Hur mår du egentligen?
Om jag lite allmänt frågat efter hur du mår, hade
du gömt dig bakom "hurtfriskhetsmasken",
skruvat fast ljugarlocket på problemtunnan och glittrat
fram ett ansträngt: "Tack det knallar …"
Men nu frågar jag efter hur du mår egentligen. En
svår fråga?
Du sitter tyst en lång
stund. Men sedan kommer det. Först långsamt. Sedan
bara forsar det fram …
"Egentligen så
har jag så mycket att vara tacksam över … skulle
väl inte klaga … men ibland känner jag mig som
en gammal uttjänt bil. Det hackar i motorn. Plåten
har fått bucklor. Det har inte varit någon frontalkrock.
Men där är ideliga sammanstötningar med människor,
som jag inte klarar av.
Min känslor är som ett bildäck - alltför tunt. Rätt
som det är säger det nog pang! Vindrutetorkarna är
slitna och trötta. Klarar inte av snömodd och vägsalt.
Därför ser jag inte mycket framför mig. Det finns
bara en smal springa. Jag känner mig rädd! Sitter
instängd i mig själv. Stackars jag!
Backspegel fungerar bättre. Tyvärr. Där ser jag hela
mitt förflutna. Där dyker minnena av dumheter jag
begått. Jag se människor som sårat mig. Backspegeln
förstärker mitt dåliga självförtroende.
Jag - en gammal uttjänt bil. Bucklig.
Smutsig. Med motorn som hackar.
Och motorn säger pfoff. Så stannar allt. Jag blir
sittande, urladdad inuti.
Motorn blir tyst. Lovsångskasseten i bilradion tystnar.
Jag är ensam på vägen …
Är det så här du mår?
Egentligen! En del kanske kan känna igen sig. Men
det finns också en del som vet att allt inte är slut
när man själv tar slut. Min gode vän från 1500-talet
- Martin - lär ha sagt: "När vi står vid slutet
av våra möjligheter, står Gud vid början av sina."
När förnyelsen drabbade
oss, som bor på Sveriges framsida i mitten av sjutiotalet,
fick vi besök av några andliga ledare både från England
och USA.
Då hände mycket. Våra urladdade batterier fick ny
kraft. Även en stor mängd
präster började omfatta tron (Apg
6:7). Och vårt bokförlag, Vetekornet, sålde
en lovsångskassett från Åh kyrka "Se
jag gör allting nytt".
Det som hände var att
dessa andliga ledare kom hit med "startkablar".
Starkablar - det var två händer som i kärleksfull
beröring lades på oss och man bad om ny kraft. Då
vågade vi erkänna att allt inte stort väl till med
oss. Vi hade ofta försökt rulla igång vår kristendom
i egen kraft. Vi blev varma och svettades. Men svetten
gav fukt och när fukten kom in i vår inre motor stannade
den. Men de två händernas startkablar förmedlade liv
och kraft och ny glädje.
Det blev faktiskt roligt
igen att vara kristen! Vi präster upptäckte bl.a att
det fanns mer än en pedal. Vi kom i gasen, fick igång
våra gamla lutherska bilar, gjorde rivstart och tutade
iväg.
Det blev härligt att leva!! Förfärligt härligt, tyckte
somliga. Förfärligt förfärligt tyckte andra. Ty där
var både omkörningar och överkörningar och dikeskörningar.
Omkörningar - man susade med överlägset smil
förbi alla som kånkade fram på det gamla duktighetssättet.
Överkörningar - man körde över och knuffade
till och sårade många som inte hängde med i den nya
livsstilen.
Dikeskörningar - det gick för fort i svängen.
Men i diket hittade man många av mormors små kråkor
som också slunkit dit. Och med dem bildade man en
ny församling.
Hur mår du egentligen?
Kan du höra hur Jesus själv ställer den frågan till
dig? Han frågar: "Känner du dig misslyckad, nersliten?
Jämför du dig med alla andra? Tycker du att de är
duktigare än du? Jag jämför dig inte med någon. I
mina ögon är du dyrbar, högt
aktad, älskad (Jesaja
43:4).".
Jesus fortsätter: "Jag vet att jag har användning
för dig. När jag sänder någon med startkablar i din
väg, så var det inte för att du skulle använda kraften
till att rusa bort ifrån mig eller bli en andlig egotrippare.
Du fick kraften för att komma nära mig. Våga se att
du behöver min hjälp. Kom till mig, du och ni alla
som sladdat fram genom livet och fått bucklor och
hårda törnar. Kom ni som är rädda för det som är framför
er och räddas för det som är bakom er.
Kom in i min verkstad. Jag ska ge er service, själavård.
Jag vill tvätta er rena och läka era sår. Jag vill
få er inre motor att fungera. Jag fyller ditt inre
med kraft och ger dig liv
och liv i överflöd. Se, jag gör allting nytt".
Jesus fortsätter:
"När jag sedan sänder dig iväg, är det två ting
du skall veta:
Det första är att jag vill vara din medpassagerare.
Far inte ut i livet utan mig. Jag har mer att lära
dig. Jag vill hjälpa dig att se vad som händer på
vägen. Jag vill öva dig i att bli känslig som jag.
Det andra är att jag har lagt startkablar i bagaget.
Dem ska du använda, när du träffar på andra som fått
motorstopp i livet. När du lägger händerna på dem
och ber för dem, så glöm inte att tala om att adressen
dit de skall köra är Matteusvägen 11:28".
