Hur ska vi tänka på vilodagen?

(svar till Axel i Norge)

Tänk på att hålla sabbatsdagen helig, står det i Guds tredje bud (enligt den nya svenska bibelöversättningen). Det finns också kommentarer till detta bud i Moseböckerna som reglerar vad man får och inte får göra på sabbatsdagen.

Går vi till Nya testamentet så finner vi att Jesus flera gånger kommer i konflikt med "de religiösa" angående sabbatsbudet. Många menar att han är för fri i sin tolkning. Han kan bota sjuka på sabbaten, han låter lärjungarna rycka av ax på sabbaten. Hans svar på kritiken är: Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. Alltså är Människosonen herre också över sabbaten (Mark 2:27-28).

De första kristna förhöll sig relativt fria till sabbaten, i jämförelse med den judendom där de hade sina rötter. Vid apostlamötet i Jerusalem (Apg 15) hörde inte sabbaten till de bud som man beslöt att hednakristna behövde hålla. Och Paulus skriver, som du själv nämner, låt ingen döma er för… hur ni iakttar högtider eller nymånar eller sabbater. Sådant är skuggan av det som skulle komma; själva kroppen är Kristus (Kol 2:16-17). Mycket snart avskaffade den kristna kyrkan sabbaten och ersatte den med söndagen, Herrens uppståndelsedag. Som Jesus säger (strax före det ovan citerade): nytt vin slår man i nya säckar (Mark 2:22).

Men hur gör vi nu, vi som har fått sabbaten ersatt av söndagen? Gäller sabbatsbudet ännu? Som evangeliska kristna får vi inse att vilodagen för oss inte är lag utan evangelium. Söndagen, Herrens dag, är inte ett krav utan Guds gåva till oss. Du får vila den här dagen! Du får den här dagen till att fira gudstjänst!

På det sättet kan vi fortfarande följa Tredje budet. Det står varken du skall eller du skall icke Det står tänk. Men det står inte: tänk på den heliga dagen så att du vilar. Tvärtom: tänk på vilodagen så att du håller den helig. Att hålla söndagen helig är att avskilja den för mötet med Gud. Då blir det också en vila - men mera för själen än för kroppen.