Innan Mose har gått upp på
Sinai berg har han varit redskapet för en befrielsegärning:
Israels folk befrias från slaveriet i Egypten. Innan
Jesus går upp på Bergspredikans berg befriar
han de sjuka, de trötta och de plågade. Vi läser
om det i verserna alldeles före Bergspredikan: Han
vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i synagogorna,
förkunnade budskapet om riket och botade alla slags
sjukdomar och krämpor bland folket (4:23).
Sedan beskrivs de sjuka som man förde
till Jesus. Vi har nog svårt att leva oss in i den
nöd som fanns då. Vi skickar våra sjuka
till lasarett och till mentalsjukhus. Men här finns
de överallt: såriga, smutsiga, förvridna
av plågor, en del lullande, dreglande, skrikande,
jagade av makter, hemlösa, förtvivlade ...
Jesus drar allt elände till sig. Stora skaror följer
honom. Och stora saker händer. Förlamningen släpper.
Såren läks. Människor rätar på
ryggen. En ny glans i ögonen.
Jesus är den nye Mose, som leder
Guds folk i ett nytt exodus, ett nytt uttåg. I Matteus
evangelium finns mängder av antydningar på Jesus
som den nye Mose. Det finns t.ex. stora likheter mellan
det som hände Mose det som hände efter hans födelse
och med det som hände Jesus efter hans födelse.
I Moses historia finns Farao och i Jesu historia finns Herodes.
Båda anställer en massaker på gossebarn
(se
2 Mos 1 
och Matt 2 ).
Jesus fick fly till Egypten och sedan
komma tillbaks. Detta skedde, säger profeten, för
att det ordet skulle uppfyllas: Från Egypten har
jag kallat min son (2:15).
Jesus är inte bara den nye Mose. Han är också
den som i sig förkroppsligar hela Israel. Han är
Israel. Jesus har kommit för att vrida i att det som
gick snett för Israel, då de tog det lätt
med det som var rätt.
Den späda rosen fina
som doftar salighet
i mörkret skall den skina,
besegra dunkelhet.
Sann Gud och mänska sann,
oss arma mänskor frälsa
från synd och död han kan.
Sv Ps 113:3
Den späda rosen fina som doftar
salighet ...
Ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam,
säger Jesaja (11:1). Det
som var dött får liv. Något nytt skall
ske med Guds folk.
Till Josef säger ängeln: Josef,
Davids son, var inte rädd att taga till dig din hustru
Maria. Det liv som har tänts i henne är av den
helige Ande (1:20, Giertz).
Ängeln talar om för Josef vad som är hemligheten
med Jesus. Han ger Maria samma information (Luk
1:35). Gud har sina personliga ambassadörer,
som han sänder för att ge klarsyn, tröst
och uppmuntran.
... i mörkret skall den skina,
besegra dunkelhet.
Detta barn får två namn: Jesus och Immanuel.
Namnet Immanuel - Gud med oss - säger oss att Gud vill
nå fram till oss och vara med oss. Namnet Jesus som
betyder Herren frälser - säger oss vad Gud vill
göra när han är med oss: Han vill frälsa,
rädda, befria, upprätta. Han vill sända ett
ljus in i vår dunkla värld. Överallt dit
ljuset kommer måste dunkelheten, mörkret, ge
vika.
Sann Gud...
Lägg märke till att reaktionen mot Jesus inte
börjar först då Jesus träder fram och
förkunnar sitt budskap och gör under. Reaktionen
sätter in från början. Herodes är vanvettig
av fasa för detta barn. Herodes — vad är
han? En liten bricka i onda makters spel. Mörkrets
furste är skakad av detta oerhörda som skett:
Gud blev människa!
... och mänska sann...
När Jesus kom hit, föddes han som människa
bland människor. Han blev släkt med Abraham och
med David. Och Abrahams barn och Davids barn var inte alltid
Guds bästa barn. Vi träffar på dem i släktregistret
(1:1-17). En del av dem var kungar.
Flera av dem får betyget att de gjorde vad ont
är i Herrens ögon. Flera kvinnor räknas
upp. Tamar, Rahav och Urias hustru är kvinnor som lever
i äktenskapsbrott. Rut tillhör moabiterna, ett
föraktat folk som israeliterna inte fick beblanda sig
med.
... oss arma mänskor frälsa
från synd och död han kan.
Jesus föddes in i ett släkte av syndare. Det är
fint att detta står nedskrivet i vår Bibel.
Det gör det genast hoppfullt för oss. Det säger
oss att Gud verkligen vill ha med oss skräpfolk att
göra.
Men Gud älskar oss inte sådana
vi är. Hans kärlek är inte den hygglige farbroderns
klapp på axeln. Han älskar oss trots att vi är
sådana vi är. Han vill göra något
åt vår situation. Han vill rädda oss från
våra låsningar, rena oss från vår
smuts, läka våra sår och förändra
oss.
När han räddar oss, kommer han
inte ovanifrån. Han blir människa bland människor.
Han blir hungrig och trött och kan gråta som
vi. Han vet vad det vill säga att leva här på
jorden. Och han vet vad som finns i Guds hjärta, Guds
innersta längtan efter sina barn.
Gud vill att alla människor skall
räddas och komma till insikt om sanningen. Gud är
en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor,
människan Kristus Jesus, som gav sig själv till
lösen för alla (1 Tim 2:4-6).
Han fullgjorde vad vi borde
och blev vår rättfärdighet.
Han använde vårt elände
för både tid och evighet.
Han förvärvde att vi ärvde
ljus och frid och salighet.
Sv Ps 147:2
Gud blev människa i Jesus, för
att göra oss mänskliga. Han visar genom Jesus
hur den sanna och äkta och friska människan är.
Den äkta människan har ofta ögonen
uppåt: Himmelen öppnade sig och han såg
Guds Ande som sänkte sig ned som en duva och kom över
honom (3:16, Giertz). Ögonkontakt
uppåt för att hämta ned himmelska rikedomar.
Men hans ögon är också
riktade mot människorna. När han såg
folkskarorna (5:1), när
han såg människoma (9:36).
Han såg deras nöd. Och han vill hjälpa oss
att se som han. Jesus vill inte göra oss till små
gudomligheter. Han vill göra oss mänskliga. Och
han börjar med att lära oss använda ögonen.
Och sedan också öronen och händerna och
fötterna...
Gud blev människa, för att ta
upp kampen mot allt det som vill förstöra livet
för oss och göra oss omänskliga. Det var
därför Jesus döptes i Jordan. Han invigs
där till sin frälsargärning. Han döps
för att uppfylla allt som hör till rättfärdigheten
(3:15). Han tar på sig
uppgiften att i vårt ställe fylla kärlekens
lag. Han sa sitt ja till att bli vår frälsare,
så att vi skulle kunna sjunga: Han fullgjorde vad
vi borde och blev vår rättfärdighet.
Himlen öppnar sig över Jesus
vid Jordan. Och den öppnar sig varje gång vi
kommer till Jesus. Också vi får höra orden
om att vi är älskade och utvalda. Också
vi får ta emot Guds Andes resurser. Den som har hittat
detta kan verkligen känna sig himmelrik. Han behöver
inte gå baklänges in i framtiden och gräma
sig över det förflutna.
Jesus invigs i Jordan till sin frälsargärning,
för att kunna inviga oss till att leva ett nytt liv
med honom. Därför tar han upp kampen mot det onda
i alla dess former. Först möter Frälsaren
frestaren. Han kastar sig inte själv i faran, utan
går ledd av Anden (4:1ff)
Han säger nej till frestarens försök att
få över honom på sin sida. Med detta har
han vunnit seger åt oss så att vi kan gå
ut i vardagskampen rustade med hans Ande och hans ord (4:1,4,7,10).
I stormiga tider, bland töcken
och grus,
en skara dock skrider mot himmelens ljus.
Dess hopp och dess härlighet världen ej ser,
men fore går Herren, men före går Herren,
men före går Herren med segerns baner.
Sv Ps 59:2
Från mötet med frestaren vandrar
Jesus omkring i Galileen för att folket som bor
i mörker skall få se ett stort ljus
(4:16).
Sedan drar Jesus in några fiskfiskare
i sin gemenskap, för att utbilda dem till människofiskare
(4:18-22). De skall tränas
att bli hans redskap. De skall i Jesu kärlek fånga
upp dem som börjat sjunka i missmodets, bitterhetens,
besvikelsens och självömkans mörka vatten.
Till träningen av dem hör att
Jesus låter dem se människors nöd och hur
han har himmelska resurser för att avhjälpa den.
Han botar, läker, hjälper (4:23-25).
När vi läser om dessa händelser,
blir de snart dubbelexponerade. Vi ser inte bara det som
hände då. Vi finns med där hela tiden. Jesus
finns mitt ibland oss och sätter oss i rörelse.
Vi får se att vi är många omkring Jesus.
"En skara dock skrider mot himmelens ljus".
Jesus drar oss in i sina gärningar.
Han låter oss se nöden omkring oss med sina möjligheter.
Han låter oss ta emot hans undervisning och utbildning
och hans resurser, därför att han vill använda
också oss som redskap.
Därför tar han nu med oss på
bibelskolan och lärjungaskolan i Galileen. Han vill
ta hand om oss, utrusta oss, omforma oss, så att vi
kan känna med honom i hans nöd för världen.
Han vill hjälpa oss att släppa allt vårt
eget, lösa oss från krampen av vårt stora
Jag och fylla oss med himmelrikets glädje. Han gör
oss himmelrika så att vi kan göra andra rika.
När vi är på Bergspredikans
berg, får vi också utsikt mot Golgota berg,
där segern över allt djävulskap vinns och
där alla möjligheter ges för att vi skall
få leva ett rikt liv och ett liv med mening i. Och
från Bergspredikans berg får vi också
utsikt mot himmelsfärdsberget. Vi ser Honom som sätter
sig på tronen på allsmäktig Gud Faders
högra sida. Och vi hör bruset av lovsång
från den stora skaran, alla dem som fått häpna
över att just de var älskade.
Och nu har vi hittat nyckeln, som öppnar
Bergspredikan för oss. Nyckeln - det är Jesus
själv, han som gick in i vår värld, inte
bara för att ge oss regler för livet utan för
att ge oss Livet självt. I Bergspredikan drar han oss
in i sin kärlek. Han ger oss det han säger. Han
skapar liv. Han ger resurser. Kontakten med honom ger ljus
åt varje utsaga i denna predikan. Så var nu
med bland dem som vill samlas i kärlek och lydnad hos
honom, som kan göra oss himmelrika.
Jesus, jag dig älskar, du som
älskar mig.
Du på korset lider, jag tillbeder dig.
Jesus, du har uppstått, nu
är graven tom.
Jag står där förundrad, o mysterium.
Du har gått till Fadern, står
inför hans tron,
ser ditt folk i kärlek, beder för dem nu.
Jesus, du är med oss, genom
liv och död,
nu mitt hjärta brinner av din kärleks glöd.
Höj din röst i lovsång,
ropa ut i fröjd:
Jesus är min Herre, han gör allting nytt.
Pris ske dig, o Fader, pris
ske dig, Guds Son.
Pris ske dig, du Ande, i all evighet.
Sv Ps 359
