Jag vill inte påstå att du är en nolla.
Värdelös. Intetsägande. Grådaskig. Tråkig.
Du är enormt värdefull.
Så dyrbar i mina ögon, säger Herren (Jes
43:4).
Du är en Guds skapelse.
Fullständigt unik.
Det finns ingen som du.
Och har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas.
Men.
Ibland känner du dig som en nolla.
Värdelös. Intetsägande. Grådaskig. Tråkig.
Stämmer detta?
Om det inte stämmer kan du gärna sluta läsa detta.
Ty det är skrivet från en nolla till en annan.
En nolla hittar gärna en annan nolla.
I Nya Testamentet hittade
jag häromdagen sju nollor.
Hittade dem mitt inne i en av uppståndelseberättelserna.
Simon Petrus och Tomas,
som kallades Didymus, och Natanael, han som var från
Kana i Galileen, och Sebedeus söner var tillsammans,
och med dem två andra av hans lärjungar (Joh
21:2).
Versen är rätt tråkig.
Torr som en telefonkatalog.
Man stannar inte gärna vid den i sin bibelläsning.
Men stanna ett tag.
Vi nollor är på kornet beskrivna i den.
Dessa sju har varit
med om världshistoriens största händelse, Jesu uppståndelse.
Men denna händelse tycks inte betyda så mycket för
dem. Det är natt för dem.
De deppar. Och fryser.
Ingenting vill lyckas för dem.
Först är det Simon Petrus.
Vi borde kanske i stället kalla honom Simon Klippa
för att riktigt höra hur det lät från början.
Simon Klippa är den ibland oss som har en chefsställning.
Den som har ansvar för andra och uppgifter att leda
och fostra. Det är den som allas blickar riktas emot.
Som alla väntar sig något av. Som skall ta initiativ.
Man kan digna under alla dessa krav. Man kan vilja
springa och gömma sig som Simon Klippa gjorde när
han var på översteprästens gård. Man orkar inte med.
Simon Klippa känner sig värdelös, intetsägande, grådaskig,
tråkig ...
Sedan kommer Tomas,
som kallades Didymus. Didymus betyder tvilling. Kanske
han hade en tvillingbror. Kanske han hade namnet av
att det bodde två människor inom honom. Trons och
otrons människa. En hel del känner rätt väl till hur
det känns då trons och otrons människa börja slita
i en. Och när man jämför sig med andra kristna är
man inte alls lika trosviss och glad som de. Man känner
sig värdelös, intetsägande, grådaskig, tråkig ...
Sedan nämns Natanael.
Det var han som ryckte på axlarna åt Jesus och sa:
"inte kan något gott komma från Nasaret".
Här sägs det att han var från Kana i Galileen. Kana
ligger 8 km från Nasaret. Natanaelmänniskorna är sådana
som ramlat in i avundsjuka och strider mellan olika
kommuner, grupper, partier. Natanael-människorna är
sådana som inte kan glädja sig över de andra, de som
inte bor på samma plats, tänker på samma sätt, tillhör
samma grupp.
Natanael satt och läste
bibeln under sitt fikonträd. Han läste om Messias
men när Jesus Messias gick förbi såg han honom inte.
Men Jesus såg honom. Också Natanael var en nolla.
Men en nolla fylld av fromhet och religiositet i stället
för av Jesus och hans Ande.
Sebedeus söner nämns
också i vår "torra vers". Att Jakob och
Johannes kallas så är kanske en påminnelse om hur
lätt det är att sugas in i de gamla bindningar igen.
Dessa som borde kallas "Jesu apostlar",
därför att Jesus stod främst i deras liv, kallas nu
"Sebedeus söner". Den gamla avklippta fadersbindningen
hade knutits ihop igen.
Där finns två lärjungar
till i vår vers. De kallas här "två andra av
hans lärjungar". Dessa hör till de många anonyma
som finns i våra kyrkor och samfund. Det är de bortglömda.
De försvinner i den grå massan. De lever tillsammans
med andra kristna. De går i kyrkan. De räknas in i
statistiken. Men ingen vet vad de heter. Ingen nickar
åt dem på kyrktrappan. Nollor?
Modlösa,
tysta, misslyckade sitter de i båten.
Ingenting ville lyckas.
Pigga initiativ hade de tagit - precis som vi gör
i våra kyrkor.
Idérika och duktiga - precis som vi ...
Missmodiga - precis som vi ...
Och de känner sig värdelösa därför att de hade sitt
värde i att lyckas, vara duktiga, få resultat.
Trötta. Tråkiga. Nollor ....
Plötsligt upptäcker
de någonting.
När det sedan hade blivit morgon stod Jesus
där på stranden.
Det står
inte att han kom till dem.
Han stod där.
Hade säkerligen stått där rätt länge.
De hade bara inte sett honom i mörkret.
Det är egentligen inget problem med Guds närvaro.
Han finns.
Det är mycket större problem med vår närvaro.
Är vi närvarande?
Men mitt
i vårt mörker och vår självupptagenhet hör vi Jesu
röst:
Mina barn,
har ni något att äta?
Han frågar efter din hunger, din längtan.
Och när du kommer till honom, fyller han dig med
Livets bröd.
Han fyller dig med sig själv.
Och han placerar in dig i sin efterföljd. Följ mig,
säger han.
Han kommer som nummer ett.
Och du, nollan, kommer som nummer två.
Där hittar nollan sitt värde. En ensam nolla är
värdelös.
Men en nolla efter ettan får värdet tio.
Och om jag ställer mig efter dig som står efter
Jesus får vi tillsammans värdet hundra. Och vi hittar
en nolla till blir värdet tusen.
Om vi är femtio nollor i församlingen, ja hundra
och vi ställer oss efter Jesus, vilket värde!
Vilken oerhörd rikedom Kristi Kropp besitter!
Vilken förmögenhet!
Vilken styrka!
Men det gäller att ordnad in sig i ledet.
Jesus främst.
Och du och jag och de andra sen ...
