Den trettioandra oasen 1 Petrus 4:7-9

Där lär vi oss att leva som kristna när slutet närmar sig.

  Men nu är slutet på allting nära. Var samlade och nyktra, så att ni kan be. Framför allt skall ni älska varandra hängivet, ty kärleken gör att många synder blir förlåtna. Var gästfria mot varandra utan att knota.

Men nu är slutet på allting nära
  Världen har sin början. En gång skall den få sitt slut. Gud som en gång satt i gång världen, skall en gång sätta stopp för den. Vi vet inte när det skall ske. Men vi vet en del om hur det ska ske. ...himlarna skall försvinna med dån, himlakropparna upplösa i eld och jorden och allt som människor gjort där förgås (2 Petr 3:10).
  Ibland har vi lett åt detta påstående. Men vi gör det inte idag. Vi vet att atomen, som är packad av eld och bunden av energi, kan med rätt apparatur sprängas, förlösas och sätta i gång en kedjereaktion som på någon timma gör slut på allting på jorden.
  Vad betyder detta för oss? Förändrar det vårt sätt att tänka och handla? Om vi förstår att slutet på allting nu är nära, blir vi inte lika bundna vid sådant som går under och förgår. Vi kommer att bli mycket mer bundna vid det som består.
Hur skulle vi reagera om doktorn sa att vi hade sex månader kvar att leva? Betyder det att vi skulle gripas av panik? Låt oss se vad Petrus säger. Han tar upp tre områden som han vill att ska bearbeta.

1. Våra tankar.
Var då samlade och nyktra, så att ni kan be.
  Var klarsynta och nyktra, översätter Giertz. Det är lätt att gripas av panik. Det snurrar runt på hjärnkontoret. Man blir förvirrad, känner hopplösheten långt ner i själen. Det finns ingen framtid. Bara kriser och krascher. Man grips av ångest, förtvivlan. Man kanske försöker döva den känslan med alkohol och droger. Berusa er inte med vin, där börjar lastbarheten, utan låt er uppfyllas av ande, skriver Paulus (Ef 5:18).
  Petrus säger: Börja be!
  Det är viktigt att vi lär oss att be. Inte panikartat. Inte i skräck. Utan i trygg förtröstan på vår käre himmelske Fader. Om jag lärt känna honom, kan jag förstå att om änden på allting nu är förhanden, så är också detta i Guds hand. Jag får tala med honom också om detta. Om vi lärt oss att be, kommer vi att i svåra stunder behövas också av andra, som inte är kristna. Lägg märke till att Petrus uppmanar oss att vara samlade och nyktra, så att ni kan be. Vi behöver varandra. Den gemensamma bönen har med sig stora löften.

2. Våra hjärtan.
Framför allt skall ni älska varandra hängivet, ty kärleken gör att många synder blir förlåtna.
  Det är mycket vanligt, när svårigheter kommer, att man blir självupptagen. Man ser bara sig själv. Allt snurrar runt omkring mina problem.
  Med Jesus är det tydligen tvärtom. När Jesus hänger på korset flödar hans kärlek som starkast. Han ber för dem som spikar fast honom. Han ser till att Johannes tar hand om hans mor. Maria. Han ägnar sina sista timmar åt ett kriminalfall.
  Petrus uppmanar oss att framför allt tänka på vad som finns i våra hjärtan. Om det finns bitterhet, besvikelse, självömkan där, behöver jag få bli tömd på det vid korset, så att det sedan finns plats i mitt hjärta för Jesu kärlek. Hans kärlek blir en inre motor som hjälper mig att sträcka mig mot andra.

... skall ni älska varandra.
  Vi behöver varandra som lemmar i samma kropp. Vi får mer och mer öva oss i att se varandra, lyssna på varandra, ta hand om varandra, förmana och uppmuntra varandra, förstå att vi är handikappade utan varandra.

... hängivet,
uthålligt. Sträva efter kärleken (1 Kor 14:1).
  Något händer där kärleken är i rörelse: Kärleken gör att många synder blir förlåtna.
  Vad betyder det? Det kan betyda att jag själv kommer in i Guds förlåtelsesfär så att mina synder blir förlåtna när jag lever ut Jesu kärlek. Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet (Matt 5:7).
  Jesus säger till Simon om synderskan som smorde Jesu fötter: Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som fått litet förlåtet, älskar litet (Luk 7:47, Folkbibeln).

  Det kan också betyda att den som älskar andra, överser med hennes fel. Kärleken täcker över den andres synder. Jag får se henne med andra ögon.
Kärleken gör att många synder blir förlåtna.
Kärleken överskyler en myckenhet av synder (NT 17)
Kärleken vill ingen något ont (1 Kor 13:5).

  Kärleken vill gärna förlåta. Där förlåtelsen ej finns, kan Satan få övertaget, skriver Paulus: Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Och när jag har förlåtit, om jag nu har haft något att förlåta, har jag gjort det för er skull och inför Kristus, för att inte Satan skulle få övertaget över oss. Vad han har för avsikter vet vi ju (2 Kor 2:10 f).

3. Våra hem
  Var gästfria mot varandra utan att knota. I de yttersta tiderna kommer nog de kristna hemmen att få betyda mycket mer. Bönegrupper och bibelstudiegrupper kan få samlas där.
  Är mitt hem mitt hem eller är det Herrens?

  Håll broderskärleken levande. Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det (Hebr 13:1-2).

Grubbelfrågor: Hur förbereder du dig för slutet?                 Ditt livs slut?                 Världens slut? Hur bearbeta tankarna? Hur bearbeta ditt hjärta? Hur bearbeta ditt hem? Har du mött någon ängel någon gång? Det kanske kommer till dig någon ängel just nu när du vilar vid oasen, dricker ur källan och plaskar med fötterna.

Ger vandringarna ilskor, grubblor, tröstor och glädjor? Kontakta då Bengt genom att klicka här.