Den tolfte oasen 1 Petrus 2:6-8

Hur kristna lever i kyrkan:
3. Där hittar Kyrkans folk grundtryggheten

Det står ju i skriften: Se, i Sion lägger jag en hörnsten, utvald och ärad; den som tror på den skall inte stå där med skam. Äran tillfaller alltså er som tror. Men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna ratade blivit en hörnsten, ett stenblock som man stöter emot, en sten, man snavar över. De stöter emot därför att de inte lyder ordet. Så är det förutbestämt för dem.

Hörnstenen
  Detta som Petrus nu har talat om angående levande stenar och andligt husbygge är något som Skriften redan talat om. (se Jesaja 28:16, Psalt 118:22 ) Det står ju i skriften: Se, i Sion lägger jag en hörnsten, utvald och ärad; den som tror på den skall inte stå där med skam. Hörnstenen lades i hörnet av byggnaden. Den gav inriktningen åt hela byggnaden. Det var den stenen man rättade sig efter när man uppförde väggar och tak. Hörnstenen kunde också vara slutstenen i ett valv. Om man byggt rätt skulle slutstenen som sista sten sitta rätt och bära upp hela valvet.
  Jesus är hörnstenen i Guds kyrka. Han är utvald och ärad. Gud pekar ut honom åt oss. Han kan ge oss den rätta inriktningen. När vi rättar oss efter honom kommer vi rätt. Vi behöver inte stå där med skam. Han behöver inte fly, säger Jesaja varifrån Petrus citerar det här stället (Jes 28:16). Vi har hittat grundtryggheten i livet. Har vi hittat den kan vi sluta upp med alla våra flyktförsök. I stället hittar vi lovsången och glädjen. Äran tillfaller alltså er som tror. Den ära som Kristus fått av Gud genom att han blev utvald till hörnsten, delas av dem som håller ihop med honom och tror på honom. De delar Kristi härlighet.

Risk för ras
  Men när vi glömmer Jesus blir det risk för ras. Men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna ratade blivit en hörnsten, ett stenblock man stöter emot, en sten man snavar över (v 7-8). Vi kommer inte undan att ta ställning till Jesus. Antingen bygger jag mitt liv på honom. Och då får mitt liv en grundtrygghet. Och han gör mig till en levande sten. Något stabilt.
  Eller också säger jag nej till Jesus. Och då kommer jag bort från honom. Jag tappar den fasta grunden. Jag hamnar i mörkret. Jag ser inte vägen klart. Jag snubblar och snavar och stöter emot och faller och blir vrickad. Och Petrus talar om vad orsaken till detta är: De stöter emot därför att de inte lyder ordet. Guds ord är ju fötternas lykta som hjälper mig att se vägen.
  Och sedan fortsätter Petrus och säger: Så är det förutbestämt för dem. Det var inte förutbestämt vilka som skulle falla. Men det var bestämt att den som inte tror på Jesus kommer på fall.

Ni är, ni är, ni är!
  Men det är mycket som händer då jag accepterar Jesus som min frälsare och Herre. Jag blir tillsammans med andra kristna ett andligt hus och ett heligt prästerskap. Jag får veta vem jag är och vem jag är tillsammans med andra kristna.
  Vi behöver få veta det. Vi går där så ofta och känner oss osäkra och missmodiga, kraftlösa och odugliga. Ty också den "i Kristus rättfärdige" faller. Han gör det om och om igen. Till och med sju gånger. Sju är det oändliga talet - gång på gång. Men han står åter upp. Ty vid hans sida går Någon som reser honom upp. Den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp, men de ogudaktiga störtar över ända i olyckan. (Ordspr 24: 16. GT 17).
  Det är precis som Petrus nu vill tala rakt in i vår situation. Han drar oss in i ett kraftfält, in i ord fyllda av Ande och liv. Vi hör hur han ropar ut vad vi är i Kristus. Ni är. Ni är. Ni är. Vi får en beskrivning av oss, där varje ord gör oss häpna. Och där varje ord har en enorm lyftkraft. Mer om detta vid nästa oas.

Grubbelfrågor: Hörnstenen är tydligen en person. Vem? Vad ska vi med hörnstenen till? Hur hittar vi grundtryggheten? När är det risk för ras? När behöver du Jesus som mest? Stanna till vid oasen. Låt Jesus plåstra om din sår. Vila. Drick .

Ger vandringarna ilskor, grubblor, tröstor och glädjor? Kontakta då Bengt genom att klicka här.