Skräpfolk blir Kyrkans folk - 4. Kyrkan är en men kyrkorna allt för många

När jag leder en gudstjänst, där vi har psalmen 57, som jag citerade härovan, brukar vi aldrig sjunga vers 3. Orgeln och pianot får tystna och jag läser versen högt, allvarligt och eftertänksamt. Man kan inte sjunga en "hemsk" vers på en tjusig melodi. Då tror man att det hemska man sjunger om är tjusigt. Versen handlar om det som gör ont i oss när vi tänker efter. Den handlar om att vi kristna är så splittrade.

Kyrkan är en men kyrkorna är allt för många. Här finns ett stort smörgåsbord, var så goda och smaka: Katoliker och ortodoxa, lutheraner och calvinister, pingstianer och schartauaner, babianer och åhianer, suckianer och flumianer. Och så Nybyggare och Gammalbyggare och .

Och det värsta är att inom varje gruppbildning finns några som inte trivs med de andra och därför köper orgel och öppnar eget.

Vad gör vi åt det?
Om alla tyckte som jag behövde det inte bli någon splittring. Men om alla tyckte som jag skulle jag få det tråkigt. Det är ju så stimulerande att träffa dig som inte tycker som jag. Problemet är kanske inte att vi tycker så olika. Eller att vi våndas och kämpar och grubblar och tänker och lider och spetsar till våra argument när vi samtalar om hur vi skall kunna uttrycka vad evangelium om Jesus vår Frälsare och Herre är. Problemet är att vi stöter bort varandra och bygger murar mellan varandra. Det är detta som är kyrkornas stora synd. Herre, förbarma dig över oss!

Jag måste säga att jag beundrar Gud, som inte ger upp. Att han orkar med oss! Man kan nästan se alla knepiga präster/pastorer, alla underliga kristna som Gudsbevis. Att Gud fortfarande använder kyrkan och genom den tröstar, lär, förmanar och varnar oss gång på gång, är kanske ett bevis på att Gud lever och vill att vi ska leva.

Detta är tydligen Guds underliga och underbara kärlek: Skräpfolk blir Kyrkans folk. Världen ser en massa skräp. Men Gud använder skräpfolket. Så misströsta inte!