Del 1: Lukas
berättar Apg 2:1-13 När Pingstdagen
hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt
från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar
fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor
som av eld visade sig för dem och fördelade sig och
satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes
alla av den helige Ande och började tala främmande
språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. Nu bodde
i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under
himlen. Och när dånet hördes samlades folkskaran,
och alla blev mycket uppskakade efter som var och
en hörde sitt eget språk talas. Häpna och förundrade
sade de: "Är de inte galileer, alla dessa som
talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget
modersmål? Vi som är parter, meder eller elamiter,
vi som bor i Mesopotamien, Judeen eller Kappadocien,
i Pontus eller Asien, i Frygien eller Pamfylien, i
Egypten eller Libyen åt Cyrene till eller är inflyttade
främlingar från Rom, vi som är judar eller proselyter,
kretenser eller araber - vi hör dem tala på vårt eget
språk om Guds väldiga gärningar." De var alla
mycket häpna och förvirrade och frågade varandra:
" Vad kan detta betyda? Men andra sade hånfullt:
"De har druckit sig fulla av sött vin."
1. Skördefest och lagen i våra hjärtan När
Pingstdagen hade kommit
Pingstdagen är en stor
judisk högtid. Ordet pingst kommer av det grekiska
ordet pentekosté = den femtionde. Det är femtio dagar
efter påsk. Judarna firar nu veckofesten, se
2 Mos 34:22. Denna fest har två firningsämnen. Dels
är det en skördefest
där förstlingsoffren av den nya grödan bärs fram.
Jesus var vetekornet som fallit i jorden och dött.
När vetekornet dör så bär det rik frukt. Nu skulle
de första kärvarna bäras fram. Och vilken skörd denna
pingstdag! Tretusen som vände om och lät döpa sig. Nu
finns det annat firningsämne på Veckofesten. Man firar
den till minne av Lagens utgivande
på Sinai. Det finns en stor likhet mellan
det som händer på Sinai och det som händer på Pingst.
På båda ställen är det fråga om den levande Gudens
närvaro för att skapa en församling, ett heligt folk,
ett konungsligt prästerskap. De synbara tecknen på
den levande Gudens närvaro är på båda ställen storm
och eld. Profeten Jeremia jämför i kapitel 31 det
gamla förbundet som slöts på Sinai med det förbund
som Gud skall sluta i kommande dagar. På båda ställena
är det Lagen som ges. På Sinai ges lagen skriven på
stentavlor. På Pingst skrivs Lagen i deras hjärtan,
(Jeremia 31:31-34).
|