Våra synder bar han
i sin egen kropp upp på träpålen,
för att vi skulle dö bort från synden
och leva för rättfärdigheten. Genom
hans sår har ni blivit botade. Ni var som
vilsegångna får, men nu har ni vänt
tillbaka till era själars herde och vårdare.
Varför
behövde Jesus dö på korset?
Om den gode Herden, Jesus, heter det att
han ger sitt liv för
fåren (Joh
10:11). Han satsar sitt liv för att rädda
oss.
”O
vilken kärlek, underbar sann!
Aldrig har någon älskat som han”
(Sv Ps 45:2)
Jesus lyfter av vår
synd, tar den in i sig, bär den upp på
korset. Korset kallas här för träet,
träpålen. Den lodräta bjälken
fanns på avrättningsplatsen, tvärbjälken
fick den dödsdömde själv bära.
När Petrus här använder ordet "träpålen"
menas naturligtvis korset.
De synder jag begår skadar mig.
De är som tyngder som drar mig nedåt. De
skadar människor omkring sig. Mina synder får
dem att tappa livsmodet och glädjen i livet.
Mina synder får Guds fadershjärta att gråta:
Du har vållat mig
arbete genom dina synder och möda genom dina
missgärningar (Jes
43:24b).
Men Gud gör något åt
det. Så älskade Gud världen, denna
bråkiga och besvärliga värld, som
du och jag tillhör, att enda utvägen att
rädda oss var att sända Jesus till oss.
Våra synder bar han
i sin egen kropp upp på träpålen,
skriver Petrus. När Jesus lyfter av våra
synder, bär dem bort är det Gud som handlar
genom honom.
Jag, jag är
den som utplånar dina överträdelser,
för min egen skull, och dina synder kommer jag
inte mer ihåg (Jes
43:24b-25).
När du bekänt dina synder och
gett dem till Jesus, bär Jesus bort dem. Gud
kommer sedan inte mer ihåg dem. Du kanske gör
det. Men inte Gud!
Den gode
Herden hjälper oss att dö.
Till korset får vi gå med
våra synder. Synderna har dödens krafter
i sig. Jesus tar på korset in all vår
bitterhet och besvikelse och självupptagenhet
och självömkan och all vår klagan
och vår smärta.
Det som skedde på korset skedde
för att vi skulle dö
bort från synden (vers
24). När jag ser på korset så
ser jag hur Jesus tog min plats. Han tog in i sin
kropp alla de dödens krafter som ligger i mina
synder och missgärningar. Han gjorde det för
att jag skulle få leva hans liv och ta emot
livets krafter i min vardag. Jag
har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever,
fast inte längre jag själv, det är
Kristus som lever i mig (Gal
2: 19b-20).
Du själv
är gåvan Gud oss gav.
Den räcks åt alla utan krav,
och här ett saligt byte sker:
du tar vår skuld, din frid du ger.
(Sv Ps 73:2)
Den gode
Herden hjälper oss att leva
Det som skedde på korset skedde
inte bara för att vi skulle dö
bort från synden utan också
för att vi skulle få leva
för rättfärdigheten.
Få hitta en rätt färd genom livet.
När vi bekänt våra synder,
tömt ut vår inre sophållare vid korset,
är det sedan viktigt att vi fyller oss med hans
ord, hans liv, hans kärlek. Jesus talar om tjuven
som kommer för att stjäla livets mening
för oss. Men Jesus däremot har
kommit för att de skall ha liv och liv i överflöd
(Joh 10:11). Den gode Herden
hjälper oss att leva Livet.
Du kan säga så här till honom:
Jesus,
jag ger dig mina sår, allt det som gör
ont inom mig och som gör att jag inte
begriper mig på mig själv.
Jesus,
jag håller särskilt upp dessa sår
som jag vet om inför dig … .
Jag vill ta emot det ordet som säger:
Genom dina sår blir vi helade. Tack Jesus för att
du som är ljuset går in i alla mörka
händelser i mitt liv.
Och när du, som är den sårade
Helaren, går in i mina sår, måste
det mörka
i dem försvinna. Tack för att du ser
vad som hänt i mitt liv, du ser och känner
med mig och när jag ser dig på korset
ser jag hur du tog in min nöd och smärta
in i dig. Tack för att jag får tro
att din närvaro nu är där i dessa
händelser
med läkedom och tröst. |
Den gode Herden blir min
Herde.
Vi hittar inte rätt i livet utan
hjälp. Ni var som
vilsegångna får, men nu har ni vänt
tillbaka till era själars herde och vårdare,
skriver Petrus
När vi tar hand om oss själva,
går vi vilse. Vi styrs av omständigheterna,
vi drivs av trenderna, vi mani-puleras av makter och
människor. Vi gick
alla vilse som får, var och en av oss ville
vandra sin egen väg. Men när
vi gick vilse korsade Herren vår väg. Han
lät allas vår missgärning drabba honom,
(Jes 53:6).
Men nu har ni vänt
tillbaka till era själars herde och vårdare.
Jesus är vårdaren. (Episkopos,
står det på grekiska. Av det har vi fått
vårt ord biskop). Jag får om hjälp
att hålla sig nära Honom som är den
gode Herden. Han ger mig den vård jag behöver.
Han hjälper mig att lyssna in Hans kärleksord
i mitt liv. Jag hör vad han säger just nu
till mig:.
Jag är
den gode herden,
och jag känner mina får,
och de känner mig.
(Joh 10:14)
Och han låter den 23 Psalmen tala till mig
mycket personligt:
När
jag får vara din Herde kommer
ingenting att fattas dig. Jag låter dig
vila i min kärlek och slappna av där.
Du får andas ut din sorg och saknad
och andas in mitt liv, min hälsa, min friskhet.
Jag
för dig till vatten där du finner ro.
Kom
till mig och du ska finna vila. Kom till mig
och drick. Min källa har vatten så det
räcker.
Jag upplivar din inre människa.
Jag
ger dig ny kraft och spänst åt dina
trötta tankar. Jag leder dig på rätta
vägar.
Jag leder dig inte alltid på lätta vägar.
Det
vore inte bra för dig. Men jag hjälper
dig
att hitta en rätt färd genom livet.
I
dödsskuggans dal, i allt mörker och alla
svårigheter som kan drabba dig, där är
jag med dig. Jag ställer mig där hos dig.
Jag är där med min tröst och min
kraft.
Sträck ut din hand ...
Jag bereder för dig ett bord där du tar
emot mig i den heliga nattvardens kärleks-
måltid. Där finner du vila och tröst
i din sorg.
Jag
smörjer ditt huvud med olja och kröner
dig till himmelrikets kungabarn. Jag låter
din inre bägare flöda över så
att den fylls
med liv och liv i överflöd. Gårdagarna
tar
jag hand om. När du ser dig tillbaka ser du
endast de två vännerna Godhet och Nåd,
som följer dig. Jag vill vara din Herde och
ha dig nära mig.
Evinnerligen.
