Hosianna Det var en gång en åsna, jag säger
inte vem som stod och smått funderade vid dörren till
sitt hem: då kom det två figurer och ledde honom bort
den ena ganska lång och smal, den andra tjock och
kort för någon ville rida på åsnans smala rygg han
satte sig på henne och hon var glad och trygg men
när dom kom till staden det blev ett väldigt liv för
folk sprang ut på vägarna med stora långa kliv och
ropade och hurrade och sjöng och hade sej och åsnan
börja kråma sig och tänkte: se på mej, dom lägger
fina tyger och kvistar för min fot och bugar sig och
ber att jag ska äran ta emot det var väl det jag trodde
och det jag väntat på att någon skulle upptäcka min
glans till slut ändå jag antar det är borgmästarn
som ordnat till det här jag får väl låtsas häpen över
allt deras besvär så omtänksamt av honom som satte
sig därbak att vilja ställa upp och göra PR för min
sak… Det var en gång en åsna, jag säger
inte vem som trött och lycklig återvände sedan till
sitt hem och hörde några rop och skrik och sedan blev
det tyst det va om nån förbrytare som Judas hade kysst
men åsnan ställde sig och sov med huvudet på sne -
för hon var trött. Det blir man när man just har gjort
succé…
 |
Ger vandringarna ilskor, grubblor, tröstor och glädjor?
Kontakta då Bengt genom att
klicka här. |
| 
