Samla inte skatter härpå
jorden, där mal och mask förstör
och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla
skatter i himlen, där varken mal eller
mask förstör och inga tjuvar bryter
sig in och stjäl. Ty där din skatt
är, där kommer också ditt hjärta
att vara.
Bön: Helige Ande, led mig in i de verkliga
rikedomarna.
Samla inte skatter här
på jorden...
Den som var rik på Jesu tid hade inte
sina rikedomar i pengar. Aktier var inte uppfunna.
Picasso och van Gogh hade inte målat några
dyrbara tavlor. Man skaffade sig i stället
fina mattor och man skaffade sig juveler och
ädelstenar. Blev det dåliga tider
plockade man fram någon dyrbarhet ur skattkistan.
Det var dåtidens Trygg-Hansa och Folksam.
Nu menar Jesus att detta var en dålig
försäkring. Allt jordiskt står
under förgängelsen. Jesus hänvisar
till att
mal och mask förstör och tjuvar
bryter sig in och stjäl.
Här på jorden finns de små
skadedjuren, mal och mask. De går inte
förbi de dyrbara mattorna. Och här
finns tjuvarna. Får de tag i juvelerna,
står man där sedan utfattig.
Vad betyder nu detta för
oss? Det kan vara lätt att ta de här
orden och börja moralisera och skuldbelägga
oss och andra för materialism och standardjäkt
och hagalenskap som fångar oss människor.
Ja, man kan ta Jesu ord och låta dem ge
oss dåligt samvete. Kanske det kan vara
nyttigt. Men det är inte säkert att
vi då kommer åt grundsjukan i våra
liv. Grundsjukan är inte att vi äger
en del ting och kanske gläder oss över
dem. Det är ju faktiskt roligt att ha vackra
saker.
Grundsjukan är vårt
dåliga självförtroende. Sakerna
vi äger använder vi därför,
för att skapa lite större glans åt
oss själva. Har jag en finare titel än
andra, en finare bil, finare betyg, finare saker,
då blir jag uppfylld av mig själv.
Jag är någonting. Grundsjukan i att
vilja HA är att vilja VA. Pengar, fina
saker ger makt och inflytande. Folk är
ju så dumma att de (vi)
kryper för en fin titel. Kan man skryta
över att man känner en kändis,
så stiger man i både egnas och andras
ögon.
Frågan är vad jag förankrar
mitt liv vid. Är jag förankrad i allt
detta yttre, blir jag så lätt osäker
och otrygg. Jag blir ängslig för de
små bekymren: mal och mask. Och för
de stora bekymren: tjuvarna, som tar ifrån
mig vad jag äger. Och till tjuvarna hör
ju mästertjuvarna Sorgen, Sjukdomen, Döden.
När jag förankrar
mitt liv vid vad jag äger och har, glömmer
jag människor omkring mig. Jag ser dem
inte. Jag går förbi dem. Även
de ädla gärningar, som jag ibland
gör mot de små och svaga, tjänar
till att framhäva Mig.
Mot denna rörelse mot
mig själv vill Jesus nu sätta i gång
en annan rörelse. Den som startar i himlen
och rör sig utåt mot de människor,
som Gud sänder till mig. Receptet mot grundsjukan,
där Jag står i centrum, är att
komma in i grundtryggheten där Jesus står
i centrum.
Samla skatter i himlen,
där varken mal eller mask förstör
och inga tjuvar bryter sig in och stjäl.
Ty där din skatt är, där kommer
också ditt hjärta att vara.
De himmelrika uppmanas här att samla skatter
i himlen. Om jag samlar skatter på jorden,
blir jag så lätt bunden, hård,
ängslig, självupptagen. Vi får
samla skatter i himlen. Mitt hjärta, mitt
inre, blir varmt och mjukt och klappar lyckligt
av sådana skatter.
Skatten, som vi skall samla
i himlen, vad är det? Är det inte
Jesus själv, hans ord, hans liv, hans kärlek?
Jag låter mitt inre fyllas av detta. Ett
stycke av evigheten är då i mig.
Jag förankrar mitt liv vid det som består,
då allting annat förgår.
Skatten i himlen? Är det
inte jag själv? Det enda jag kan ta med
mig till himlen är mig själv. Så
länge jag lever får jag hitta den
grundtrygghet som jag får i Jesu kraftfält.
Han säger: Du är så dyrbar
i mina ögon, så högt aktad och
så älskad av mig (Jes
43:4). Jag får förankra mitt
liv vid vad han säger.
Skatten i himlen? Är det
inte också människor j ag möter?
Jag får upptäcka vilka skatter de
är! Mina ögon får se på
dem med Jesu kärlek. Mina öron får
lyssna in deras nöd. Min mun får
tala om Honom som vunnit mitt hjärta och
som vill älska sig fram också till
dem. Mina händer får dra dem in i
himmelrikets kraft, så att också
de blir himmelrika.
Mina tillgångar här
på jorden skall jag inte samla. Jag skall
använda dem. Och använda dem så
att det blir många skatter i himlen.
