Johannes döparens dag, Årg 3 - När tvivlets öga slår till

På grund av alla texter och kortmeddelanden vi läser varje dag är det viktigt att mätta ögats djup med Guds sanning.

Hans heliga nåd och vår längtan är sammanbundna i skapelseögonblicket, och vi lever och finns till genom honom även om vi inte vet det lika visst som andra verkar veta. Och samtidigt har tro på Gud blivit främmande och konstigt i urvattnade Sverige. En paradox. Två ytterligheter.

Varför är det så?

Tvivlets öga ser saker ur världens perspektiv och det tröttar ut vårt sinne.

Det är som att få en fysisk dörr i ansiktet när man öppnar Guds ord och ser hans verklighet, i den mening att den sanningen är så väsensskild. Missförstå mig rätt nu, ingen slänger en dörr i ansiktet på någon, men texturen, oändligheten och djupet i Gud är liksom slående. Den är så tät, så dyrbar och ett mysterium.

Låt mig ställa dig inför tre kortmeddelanden (OBS inte citat!) från Johannes liv

Hans pappa fick veta av Gud:

De skall kalla dig den högstes profet.

Johannes predikade dopet och döpte Jesus. Gud smorde då Jesus med Ande och kraft. Efter den dagen spreds glädjebudskapet till jordens alla hörn. Ingen undantagen. Alla kan bli fria från djävulens våld.

Johannes bodde i öknen länge och fick veta att man tjänar Gud utan fruktan.

Dessa kortrader har en helt annan dignitet och djup än mycket vi läser på nätet och i tidningar. När vi blir heliggjorda i Guds närhet vill vi också ut i öknen.

Vi får upp ögonen för hur mycket runtomkring som vi hör och ser är falskt och tvivelaktigt.

Vi vill hålla kvar Guds bild av oss.

Och att vi själva skulle kunna göra det är delvis ett resultat av vår omvärld, där vi är lika mycket värda som vår senaste framgång. Gärna räknat i likes på Facebook.

Men, vi vet ju att Gud ger tro. Inte kan någon av oss frälsa sig själv likt Gud kan?

Gud är den enda som någonsin fått människan nära honom, och så har det varit ända sedan syndafallet. Och viktigt - Gud vill vara nära.

Men vi verkar få sämre självförtroende varje dag som kristna, för nu syns våra tillkortakommanden på nätet. Och hur lätt är det inte att döma någons bild som den just lagt upp på nätet?

Vi måste förlåta varandra och vända oss mot korset. 

Igen, för åter sänder han sitt ord. Vi skall kunna tjäna Gud utan fruktan för varandra. I paradoxens hägn måste Gud få lov att göra varje kristen fri. 

Gud är renhet. Han mättar oss med sitt goda. Vi vill och skall bevara Guds godhet med en uppmaning att alla inspirera varandra till lite öken i vår egen vardag, så satt Guds sinnelag får råda  även hos oss - inte bara vara en logisk god idé. 

Låt hans kärlek på djupet råda och roa. Vi skrattar gott när vi är fria och kärleken får råda.

Låt oss - likt Johannes fick - få höra om oss hur släktled till släktled uppmanar oss att leda folk till dopet där död blir till liv.

Låt oss tjäna utan fruktan.

Vi vill också få reda på saker om våra barn ifrån Gud (men det krävs att vi lyssnar). 

Låt oss känna hur Gud befriar oss från tvivlets öga och ger oss sin blick för människor runtom, och ger oss kärlekens och fridens tankar till att ha en framtid och ett hopp.

Låt oss i Guds namn befria folk från djävulens våld.

En röst ropar i öknen för att Gud gör det.