Var därför beredda att bryta upp
och håll er vakna. Sätt allt ert hopp
till den nåd som kommer er till del, när
Jesus Kristus uppenbaras. Ni är lydnadens barn,
låt er inte styras av de begär som behärskade
er medan ni ännu var okunniga. Lev ett alltigenom
heligt liv, liksom han som har kallt er är
helig. Det står ju skrivet: Var heliga, ty
jag är helig. Om ni säger fader när
ni åkallar honom som dömer var och en
efter hans gärningar utan hänsyn till
person, lev då i gudsfruktan under den tid
ni vistas här.
Ni
säger Fader
Petrus talar här om att ni säger
Fader när ni åkallar honom. Om man
sätter bönen som överskrift över
detta avsnitt går det som ett ljussken genom
varje ord. De tappar den kravkramp man kan känna
vid den första genomläsningen, när
man hör kärva ord om att bryta upp och vara
helig och leva i gudsfruktan. Vi förstår
när vi ber, hur vår himmelske Fader vill
något nytt och spännande med våra
liv. Vi smakar på sex huvudord i detta avsnitt.
1. Uppbrott
Var beredda
att bryta upp och håll er vakna.
Sluta upp med att sitta där och slötitta
vid din TV eller dåsa bort i egotrippandets
ensamhet. Kom! Följ med ! Slut upp i upptäckarfärden
tillsammans med Guds vandringsfolk.Hör hur Fadern
säger detta till dig: Var
beredda att bryta upp! Håll er vakna! Ordagrant
står det: "Omgjordande ert sinnes länder".
I dopet har vi fått ett nytt sinne, ett nytt
hjärta. Använd nu det som du fått
i Guds tjänst. Varen
nyktra, stod det i NT17. I det
uttrycket ligger naturligtvis också detta att
inte supa sig full. Då börjar
lastbarheten, skriver Paulus (Ef 5:18).
Man blir omtöcknad i hjärnan. Men ordet
kanske bäst kan översättas: Var klarsynt.
Låt dig inte hjärntvättas av maktmedia.
Fyll inte ditt sinne med allt orent och smutsigt som
flyger genom tiden. Använd ditt förstånd.
Använd din tankekraft. Håll dig klar i
hjärnan. (Jämför
Ef 4:14).
2. Framtidshopp
Sätt allt
ert hopp till den nåd som kommer er till del
när Jesus Kristus uppenbaras.
Ha din förankring i Jesus.
Lev i bönen inför honom. Lyssna in hans
ord. Detta kärleksförhållande till
Jesus kastar ljus över så mycket i ditt
liv. Du ser fram mot hans ankomst. Du får nya
värderingar. Mycket av det du ansåg vara
viktigt blir oviktigt och det som du struntade i får
ett helt annat värde. Framtiden har fått
ett ansikte: Jesus Kristus
uppenbaras.
När du ber, upptäcker
du glädjen i att vara
3. Lydnadens
barn
Ni är
lydnadens barn, låt er inte styras av de begär
som behärskade er medan ni ännu var okunniga.
Bibeln säger att innan vi kom till
tro på Jesus var vi slavar under våra
begär. Vi var slavar under oss själva. Det
är den värsta form av slaveri man kan tänka
sig. Allt kretsar omkring mig själv. Jag vill
bli uppskattad och stå i centrum.
Den som vänder om till Jesus får
en ny chef. Förut hade ni som chef de
begär som behärskade er medan ni ännu
var okunniga. Vi levde där, därför
att vi var okunniga om Jesus. Dina begär styrde
dig. Du trodde du var fri. Men du var det inte. Du
var en slav.
När jag vänder om till Jesus
blir jag fri. Inte för att nu göra vad jag
vill. Inte för att bli min egen chef. Jag blir
fri att lyda en annan chef, Jesus Och jag är
kallad till ett liv i lydnad för Jesus. Inte
till ett liv där jag kan göra vad jag vill.
Utan till ett liv där jag får göra
som han vill. Och där hans vilja sker blir det
på jorden precis som i himlen.
4. Ett helig liv
Lev ett
alltigenom heligt liv, liksom han som har kallat er
är helig. Det står ju skrivet: Var heliga,
ty jag är helig.
Tappar jag bönen leder dessa
ord mig till att bli både självkoncentrerad
och rädd. Jag putsar och försöker och
bekänner och känner mig alltmera dålig
och smutsig och misslyckad.
Det händer något när jag
ber. Jag kommer inför den himmelska tronen. Tillsammans
med de himmelska härskarorna tillber jag Honom
som är helig, helig
helig ... Han är hel, han
är så full av skönhet och godhet och
äkthet och kärlek och glädje och frid...Allt
det jag själv saknar det har jag i honom.
Och när jag hör hur han uppmanar
mig att vara helig så ser jag ju också
en kärleksinbjudan i detta. Jag får vara
inför min Far. Jag präglas av den som jag
är tillsammans med. Jag får likna Far.
Var fullkomliga, så
som er fader i himlen är fullkomlig.
Vilken svindeltanke! En kristen vill likna Far.
Och just den far som Jesus gjort känd för
oss. Han som letar sig fram till syndaren och letar
rätt på den som gått vilse. Var fullkomlig!
Var helig! Var helgjuten! Äkta! Var
barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig
(Luk 6:36).
Vår Far har hjärta för de arma.
En kristen är inte perfekt. Den perfekte
är inriktad mot sig själv. En sådan
människa kan bli mycket hjärtlös. En
kristen behöver be om förlåtelse varje
dag. Han hungrar och törstar efter rättfärdigheten.
Men vi har fått en modell för våra
liv. Var heliga såsom
jag är helig.
5. Fader
Om ni
säger Fader när ni åkallar honom
.... Vi kommer i bönen inför vår
fader som är i himlen. Jag
dröjer där i bönen inför honom
och säger: Min käre himmelske far. Jag dröjer
där, jag låter mig fyllas av glädje.
Stannar i kärlek och tillbedjan. Jag kommer med
åkallan, med ivrig bön.
6. Gudsfruktan
Om jag är där i bön inför
Far förstår jag fortsättningen av
vers 17. Om ni säger
Fader när ni åkallar honom som dömer
var och en efter hans gärningar, utan hänsyn
till person, lev då i gudsfruktan under den
tid ni vistas här.
Denne helige Gud är
min Far. För Jesu skull får jag vara hans
barn. Men det innebär inte att det kan bli något
hejsvejsförhållande till Gud. Eller att
man tar det lätt med hur man lever eller med
orden om nåd och godhet. Guds kärlek brinner
ju i de orden. Gud dömer
var och en efter hans gärningar utan hänsyn
till personen. Han tar inte
hänsyn till våra meriter eller våra
titlar eller vilken position vi nått i samhället
eller i kyrkan. Han dömer var och en efter hans
gärningar, opartiskt och rättvist, "utan
mannamån".
Men vi vet att vi för Jesu skull
får vara Guds barn. Vi hör ihop med Jesus.
Han är vår broder och vi är hans medarvingar.
Den som fått Jesu liv i sig vet att det är
något inom honom som dras till honom. Precis
som det som är i kompassen alltid drar nålen
mot norr. Kärleken för samman. Den som fått
evigheten i hjärtat han har sitt hemland i himlen.
Han är en främling här på jorden.
Det behöver inte betyda att han föraktar
den här världen. Den är ju Guds värld
och Guds skapelse. Han är här ungefär
som en turist, som har lätt packning och med
nyfikenhet och häpnad ser på Guds fagra
riken på jorden. Men han vet att han inte får
stanna här. Han är på väg. Han
har pilgrimstonen i sig. Han går till paradis
med sång.
Han lever i gudsfruktan under den
tid han vistas här. Det betyder inte
att han är rädd för Gud men han är
rädd för att komma bort från Gud.
Han tar sig till vara för sådant som kan
dra honom bort från Far, som han älskar.
Herrens
fruktan är vishetens begynnelse
(Ps 111:10, Ordspr 1:7)
Herrens
fruktan är en livets källa
(Ordspr 14:27)
