Den tjugofemte oasen 1 Petrus 3:13-17

Där lär vi oss att leva som kristna bland kritiska grannar.

  Vem kan göra er något ont om ni arbetar för det goda? Om ni också får lida för rättfärdighetens skull är ni saliga. Var inte rädda, låt inte skrämma er. Men Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak, så att de som talar illa om ert fromma liv i Kristus får skämmas för sitt förtal. Bättre lida för goda gärningar, om det är Guds vilja, än för onda.

Kritiska grannar
  Det följande avsnittet handlar om vår inställning till dem som står utanför den kristna tron. Och inte bara står utanför utan också är avogt och fientligt inställda och mycket kritiska.. Vi delar inte någon syskongemenskap med dem. De förstår oss inte. "O liv som blev tänt i kristtrognas bröst dig har världen ej känt.” Och vi förstår inte dem …
  Det som är svårt i detta är ju inte bara att de inte begriper sig på oss. Det svåra är att där också kan komma en rädsla för att det vi fått, leder till motstånd, hat, förföljelse. Människor blir rädda för det Jesus-ljus vi har fått. Petrus vill lära oss hur vi ska förhålla oss till dem som står utanför.
  Vi kan dela upp det som här sagts i fem råd:

1. Ivra för det goda
  Vem kan göra er något ont om ni arbetar för det goda?
Det ord som är översätts med arbetar för är på grekiska att vara selot. NT17 har ordet nitälska för det. Giertz använder ordet ivra.
  Petrus anspelar här på människor som på den tiden kallades för ivrarna, seloterna. Bland Jesu lärjungar fanns Simon ivraren (NT 17, men i Bibel 2000 heter han Simon Kananaios). Han hörde till den nationalistiska rörelse, som stod i opposition mot romarna. De hade ofta våld och motstånd på sitt program. De var ivrare med onda medel.
  En kristen skall också vara en ivrare. Men han skall vara det godas zelot. Han skall nitälska - älska med nit - för det goda. Ivra för det som är gott, det som är rent och äkta och sant. Låt er inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda (Rom 12:21).
  Det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta, allt som kallas dygd och allt som förtjänar beröm, ta fasta på allt detta (Fil 4:8).
  Petrus frågar: vem kan göra er något ont? Paulus ställer samma fråga i Rom 8:31: Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? Många vill. Men vem kan?
Kom ihåg Elisas ord till tjänaren som var rädd för hären som omringade dem: Frukta inte! Ty de som är med oss är fler än de som är med dem (2 Kung 6:16).

2 Gläd er!
  Om ni också får lida för rättfärdighetens skull är ni saliga. Det ligger himmelska hemligheter i att få lida för rättfärdighetens skull.

Ni har fått nåden att - ja, inte bara
att tro på Kristus, utan också att
lida för hans skull.
(Fil 1:29)

Salig är ni, när man för
Människosonens skull hatar er och
stöter bort er och smädar er och gör
ert namn avskytt. Gläd er på den
dagen och dansa av fröjd, ty er lön
blir stor i himlen.
(Luk 6:22-23)

3. Var inte rädda
  Var inte rädda, låt dem inte skrämma er. Men Herren, Kristus, skall ni hålla helig i era hjärtan.
  Vi är rädda för så mycket, för människor, för framtiden, för att bli ifrågasatta och skrattade åt. Bakom alla dessa rädslor står djävulen. Lite längre fram i detta brev skriver Petrus att er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon (5:8). Han är inte ett lejon. Men han kan imitera ett lejon. Han ryter. Han vill få oss att bli rädda. Han vill att vi ska släppa in fruktan i våra hjärtan.
  Rädslor, fruktan ställer till mycket elände bland Guds folk. Genom hela Bibeln hör vi därför hur Gud gång på gång säger sitt "frukta inte" till oss. Och nu ger Petrus receptet mot dessa rädslor som vill fånga oss: Herren, Kristus, skall ni hålla helig i era hjärtan.

Han som är i er är större än han
som är i världen...
(1 Joh 4:4)

… den fullkomliga kärleken
fördriver rädslan.
(1 Joh 4:18)

4. Var beredda att svara
  Var alltid beredda att svara var och en av er som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt ...
  En kristen ska vara beredd på att ge svar på varför hon är kristen. Ingen kristen kan svara på alla frågor som människor ställer. Men hon ska kunna ge svar på det hopp som är i henne.
  En kristens hopp är inte någon blek önskan - vi ska hoppas det bästa. Hennes hopp är starkt. Det är ett levande hopp (1 Petrus 1:3). Det grundar sig på att Jesus har dött och uppstått. Hoppets symbol är ankaret. Det är något fast, något absolut säkert.
  Lägg märke till att huvudordet för Paulus är tro. För Johannes är huvudordet kärlek. Men för Petrus är det hopp. Petrus är klippan. För honom är kristendom något mycket fast och säkert.
  En kristen kan inte svara på alla frågor. Men hon kan ge skäl för det hopp som är i henne. Hon har inte bara kunskap om Jesus utan också erfarenhet av honom och har en inre gemenskap med honom.
  Detta svar får hon ge ödmjukt och respektfullt. Det är inte bara viktigt vad som sägs utan också hur det sägs. Man får ge sitt svar utan överlägsenhet och förakt. En kristen kommer alltid nedifrån. Det är viktigare att vinna människan än att vinna diskussionen.

5. Våga lida
  ... i medvetande om er goda sak, så att de som talar illa om ert fromma liv i Kristus får skämmas för sitt förtal. Bättre lida för goda gärningar, om det är Guds vilja, än för onda.
  Det som Guds folk behöver lära sig är lidandesbereddhet. Att våga något för sin tro. Det är under lidande och smärta som ett nytt liv födes fram.
  Jag kan få lida för mina goda gärningar. Jag kan erfara Herrens kallelse att gå in under bönekamp och får dela Hans nöd och smärta för en bygd, en församling, en familj. Då kan Guds vilja ske För Gud vill att alla människor skall räddas (1 Tim 2:4).
  Vi måste därför tala med människor om vår tro i medvetande om vår goda sak. Vi behöver bli Kristus-medvetna. Inte självmedvetna. När människor ser vårt fromma liv i Kristus, får de ana att här ligger en hemlighet fördold, en kraft som hjälper oss att inte bli aggressiva när människor talar illa om oss. De börjar skämmas för sitt förtal och måste tystna.

Grubbelfrågor: Varför är somliga grannar så kritiska? Tänk om du skulle bli zelot! Vad menas med det? Hur kan somliga vara glada när de blir förföljda? Varför är vi så rädda? Finns det recept mot rädsla? Hur håller man Herren Kristus helig i sitt hjärta? Kan du ge skäl för det hopp som är i dig? Vågar du bli lidandesberedd? Nu behöver du tänka igenom detta när du sitter där och vilar vid oasen.

Ger vandringarna ilskor, grubblor, tröstor och glädjor? Kontakta då Bengt genom att klicka här.