Från
Petrus, Jesu Kristi apostel, lever skingrade, som
främlingar, i Pontos, Galatien, Kappadokien,
Från Petrus, Jesu Kristi apostel, till de
utvalda som lever skingrade, som främlingar,
i Pontos, Galatien, Kappadocien, Asien och Bithynien
… och Bithynien,
Från
Petrus
Vi har fått ett dopbrev från
Petrus. När vi lyssnar inåt
till vad han skriver till oss, kommer vi att förstå
vad det innebär att leva i sitt dop. Hela hans
brev handlar om det.
När Petrus skriver brev till oss,
börjar han enligt antik brevstil att presentera
sig själv. Det märkliga är att han
som var jude inte kallade sig Simon Cefas. Så
kallade Jesus honom. Själv säger han att
han heter Petrus.
Det är ett grekiskt namn. Här ser vi ett
mirakel.
När Simon först mötte Jesus
ville han inte gå in i ett hus som inte tillhörde
en jude. Han skulle aldrig kunna tänka sig att
sitta ned och äta en måltid med en som
inte var jude. Han kände en överlägsenhet
gentemot hedningarna. Att vara jude var ett oerhört
privilegium. Han tillhörde Guds folk. Och han
var stolt över det.
Han som förut var en instängd
människa är nu öppen. Ett tecken på
det är att han kallar sig med ett grekiskt namn:
Petrus. Vad hade hänt med honom? Jo, Jesus hade
förvandlat honom.
Jesu Kristi
apostel
Och han kallar sig inte bara med ett grekiskt,
hedniskt namn. Han har också en hednisk titel:
apostel.
Ordet apostel går tillbaka på ett hebreiskt
ord som heter schaliach. Det betyder en som är
utsänd med fullmakt att tala och handla å
någons vägnar. När man använde
det grekiska ordet apostel gick läsarnas associationer
till en som var sänd å kejsarens vägnar
för att erövra mark åt honom eller
fatta beslut å hans vägnar. Han var ett
ombud med fullmakt. Petrus är Jesu Kristi apostel.
Han är Jesu befullmäktigade ombud. Han talar
och handlar å Jesu vägnar och på
hans uppdrag.
När Petrus skriver detta brev befinner
han sig i en hednisk stad: Rom. I slutet av brevet
kallas platsen för
Babylon. Det finns två platser
i bibeln som har det namnet. Den ena är Nebukadnessars
stad. Det var där man byggde ett torn, som skulle
nå upp till himlen (1 Mos
11). Man ville där avsätta Gud. Man
skulle genom egen duktighet kunna nå till himlen.
Babylon står i bibeln för människors
högmod och makt.
En sådan plats på Petrus tid
var staden Rom. Där ville man avsätta Gud.
Men där, mitt inne i denna hedniska stad Rom,
i detta Babylon, fanns en kristen församling.
Och församlingen är sanningens
pelare och grundval (1
Tim 3:15).
Här ser vi nu en judisk fiskfiskare
från Galileen som kallar sig med ett hedniskt
namn, har en hednisk titel och bor i en
hednisk stad. Guds nåd har förvandlat
en Simon till en Petrus och sänt honom bort från
sin isolering och ut på hans uppdrag. Gud kunde
då och Gud kan idag ta hand om en människa
som lever instängd och uppfylld av sig själv,
så att han blir en som glömmer sig själv
och sträcker sig ut mot andra.
Vart sänder
Petrus sitt brev?
Till
de utvalda som lever skingrade, som främlingar,
i Pontos, Galatien, Kappadokien, Asien och Bithynien..
När vi hör
dessa namn tänker vi på Pingstundret i
Apostlagärningarna (se
Apg 2:9-10 
).
Människor som då var i Jerusalem var bl.a
från Kappadokien,
från Pontos och Asien. Kanske
några var med bland de 3.000 som vände
om, blev döpta och levde med i församlingen.
Och sedan for de hem. For hem med den himmelska elden
i sina hjärtan.
De lever
skingrade.
Diasporas, står det på
grekiska. Ordet betyder: Kringsådda. Jfr sporer,
frön som sprids omkring för vinden. När
Guds Ande får ta hand om en människa och
får fylla henne med ordfrön kan Andens
vind sprida dessa så att det börja spira
och växa nytt liv på den plats hon bor.
som främlingar
Ordet främling
kan ha en dubbel betydelse. De är främlingar
på den plats där de bor, alltså inte
infödingar utan invandrare. Vid denna tid bodde
ca 4 miljoner judar som ”diasporafrämlingar”
i det romerska riket. Men de är också gäster
och främlingar på jorden. De går
med i vandringsfolket. De tillhör annorlundafolket.
De följer efter Jesus. Jesus var annorlunda och
kallar oss att vara jordens salt och världens
ljus och ger oss andra värderingar och ett annat
mål för vårt liv. Vad är det
som gör en kristen annorlunda? Något har
hänt med dem, skriver Petrus. Det som hänt
är att de är döpta i Faderns och Andens
och Sonens namn. Och de lever i sitt dop!
