Var noga med att inte utföra era fromma gärningar i
människors åsyn, för att de skall lägga märke till er.
Matteus 6:1

 

Jesus tog uppenbarligen för givet att hans lärjungar skulle fortsätta att utöva de allmänt vedertagna sederna och bruken beträffande givande, bön och fasta. Dessa tre religiösa förpliktelser är uttryck för vår skyldighet gentemot Gud (bön), gentemot andra (givande) och gentemot oss själva (fasta) De inledande tre styckena i Matteus 6 följer samma mönster. I levande och skämtsamma ordalag målar Jesus upp en bild av hycklaren som utövar sin fromhet i människors åsyn för att imponera på dem. Gör du det, säger han, så har du redan fått ut din fulla lön, nämligen de applåder du suktar efter. Nej, utöva din fromhet i det fördolda, så ska din himmelske Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

 

Jesu första exempel handlar om givande. Han målar upp en pompös farisé på väg för att lämna sin gåva. Framför honom marscherar trumpetarna och blåser en fanfar, angelägna om att samla en publik. Hycklaren är en skådespelare i en teaterakt. Nej, låt inte din vänstra hand veta vad din högra gör. Det vill säga att vi inte ens bör vara självmedvetna i vårt givande och självbelåtet dröja vid det.

 

Jesus andra exempel handlar om bön. Vi ska inte göra en stor affär av vår bön, utan snarare gå in i vår kammare, stänga dörren och be till vår Fader som är i det fördolda. Liksom ingenting förstör bönen mer än när man sneglar på andra runtomkring sig, så finns det inget mer berikande än att veta att Gud ser mig. Vår Fader vill belöna oss – inte med något opassande utan med det vi önskar oss mest, nämligen att få vistas i hans närhet.

 

Jesu tredje exempel handlar om fasta, vilket han tog för givet att hans lärjungar ägnade sig åt. Bibeln säger att fasta inte bör vara en enstaka händelse utan knuten ibland till botfärdighet, ibland till självdisciplin, ibland till medkänsla med de fattiga och ibland till särskilda tider av bön för särskilda behov. När vi fastar ska vi inte se dystra och eländiga ut, utan helt normala, för att ingen ska kunna misstänka att vi fastar.

 

Kontrasten är stark. Den fariseiska fastan här är ämnad att väcka uppmärksamhet, är motiverad av fåfänga och belönas av människor. Äkta fromhet sker i det fördolda, är motiverad av ödmjukhet och belönas av Gud.

Läs vidare: Matteus 6:1-18