Dessa sista båda böner i Fader vår är i själva verket en enda. De borde förmodligen betraktas som en negativ och en positiv aspekt av samma bön. Men det ställer oss inför två problem.

 

För det första säger Bibeln att Gud inte frestar oss och kan inte ens göra det (Jak 1:13). Vad är det då för vits med att be honom att inte göra något som han lovat att aldrig göra? Somliga svarar på detta genom att tolka ”fresta” som ”pröva”. En bättre tolkning är dock att förena bönens båda aspekter genom att förstå ”för oss inte in i frestelse” i ljuset av dess motsats, ”rädda oss från det onda”, och tolka ”det onda” som ”den onde”. Det betyder att det är djävulen det handlar om här, som frestar Guds människor att synda och från vilken vi behöver bli frälsta, räddade.

 

För det andra säger Bibeln att frestelser och prövningar är bra för oss (Jak 1:2). Men om de verkligen är bra för oss, varför ska vi be att inte bli förda in i dem? Det troliga svaret är att denna bön handlar mer om att övervinna frestelsen än att undvika den. Vi skulle således kunna parafrasera bönen på följande vis: ”Låt oss inte bli förda så in i frestelsen att vi faller för den, utan fräls oss från den onde.”

 

Blickar vi tillbaka kan vi se att de tre bönerna i Fader vår är underbart uttömmande. De täcker i princip samtliga våra behov som människor – materiella (vårt dagliga bröd), andliga (syndernas förlåtelse) och moraliska (befrielse från det onda). När vi ber denna bön uttrycker vi vårt ödmjuka beroende av Gud inom varje område av våra liv. Dessutom kan den kristne, som ju tror på treenigheten, i dessa tre böner ana en anspelning på de tre personerna i treenigheten, eftersom det är genom Faderns skapelse och omsorg som vi får ta emot vårt dagliga bröd, genom Sonens ställföreträdande död som vi får ta emot syndernas förlåtelse och genom den helige Andes kraft inom oss som vi räddas från den onde. Inte undra på att vissa forntida manuskript (dock inte de bästa) slutar med doxologin att riket, makten och äran tillhör denne treenige Guden och honom allena.

 

Läs vidare: 1 Joh 3:7-10