1.
Inte genom att tiga.
Så länge jag
teg … (Psalt
32:3)
Tre reaktioner kan det då bli:
Reaktion 1: Själen
mår dåligt
Så länge jag
teg försmäktade mina ben vid min ständiga
klagan.
Jag tiger inför
Gud men klagar inför människor. ..
Jag släpar benen efter mig.
Jag suckar.
Det är så synd om mig.
Snurrar runt omkring mina problem.
Vågar inte vara ärlig.
Reaktion 2: Kroppen
mår dåligt
... försmäktade
mina ben …
Synden sätter sig någonstans i kroppen:
I mina ben, i magen, en värk i hjärtat,
jag mår inte bra. Man ser det i mina ögon.
Herren säger till Kain:
Varför
är du vred och varför är din blick
så mörk? Är det inte så att
om du gör det som är gott ser du frimodigt
upp, men om du inte gör det som är gott,
då lurar synden vid dörren. Den har
begär till dig, men du skall råda över
den.
(1 Mos 4:6-7) Begär
heter på latin apetitus. Synden är som
ett rovdjur som har aptit på oss.
Reaktion 3: Min
ande mår dåligt
dag
och natt var din hand tung över mig. min
livssaft förtorkades som av sommarhetta.
(Psalt 32:4)
Guds
hand känns så tung. Min ande - kontaktorganet
med Gud - får störningar. Allt det som har
med Gud att göra blir så besvärligt.
Livssaften, livskraften försvinner. Känns
som öken. Dött, livlöst. Man flyr från
sig själv och från Gud. Smiter som Mose
(2 Mos 2:11-15)
Hur
bli man av med skräpet?
2.
Inte genom att jag skakar det av mig
Jag försöker
skaka det av mig, låssas som om det regnar, moraliserar.
Blir dömande mot det som kanske är mina
svaga punkter. Jag presterar ... blir präktig
… rationaliserar ... gråter och fromlar
bort. Tacka Gud för att han förlåtit
mig. Detta är olika sätt på vilka jag
smiter undan mitt ansvar.
Hur
bli man av med skräpet?
3.
Svar: Genom att bekänna den
Kung David ger receptet:
Då uppenbarade
jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning.
Jag sade: Jag vill bekänna mina överträdelser
för Herren. (Psalt
32:5, Folkbibeln)
Bekännelsen
är en viljeakt. Jag
vill stå upp och gå till min fader
(Luk 15:18-19). Jag vänder
mig bort från synden och vänder mig till
Jesus.
Det grekiska ordet för bekänna - homologein
- betyder ordagrant: Säga det samma.
Att bekänna
sina synder är att träda in i Guds ljus
och säga detsamma som han säger om våra
synder.
Vi fäller samma dom som han.
Vi kapitulerar inför Guds dom över våra
synder.
Vi ger Gud rätt. Urskuldar oss inte. Skyller
inte på andra.
Det
är något stort när en människa
bekänner sin synd och ber om förlåtelse
för sig själv. Hon slår då vakt
om sitt människovärde. Ett djur kan
inte säga förlåt. Men en människa
kan det. Du kan både se och erkänna att
du handlat fel. Bekännelsen är inte att
undervisa Gud om vad som hänt utan att vi
tar ansvar för våra syndiga tankar,
ord och gärningar
