Fredag: Pingstdagen

Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd
och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande,
har han utgjutit detta som ni ser och hör.
Apostlagärningarna 2:33, Fb

Denna pingstdag var en mångfacetterad händelse. För det första var det som hände då Jesu sista handling inom ramen för hans jordiska frälsningsuppdrag före sin återkomst. Och i den bemärkelsen var den lika mycket en engångsföreteelse som juldagen, långfredagen, påskdagen och himmelsfärdsdagen. Samtidigt innebar den för det andra, ett instiftande av en ny Andens tidsålder. För det tredje utrustade den apostlarna i deras unika läraruppgift. Och för det fjärde kan den betraktas som den första väckelsen, då Gud på ett mäktigt sätt besökte sitt folk.

Lukas skildring börjar med en kortfattad och saklig redogörelse för vad som hände. Guds Ande föll över de väntande lärjungarna, och hans ankomst åtföljdes av tre övernaturliga tecken: ett ljud som av en stormvind, något som såg ut som tungor av eld samt tal på ett flertal språk. Vad var det då för glossolalia de talade?

För det första var det inte för att de var berusade, som en liten minoritet menade lite hånfullt.

För det andra var det inte (som somliga har hävdat) ett hörselmirakel. Det är sant att ”var och en hörde sitt språk talas” (Apg 2:6), men det var ett hörselfenomen enbart i så måtto att det först hade varit ett talfenomen.

För det tredje var det inte ett exempel på nonsensprat som Lukas råkade uppfatta som språk.

Nej, för det fjärde och positivt talat var detta en övernaturlig förmåga att tala ett begripligt språk (som de aldrig hade lärt sig), på vilket de berättade om Guds stora gärningar.

Lukas riktigt anstränger sig för att understryka den samlade folkskarans internationella prägel. Även om de allesammans var judar från förskingringen, tillfälligt bosatta i Jerusalem, så kom de från ”alla länder under himlen” (Apg 2:5), det vill säga att de kom från den grekisk-romerska världen kring Medelhavet. Samtliga folk var naturligtvis inte närvarande personligen, men samtliga var representerade, för Lukas inkluderar medvetet på sin lista ättlingarna till Sem, Ham och Jafet och ger oss i Apostlagärningarna en ”släktförteckning” jämförbar med den i 1 Mos 10. Ända sedan de tidiga kyrkofäderna har bibelkommentatorerna sett pingstdagens välsignelse som en medveten och dramatisk reversering av Babels förbannelse. I Babel framkallade Gud en förvirring språken emellan och folken skingrades. I Jerusalem däremot övervanns denna språkbarriär på övernaturlig väg som ett tecken på att folken nu skulle samlas i Kristus.

Läs vidare: Apg 2:1-13

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag