Det är med denna vandring slut på trosbekännelsens nyfikenhetsvandringar. Vi ska titta in bakom orden och ett evigt liv. Dessa sista ord i trosbekännelsen är startpunkten för vardagsvandringen. Vi ska få kika bakom pärleporten och se in i himmelen. Vi behöver det för att kunna leva så som denna vandring säger: Kyrkans folk lever himmel på jorden. Såsom i himlen så ock på jorden. (Repetera gärna vandring 7 som handlar om himlen)
I högmässan får vi ibland uppmaningen: Upplyft era hjärtan till Gud. Vi ger våra hjärtan till honom, för att han skall få fylla dem med ande och liv, med kärlek och sång. När vi sedan går ut i vår vardag har vi fötterna på jorden men himlen i hjärtat!
Vi behöver lära oss att säga: Himlar anamma!
Anamma betyder ta emot. Om vi tar emot himlen orkar vi leva på jorden.
Människor i vår tid anammar lite för mycket av det som kommer nedifrån, från Guds och vår fiende. Det blir så mycket dunkla och mörka krafter som styr. Därför mår människor inte särskilt bra. Påverkan är för stor från "mörkrets fulingar".

Men Kyrkans folk lever himmel på jorden så länge vi får leva här. Sedan får vi leva himlen i himlen därför att vi tror på syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

syndernas förlåtelse Vandring 58 Kyrkans folk lever i förlåtelsen de dödas uppståndelse Vandring 59 Kyrkans folk lever i uppståndelsens kraft och ett evigt liv Vandring 60 Kyrkans folk lever himmel på jorden

Så sätt näsan i vädret och rikta ögonen mot himlen och ge hjärtat till Gud och låt rösten ropa ut: Himlar anamma! Traska sedan på med spänstiga steg, uppmanar er vän sedan många vandringar

Ger vandringen ilskor, grubblor, tröstor och glädjor? Kontakta då Bengt genom att klicka på kontakt sida längs ner.

Vi skriver med stora bokstäver:
OCH ETT EVIGT LIV

Temat är: Kyrkans folk lever i uppståndelsens kraft