Eftersom Pilatus ville göra folket till viljes frigav han Barabbas, men
Jesus lät han gissla och överlämnade honom sedan till att korsfästas.
Markus 15:15, Fb

 

Pontius Pilatus, ståthållare i Judéen, var en skicklig administratör men ibland mycket okänslig för judarnas hjärtefrågor. I evangelierna ser vi honom spetsad på dilemmats horn, kluven mellan rättvisa och handlingskraft. Å ena sidan (som vi såg i går) visste han att Jesus var oskyldig och sa det också upprepade gånger. Å andra sidan fruktade han följderna om han inte gav efter för pöbeln. Evangelisterna framställer honom som att ”han ville gärna frige Jesus” (Luk 23:20) samtidigt som han ”ville göra folket till viljes” (Mark. 15:15). Men han upptäckte att han inte kunde tillmötesgå båda önskningarna i ett och samma drag. Det är fascinerande att se hur han i sitt bryderi vrider sig som en mask på kroken. På fyra olika sätt försökte han slippa undan ett tydligt beslut:

 

Först försökte han skjuta över ansvaret på någon annan. Så snart han fick veta att Jesus kom från Galiléen och därför stod under Herodes jurisdiktion skickade han honom till denne för förhör. Men Herodes fann inga skäl till att anklaga honom för något.

 

Därefter försökte han göra det rätta (frige Jesus) av fel motiv (av hänsyn till påskseden) och släppa Jesus som en akt av eftergivenhet snarare än av rättviseskäl.

 

Sedan försökte han göra folkhopen till viljes med halvmesyrer genom att låta gissla Jesus istället för att korsfästa honom.

 

Slutligen försökte han övertyga folkhopen om sin integritet (genom att två sina händer offentligt) samtidigt som han i praktiken visade raka motsatsen (sände Jesus till korset). Samtliga dessa åtgärder var inget annat än undanmanövrer, försök att med hjälp av kompromisser slippa bli inblandad.

 

Varför var Pilatus så svag, en sådan moralisk ynkrygg? Johannes talar om varför. De judiska ledarna ropade till honom: ”Om du släpper honom är du inte kejsarens vän” (Joh 19:12). Det avgjorde saken. Valet var uppenbart. Han måste välja mellan två kungar. Till hans eviga skam valde han fel. Han valde att vara kejsarens vän och fiende till allt förnuft och all rättvisa. Hans namn har levt vidare i den klausul i trosbekännelsen som förkunnar att Jesus blev ”pinad under Pontius Pilatus”.

Läs vidare: Joh 19:4-16