andes eld brinna i oss, så att vi,
som i Kristus har stått upp till det nya livet,
med kropp och själ kan tjäna dig och leva till din ära."

Kom, alla ni som törstar,
kom hit och få vatten ...

(Jes 55:1)

God läsning önskar


Din bror var död och lever igen (Luk 15:32)

Nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen. Så säger fadern i liknelsen om den förlorade sonen. Den förlorade sonen är män niskan. Och Jesus har blivit hennes broder. Han gjorde sig vår skull till en förlorad son, till vår broder, fullkomligt solida risk med oss människor, och delade vår lott här i ett fjärran land. Vi skulle ha gått totalt vilse, förlorade i mörker och övergiven het, om inte han besökt oss med sitt ljus. Han kom till sina egna, men hans egna tog inte emot honom. Han lyste som ljus mörkret, men människorna älskade mörkret mer än ljuset, syndade mot ljuset, ville döda ljuset. Sedan började de inse sin nöd och ville stå upp och vända om till sin fader igen, men hade förlorat vägen. Då står Kristus upp och blir vägvisaren livet. Ja, Kristus är sannerligen uppstånden från de döda, hal leluja. Med döden förtrampade han döden, och åt dem som gravarna ger han liv. Nu måste vi hålla fest och vara glada.

Melito, biskop av Sardes i Mindre Asien (han levde någon gång under andra hälften av 100-talet), predikade på påsknatten om Kristus: "Han är den som utstod mycket i många. Han är den som blev mördad i Abel och bunden i Isak och landsförvisad i Jakob och såld i Josef och utlämnad i Moses och slaktad påsklammet och förföljd i David och vanärad i profeterna."

Ja, hela mänskligheten är involverad i denna ondska. Varje ond tanke och handling som en människa någonsin riktat mot en annan är ytterst riktad mot Jesus, vår broder. Det är vi som avvisat honom, vi lämnade honom i mörkret, sålde honom för trettio silvermynt, utlämnade honom genom Judas i syndares händer att dömas till döden, hånas, pryglas, korsfästas, vi svek honom, vi förlorade honom, glömde honom. Vi hade del i den ondskan. Den som hatar sin broder är ännu kvar i mörkret. Vad är mänsklighetens alla brott om inte just detta, att dräpa, binda, landsförvisa, sälja, utlämna, slakta och vanära Guds son, som blivit oss given som ett skyddslöst barn, vår broder, och som dött på ett kors mellan två förbrytare? Allt vårt hopp hade blivit begravt med Jesus, när mörkret mitt på dagen föll över hela jorden, när solen förmörkades och förhänget i templet brast mitt itu, när han lades i gravens tystnad och ingen av oss ens kunde drömma om någon uppståndelse från de döda. Den som är död, är hopplöst förlorad. Inga ansträngningar och inga tröstande ord kan väcka någon till liv igen. Sade inte redan psalmisten i Gamla testamentet: "Gör du väl under för de döda, kan skuggorna stå upp och tacka dig? Berättar man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet? Känner man i mörkret dina under och din rättfärdighet i glömskans land?"

Men i vår nöd saknade vi honom och började söka åtminstone minnet av honom, ett nostalgiskt minne av en levande tro, en del av vårt numera döda kulturarv, något skolan bör orientera om, så att barnen förstår vår litteratur och varför man målar påskägg, men i grunden vackert prat, men tomt prat. Det var svårt redan då. Kvinnorna sökte hans döda kropp men fick svaret: "Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han är uppstånden." Och hur skulle apostlarna, Jesu bröder, kunna tänka något annat än att orden om uppståndelsen var annat än tomt prat? Människor då var lika skeptiska som nu. Det tar tid att ställa om sina förväntningar från inget till allt.

Så hade det också varit sjuttonhundra år före Kristus, när en av frälsningens förebilder, patriarken Josef, blivit såld av sina bröder till slav i Egypten. Alla utgick ifrån att han var försvun­ nen eller död. Josefs bröder återfann honom helt oväntat som faraos närmaste man i Egypten. När han visade sig för dem, brast han i gråt av glädje och sade: "Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten. Var inte bedrövade, förebrå er ingenting. Detta måste ske. Det var för att rädda liv som Gud skickade mig hit före er." Och bröderna for hem till sin fader Jakob i Kanaans land och berättade och sade: "Josef lever, och han är en furste över hela Egyptens land." Då blev den gamle Jakob förstum­ mad, hans hjärta greps av vanmakt, han kunde inte tro dem. Men när de talade om för Jakob allt som Josef hade sagt till dem, då levde han upp igen. Och han sade: "Det är nog. Er bror lever."

Nu måste vi hålla fest och vara glada. Här står vi i natt inför vår broder Jesus, som också är vår Herre, och vi säger som bröderna sade till Josef: "Vår broder, vi ber dig förlåta oss. Vi, din Guds tjänare, har gjort dig mycket ont. Så förlåt oss nu den synd vi har begått." Vid dessa ord kan Jesus med glädjetårar svara som en gång Josef: "Var inte rädda. Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott. Det som skedde måste ske, för att många liv skulle räddas."

Nu måste vi hålla fest och vara glada. Vad mänsklig ondska hade räknat ut mot Jesus, Guds Son, det har Gud själv vänt till godo. Gud förvandlade i nattens mörker all fasa och ondska till nåd, välsignelse, förbarmande, till ett hav av barmhärtighet. Nu möter Jesus oss som den Uppståndne, och vad säger han? Kommer han med vrede och hämnd? Det kunde han ju göra med full rätt. Nej, han säger, enligt fortsättningen på denna natts evangelium: "Frid över er! Varför blir ni skrämda? Förstår ni så litet, är ni så tröga att tro? Måste jag inte lida detta för att gå in i min härlighet? Känn på mig och se på mig. Frid över er!" Jag är Jesus, er broder och er Herre. Ni tänkte ont mot mig, men det var av okunnighet. Var inte bedrövade. Jag förebrår er ingenting. Nu måste vi hålla fest och vara glada, för jag, er bror, var död men lever igen, jag var förlorad utom sikte för er men är återfunnen. Salig är er synd, jag har överskylt den! Salig är er skuld, jag har löst in den! Salig denna natt: himmel och jord, Gud och människa möts på nytt. Jag skall resa er upp med min högra hand, jag skall föra er till himlarnas höjder, jag skall visa er min Fader och er Fader, min Gud och er Gud. Nu måste vi hålla fest och vara glada. Saliga ni som är bjudna till Lammets måltid! - Och med allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns där stämmer vi in i den him­ melska liturgin enligt Uppenbarelseboken: Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten och få rikedom och vishet och styrka och ära och härlighet och lovsång.

Anders Piltz


©Artos&Norma bokförlag
Textkälla: Som regnet och snön
 Anders Piltz meny: Arkiv | Piltz just nu! | Anders Piltz | Köp A Piltz böcker

[an error occurred while processing this directive] Klicka här för att söka på bibelskolan Dagens lösen
Bibelordet inför helgen
Veckans utgivningar
i din maillåda. Klicka här
[an error occurred while processing this directive]
Vill du vara med och
stödja oss. Klicka här

 ©Helige Ande (där inget annat anges)
 Stiftelsen bibelskolan.com  Org. nr: 857209 - 5266, Postgiro: 402 30 79 - 9 för stödgåvor till driften av vår sajt.