Långfredag Årg 3 - NARDUS

Nardus.

En betraktelse i tre delar:

Först möter vi kvinnan som häller Nardus över Jesus. Andra ser det som slöseri, men Jesus ser hur kvinnan gör precis rätt och låter den konungsliga behandlingen bli just det - konungslig, och säger att det blir en förberedelse för hans grav och att ingen skall göra kvinnan ledsen. Hon har utfört ett avskilt moment och just Jesus av alla fick den dyrbara flaskan hälld över sig, och med den handlingen förberedde hon hans död. Han red in i Jerusalem och visste att han skulle dö för folkets synder. Nardusen doftade vid krängningarna på åsnan.

Vid korset möter vi Jesus som genom sina sår skall göra alla människor helade. Doften av den dyra flaskan måste ha doftat mitt i kaoset av smärta och rädsla. Mitt i alla andra avskyvärda pinor måste doften ha följt honom som en påminnelse om hans mål. Följt honom ända fram till korsets sista minut.

Nu. Tiden är inget begränsande begrepp för Gud. Det som för oss är vitt skiljt åt och bortanför oss, ryms i Guds storhets armar. Nuet är därför allt vi har. Vi som alla kallas att vara Guds barn, är alla föremål för samma åtskilda moment av dyrbar nåd likt den som kvinnan sköljde över Jesus den kvällen hon överraskade alla med att slösa kärlekens tecken på honom. Nu händer detta oss: Gud slösar sin oändliga kärlek på oss och impregnerar oss med sin väldoft oavsett vad vi kommer att gå igenom. Doften är hans närhet kommer att bära oss ända in till vår uppståndelse och bär ett stråk av vägledande och hemledande väldoft. Gud har överöst sin rikedom på oss och han kommer nu idag till dig för att göra liv av ditt döda, denna dag då döden dör och allt blir till liv även för oss.

Vi böjs djupt vid korset ned och det doftar nardus, en dyr väldoft av Guds närhet, som ger dig livets sikte.

Himmelen här och nu.