Bästa Piltz
läsare!
Efter ett långt sommaruppehåll återkommer
jag här med den tionde och sista Piltz-texten. Sista
- ja, förlaget Artos gav oss bara tio texter för
sändning i bibelskolan.com, men jag tänker ge
mig in i nya förhandlingar om fler. Har Du synpunkter på fortsättningen
av vår Piltz-avdelning - hör av Dig till bibelskolan!!
Själv tycker jag att Anders Piltz tillhör vår
tids stora svenska förkunnare med texter som på
ett oöverträffat sätt förenar intelligens,
fromhet och värme.
Den text vi sänder denna vecka är ett mycket bra
exempel på detta. Vi förs in i det stora Guds-mysteriet
med både klokhet och ömhet. Jag önskar Dig
en mycket god läsning! Före läsningen ber vi till den Helige Ande med
några verser ur en medeltida hymn som Anders översatt
och som finns i Ceciliapsalmboken som nummer 590: Helige Ande vi
ber: Kom med enhet kom med frid,
gör vår tid till
hoppets tid, andas i vår längtans bön.
- Gör oss visa av ditt råd, gör oss goda
av din nåd,
ge oss härlighetens lön. Amen. Halleluja. Sök
Herren, alla ödmjuka i landet
som handlar efter hans bud.
Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet.
(Sef 2:3) God läsning önskar
Vishetens lek I tron har vi tillträde till nåden och
är stolta
i hoppet om Guds härlighet.
(Jfr Rom 5:2)
Treenighetens namn omhägnar
vårt liv, från morgonens korstecken till kvällens,
från dopet till graven. Treenigheten är den högsta
sanningen i sanningarnas hierarki. Inför Treenigheten
hisnar tanken och svindlar, vår andes blick drabbas
av blackout. Det är som att titta in i solen.
Låt oss ha modet att se in i solen.
Treenigheten är verkligen, för att
tala teologiskt språk, mysterium stricte dictum, ett
mysterium i strikt mening. Visst har Gud lämnat spår
efter sig i skapelsen. Men Guds inre liv, Guds egen intimitet,
om den vet vi bara det som Gud har valt att uppenbara för
oss genom sin Son. "Ingen känner Fadern utom Sonen,
och den som Sonen vill uppenbara honom för" (Matt
11:27). Gud har inte hållit sig för god
för att dela med sig av sig själv, av sitt liv.
Apostlarna bekände Sonen som Ordet eller
Visheten som fanns i begynnelsen hos Gud och som assisterade
Gud vid skapelsen. Visheten talar i Ordspråksboken
(8:27, 30): "När han
beredde himlen var jag närvarande ... jag hade min
lust och min lek inför honom dag efter dag". Denna
Vishet blev människa i Jesus från Nasaret: "Jag
hade min lek på hans jordkrets, och min lust bland
människor barn." (Ords 8:31).
Jesus är den osynlige Gudens avbild (Kol
1:15), utstrålningen av hans härlighet
och en avbild av hans väsen (Heb
1:3), som det heter på olika ställen i
Nya testamentet. Därför fastslog det första
ekumeniska konciliet i Nicaea 325 att Sonen är "av
samma väsen som Fadern", en enda Gud tillsammans
med honom, detta som sedan togs upp av Konstantinopelmötet
381 och blev vår trosbekännelse: "Guds enfödde
Son, född av Fadern före all tid, ljus av ljus,
sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma
väsen som Fadern."
Innan Jesus gick sitt lidandes väg, utlovade
han en annan Hjälpare, den helige Ande, som skulle
vara med och i lärjungarna för att undervisa dem
och vägleda dem med hela sanningen. Han är en
egen person i förhållande till Fadern och Sonen.
Han "utgår av Fadern genom Sonen".
Inom Treenigheten råder en intensiv kärlek.
Sonen förhärligar Fadern, men Fadern förhärligar
också Sonen, och i dag sägs att Anden förhärligar
Sonen. Det är som om de alla sade om varandra i outsäglig
beundran och inbördes hedersbevisning: "Se så
fina de är!" Det är de förälskades
språk, förhållandet mellan man och kvinna,
mellan föräldrar och barn.
Treenigheten är en. Vi bekänner inte
tre gudar, utan en enda Gud i tre personer. Ändå
är personerna verkligen skilda åt. Fader, Son
och Ande är inte bara tre namn för tre aspekter
av Gud. De är distinkta men finns endast tillsammans.
Som solen, ljuset och värmen. Som luften, vibrationerna
och ordet.
Utan att vara tvungen till det har Gud skapat
universum genom sin Son, och i sin kärleksfulla plan
har han, redan före skapelsen (om
man nu kan tala om före, eftersom tiden börjar
tillsammans med rummet) planerat oss: Efesierbrevet
säger. "Han har före världens skapelse
utvalt oss i Kristus till att stå heliga och fläckfria
inför sig i kärlek. Han har förutbestämt
oss att få barnarätt genom Jesus Kristus och
förenas med honom ... det beslut han fattat från
början, att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen
och allt på jorden" (Ef 1:4-10).
Paulus förtydligar: "Ty dem han i förväg
har utvalt har han också bestämt till att formas
efter hans Sons bild, så att denne skulle vara den
förstfödde bland många bröder"
och systrar (Rom 8:29). "Han
har räddat oss och kallat oss med en helig kallelse,
inte på grund av våra gärningar utan genom
sitt beslut och sin nåd, som han skänkte oss
i Kristus Jesus redan före tidens början"
(2 Tim 1:9-10).
Guds kärlek, den som råder inom Treenigheten,
kunde så att säga inte hålla sig inom sig
själv utan måste dra in allt i sin sfär.
Det kristna livet, vad är det annat än en kommunion
med de tre gudomliga Personerna. Dagens evangelium (Joh
16:12-15) handlar om detta: Anden påminner
oss om Sonens ord. Vi har inte kapacitet att fatta allt
på en gång. Anden tar av det som är Sonens,
det som Sonen fått av Fadern. Han ger det till oss.
Vi är verkligen barn i huset, som utan
hinder har tillgång till det som är Guds. Vi
är Guds barn, Guds arvingar, Kristi medarvingar.
Vi kan gå ut och in i vår Faders
hus. Jesus säger: "Den som går in genom
mig skall bli räddad, och han skall gå in och
han skall gå ut" (Joh 10:9).
"Allt vad Fadern har är mitt".
Låt oss också minnas den gode Faderns
ord i liknelsen om den förlorade sonen: "Mitt
barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt"
(Luk 15:31).
|
