Människor strömmar till från alla håll. Där fanns många pilgrimer från många delar av världen. De var, säger Lukas, fromma judiska män från alla folk under himlen. Större delen av det judiska folket bodde ju vid denna tid i olika länder utanför Palestina. En del av dem flyttade på äldre dar tillbaka till fädernas land och bosatte sig där. De bodde i Jerusalem, skriver Lukas. De ville sluta sina dagar på den plats där enligt profeten Sakarja Messias en gång skulle uppenbara sig, (Sak 14:4). Vid de stora judiska högtiderna kom också många judiska pilgrimer till Jerusalem. Dessa fromma judar strömmar nu till. Skaran omkring lärjungarna växer.

Man förvånar sig över att var och en nu kan höra sitt eget hemlands tungomål talas. Om lärjungarna nu var uppfyllda av den helig Ande så blev dessa uppfyllda av häpnad och förundran, säger 1917.
De blev utom sig av förvåning säger X2000.
De blev alla mycket häpna och förvirrade, säger Folkbibeln.
Lärjungarna var trygga och trosvissa.
Dessa fromma judar var förvirrade, osäkra, frågande.

Är de inte galileer, alla dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? Vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar."

Lägg märke till att det är företrädare för hela Israel som här samlas. Alla dessa kunde säkerligen arameiska, de palestinensiska judarnas modersmål på den tiden. Det de nu hör är språket i det land där de själva bodde som främlingar. Det var deras andra modersmål. De språk som de får höra är alltså verkliga språk. Lärjungarna fick Andens gåva att tala språk som de själva inte hade lärt sig. Petrus predikar sedan för folket. Säkerligen gör han det på arameiska. Alla förstår detta språk. Men genom Pingstdagens språkunder vill Gud göra klart att evangelium skall nå ut till alla folk.