Får jag berätta för dig om Johan och Johanna?
Johan hade ett brokigt förflutet. Född utom äktenskapet. Fadern ville aldrig kännas vid sin son. Han var redan gift och smet undan allt ansvar. Mamman lämnade bort Johan strax efter födelsen till fosterhem. Johan hade aldrig träffat sina föräldrar. Fosterföräldrarna hade ett dåligt förhållande till varandra. De skildes och Johan hamnade i ett nytt fosterhem. Han var svårhanterlig. Hamnade på barnhem. Prövade i tonåren på både sprit och knark. Johan upplevde sig förkastad. Ingen tyckte om honom. Ända till dess han träffade Johanna.

Johanna hade vuxit upp i ett kristet hem. Hade levt i kyrkan så länge hon mindes. Gått i söndagsskolan och varit junior. Efter konfirmationen var hon med i Kyrkans Unga några år. Men sedan gled hon bort. Satt av en och annan högmässa därför att mamman ville det. Mamma var mycket viljestark och Johanna hade lärt sig att det blev lugnast om hon gjorde som mamma sa. Det hade hon lärt sig av pappa. Pappan var vek och osäker och kände sig duktig bara då han var utanför hemmet. Pappan var politiskt engagerad och satt i både kommunalfullmäktige och kyrkoråd. Det Johanna tänkte mest på, då hon tänkte på sin pappa, var hans rygg. Han var alltid på väg någonstans. Johanna kom inte ihåg att hon någon gång fick sitta i pappas knä. Det var inte kärlekslöst i Johannas hem. Men det kändes stumt och likgiltigt. Även om hemmet ansågs kristet, talade man aldrig om sin tro där.

Johanna och Johan fann varandra på många områden. Johan var sökare och nyfiken på livet. Han lyssnade ofta på dem som kunde hjälpa honom ur hans dåliga självförtroende. Han hade varit inne på österländska meditationsformer. Han köpte skrifter av Hare Krishnafolk. Han lyssnade till råden att "satsa på sig själv", "förverkliga sig själv". Men allt detta var som att lägga locket på ett problem som satt djupt inne i honom av hat, bitterhet, besvikelse och förkastelsekänslor ...

Johanna tyckte Johan var spännande. Han kunde berätta. Och han kunde uttrycka sig. Inför Johanna vågade Johan öppna sig. Det här var något nytt för henne. Hemma hade man aldrig talat om hur man känt det inuti. Och man hade aldrig diskuterat livsfrågorna. Och Johanna tvingades att tänka. Vad tror jag egentligen på? Det som Johanna fått från sin uppväxt i kyrkan satt djupt inne i henne. Som om hon hade ett skrin inne i sig som var fyllt av pärlor och ädla stenar. Men skrinet var låst och nyckeln hade hon tappat bort.

Johanna fick med Johan till kyrkan. Johan tyckte om prästen. Det var sting i honom. Man märkte att han ville något med det han sa. Och Johan blev nyfiken. Johan och Johanna tog kontakt med prästen., som föreslog att de skulle gå med i en upptäckargrupp. Johan fick svar på många frågor. Han började läsa Bibeln. Också Johanna tog fram sin bibel igen. Den hade hon knappast tittat i sedan hon var på läger med KU. Det var något som började hände inom både Johan och Johanna. Och Johan sa: "Det är precis som om något fruset inom mig börjar smälta"

Förnyelsehelg i församlingen

Ger vandringarna ilskor, grubblor, tröstor och glädjor? Kontakta då Bengt genom att klicka här.