Saliga de renhjärtade, de skall
se Gud.
Bön: Kom, helige Ande,
och gör ett under både med mitt hjärta och
med mina ögon ...
Saliga de renhjärtade ...
Man kan undra över hur de som stod omkring Jesus på
berget reagerade inför ett sådant ord. Kanske
på samma sätt som vi gör om de orden riktas
till oss. Vi slår ner blicken och skäms. Ytterst
ute kan det se rätt bra ut. Men innerst inne, nej ...
Inifrån, ur människornas
hjärtan, kommer de onda tankarna, otukt, stöld,
mord, äktenskapsbrott, själviskhet, ondska, bedrägeri,
liderlighet, avund, förtal, högmod, förblindelse
(Mark 7:21-22).
Hjärtat - vår inre värld
med dess tankar, känslor, vilja - en skräphög!
Det är detta man ser, när man ''kommer till sig
själv'' (Luk 15:17). Det
är kanske inte så underligt att vi drar oss för
att vara stilla och ge oss tid att tänka igenom våra
liv. Och göra det tillsammans med Jesus. Ty om honom
heter det att han visste av sig själv vad som fanns
i människan (Joh 2:25).
Det kan vara farligt att komma nära
Jesus. Det kan bli bävan. Simon Petrus och de
andra som var med honom greps av bävan vid det
stora fiskafänget (Luk 5:1-11).
Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän
och sade:' 'Lämna mig, Herre, jag är en syndare."
Det var farligt att komma Jesus för nära. Ty han
som kan se fiskarnas gång nere i vattnet, han kan
kanske se in i vad som är på gång i min
inre värld ...
Saliga de renhjärtade, de skall se Gud.
Vem talar Jesus om?
Om sig själv?
Jesus hade ständig ögonkontakt
uppåt. (Se Joh 5:19, jfr Joh 11:41,
17:1). När Jesus ser uppåt mot Gud, ser
han in i Faderns hjärta, ser hans nöd, hans smärta,
förstår hans vilja. Vad vill Gud? Gud vill
att alla människor skall räddas (1
Tim 2:4).
Ja, Jesus vet hur Fadern är sinnad.
Och han vet vem han själv är: Guds lamm som
tar bort världens synd (Joh
1:29). Han är den ende som kan klara av skräpet
inom oss. Han kan lyfta det av oss och bära det bort.
Till honom får vi komma med allt som finns i vårt
inre.
Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden, så
lär mig då vishet i mitt innersta.
Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och ge mig på
nytt en frimodig ande.
(Psalt 51:8, 12)
Det grekiska ordet för "frimodighet"
betyder "öppet tal", "att säga
allt". När jag kommer till Jesu kors och "säger
allt", försvinner det som får mig att ge
upp. "Loose heart" som man säger på
"englarnas" språk. När jag ser på
Jesus, vågar jag vara öppen. Jag vågar
tro att jag som är så ful och omöjlig ändå
får se Gud. Om vi vandrar i ljuset, liksom han
är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra,
och blodet från Jesus, hans son, renar oss från
all synd (1 Joh 1:7).
Saliga de renhjärtade, de skall
se Gud.
Till Mose säger Gud: Ingen människa kan se
mig och leva (2 Mos 33:20).
Är det därför vi uppmanas så ofta att
se: Se Guds lamm. Se din konung. Se på Jesus. Något
inom mig måste dö ...
När jag ser mig själv i spegeln, bildas i pupillens
mitt en bild av mig själv. JAG står i centrum.
Mitt stora, stackars, duktiga, ängsliga JAG.
När jag ser på Jesus, bildas
i pupillens mitt en bild av Jesus. Jesus kommer in i centrum
av mitt liv. Och när jag ser på den korsfäste
Jesus, måste mitt stora Jag vika:
Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever,
fast inte längre jag själv, det är Kristus
som lever i mig (Gal 2:19-20).
Några kanske frågar:
Dina ögon är fyllda av glädje.
Säg, vad har de sett för att få sånt
ljus?
De har sett hur vårt liv fick en mening.
Jesus fyller mörkret med liv och ljus.
(Sv Ps 154:3)
