Jordens lagare del
1 |  |
Vi befinner oss fortfarande
i 1 Moseboken kapitel 3. Vi var ju där på
förra vandringen också. Nu ska vi få
upptäcka och fundera över vad Herren Gud
gör för att laga sin skapelse. | Del 1 | Del2 | - Gud letar efter oss
- Gud gör oss klarsynta
| - Gud skyddar oss
- Gud lider med oss
|
Gud letar efter oss Och de
hörde Herren Gud vandra i lustgården,
när dagen började svalkas. Då gömde
sig mannen med sin hustru för Herren Guds ansikte
bland träden i lustgården. Men Herren
Gud kallade på mannen och sade till honom
:
"Var är du?"
(1 Mos 3:8-9)
 Det
har blivit kväll. Adam och Eva sitter en bit
ifrån varandra. De skäms för varandra.
Eva har tagit fram nål och tråd och tråcklat
ihop kläder av fikonlöv åt dem. Några
misslyckade bikinis som skaver.
Det är kväll. Solen har just gått
ned. Plötsligt hör de hur det knastrar i
grusgångarna. Det är Herren Gud som kommer
på aftonpromenad.
Då får Adam och Eva brått. De gömmer
sig för Gud. Och för varandra. Människan
rädd för Gud. Människan rädd för
människan.
De gömmer sig för Herren
Guds ansikte. De vågar inte se in
i det ansiktet.
Vad gör Herren
Gud när han kommer på besök?
Han ropar efter människan: Var
är du? Kan du höra hans rop efter
dig? Var finns du människa som gömmer dig
i det paradis du byggt upp åt dig själv?
Gud letar efter människan som gömt sig för
honom. Gud frågar inte därför att
han inte vet. Den allvetande Guden kunde gått
fram just till den buske bakom vilken Adam satt och
till den buske bakom vilken Eva gömde sig och
tagit dem i nackskinnet och dragit fram dem. Men han
gör inte så. Han vill att människan
själv skall uttrycka sin situation. Var
är du? Vad har hänt? På Herrens rop
svarar mannen. Han är rädd. Han skäms.
Därför gömmer han sig. Men han talar
inte direkt och öppet om vad han gjort. Och precis
så gör också vi så ofta. Vi
snurrar runt omkring våra problem.. Vi tycker
SYND OM OSS. Men vågar inte se att det är
SYND I OSS. Men Herren Gud fortsätter
sitt själavårdande samtal med mannen. Gud
kunde naturligtvis pekat på orsaken direkt.
Men han ställer frågor till människan,
därför att han vill att människan själv
skall uttrycka sin situation.
Vem har låtit dig förstå? Har
du ätit?
Hans underliga beteende att springa och gömma
sig måste ha en orsak. Bakom våra konstigheter
och knepigheter ligger ofta en bestämd synd.
Något vi vill dölja.
Bakom frågorna ligger ett värnande om den
mänskliga högheten. Människan ställs
till svars. Mannen och kvinnan får svara för
vad de gjort.
Men ormen får ingen fråga. Djuret har
inget ansvar.
Mannen erkänner att han har ätit. Men han
har ett försvar för din handling. Det var
faktiskt inte hans fel.
Det var Guds fel. Kvinnan som DU
HAR GIVIT MIG....
Och det var kvinnans fel: HON
GAV MIG ... 
Då vänder
sig Gud till kvinnan och säger: Vad är det
du har gjort!
Också kvinnan skyller ifrån sig: Det var
ormens fel. Känner vi igen
oss här i både mannen och kvinnan. Det
var inte mitt fel. Det var inte jag som började.
Det är föräldrarnas fel. Samhällets
fel. De andras fel. Men varje gång
en människa vågar säga: Det var jag
som gjorde fel, förlåt mig, så slår
hon vakt om sitt människovärde.
Så kan inte ett djur säga.
Men en människa kan det.
Och varje gång hon säger det höjer
hon sig över djurstadiet och slår vakt
om sin storhet.
| 
