Och när ni ber, skall
ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de
tror att de skall bli bönhörda för
de många ordens skull. Gör inte som
de, ty er fader vet vad ni behöver redan
innan ni har bett honom om det.
Bön: Helige Ande, för oss nu djupare
in i bönens hemligheter...
Och när ni ber,
skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna;
Det grekiska ord som här översätts
med rabbla tomma ord (battologeo)
är ett mycket ovanligt ord. Man känner
inte ordet från något annat håll.
Man vet inte var det kommer ifrån. En
del menar att det kommer från BATTUS -
en kung från Cyrene, som lär ha stammat.
Andra menar att det är ett onomatopoetiskt
ord, d.v.s. ordets ljud uttrycker dess mening.
Man kan jämföra med ordet "barbar".
Det kommer av att grekerna tyckte att främmande
folks språk lät så: brbrbrbr...
Det grekiska ordet battologeo skulle
närmast kunna betyda babbla. Säga
meningslösa ord.
Att rabbla tomma ord skulle kunna betyda
att man framsäger böner utan att tänka.
Bönerna upprepas mekaniskt. Man ber med
läpparna men hjärtat är långt
borta. Må varje bedjare här pröva
sig själv.
Man kan här också tänka på
TM:s upprepande av ett mantra. Man kopplar bort
sinnet medan man upprepar ord som egentligen
är namn på indiska gudomligheter.
Man tömmer sig själv på sitt
eget och är inte vaksam över vad man
släpper in.
de tror att de skall
bli bönhörda för de många
ordens skull.
Man skall inte rabbla tomma ord. Och
inte heller komma med de många orden.
Vår himmelske Fader påverkas inte
av ett mekaniskt upprepande och hör oss
inte om vi bara hopar orden efter varandra.
Gör inte som de...
Detta är en huvudtanke i Bergspredikan.
Gör inte som tullindrivarna (5:46).
Gör inte som hedningarna (5:47,
6:7, 8). Gör inte som hycklarn(6:2,
5). Gör inte som de skriftlärda
och fariséerna (5:20).
Jesus var annorlunda. Han kallar sitt folk att
i hans efterföljd våga vara annorlunda.
Gör inte som de.
Detta är en återklang av det som
Gud sade till sitt folk:
Och Herren talade till Mose och sade:
Tala till Israels barn och säg till dem:
JAG ÄR HERREN, ER GUD.
Ni skall inte göra som man gör i Egyptens
land, där ni har bott. Inte heUer skall
ni göra som man gör i Kanaans land,
dit jag vill föra er. Ni skall inte vandra
efter deras stadgar.
Efter mina lagar skall ni göra, och mina
stadgar skall ni hålla och skall vandra
efter dem. JAG ÄR HERREN, ER GUD (3
Mos 18:1-4).
Genom hela Bergspredikan kallar
Jesus dem som är omkring honom att vara
annorlunda. Deras karaktär skall vara annorlunda
än vad som beundras i världen. De
skall skina som ljus i världen. Deras rättfärdighet
skall övergå de skriftlärdas
och fariséernas. Deras kärlek skall
vara mer än hedningarnas. Hedningarna ber
genom att rabbla tomma ord. Men de som hör
ihop med Jesus ber med ödmjuk eftertänksamhet,
som barn till den himmelske Fadern.
... er fader vet vad
ni behöver redan innan ni har bett honom
om det.
De himmelrika vet vad Fadern vet, därför
att Jesus har talat om det för
dem. Ingen känner Fadern utom Sonen
och den som Sonen vill uppenbara
honomför (Matt 11:27).
Och därför vet vi vad Gud vet, ty
han säger: Jag vet väl vilka tankar
jag
härför er, säger Herren, nämligen
fridens tankar och inte ofärdens, till
att ge
er en framtid och ett hopp (Jer
29:11).
Eftersom Jesus dragit in oss i Guds kärleks
kraftfält, vet vi att det mörka
och svåra aldrig får sista ordet:
Vi vet att Gud på allt sätt hjälper
dem som
älskar honom att nå det goda
(Rom 8:28).
Om vi nu vet att Fadern vet
vad vi behöver, varför skall vi då
be om det?
Fadern är ju inte okunnig, så att
vi behöver informera honom.
Han är inte tvekande, så att vi behöver
övertyga honom.
Han är vår Fader, som älskar
sina barn och vet allt om deras nöd.
Vi ber därför att
vi gläder oss över att få komma
inför Far.
Genom bönen ger vi vår himmelske
Far tillfälle att ge oss det han vet att
vi behöver.
Bönen är händerna
som lyfts mot himmelen för att ta emot.
Och bönen gör att nöden och problemen
och behoven inte fastnar i oss. Vi lär
oss att överlåta alla våra
bekymmer och behov och bara sträcka oss
mot den Fader som älskar sina barn.
