Var herdar för
den hjord som Gud anförtrott åt er ...
Dessa ord läses vid varje
prästvigning. Det är detta som Jesus, Herren
och Herden, vill med sina präster. De skall vara
herdar! Pastorer!
En del, som är präster, pastorer,
läser dessa ord med dåligt samvete. Det
minsta man får vara är präst. Man
är inte herden som leder hjorden. Man leds av
den. Man sugs in i förväntningarna, man
dras in i ett system, man snurrar runt i kyrkoapparaten.
Man är kontorschef, församlingsdirektör,
karusellskötare, som får verksam-heten
att snurra runt. Låt den gå, låt
den gå, låt den aldrig stilla stå...
Eller som en präst suckade: ”Nu
lever inte mer jag .. det är människors
förväntningar som lever i mig”.
Jesus gick omkring och gjorde gott. Men jag,
suckar prästen, går bara omkring. Paulus
kunde vara både tältmakare och herde. Jag
kan det inte. Jag räcker inte till för både
familjen och församlingen. Jag klarar inte av
konfirmanderna. Jag orkar inte fördjupa mig i
Skriften. Mitt böneliv är så svagt.
Jag hinner inte med mig själv. Räcker inte
till. Klarar inte av. Orkar inte med.
Jesus kallas i vers 4 för
den högste herden.
När jag är stilla inför honom och riktar
blicken uppåt mot honom, som är både
Herre och herde, får jag möta hans ögon.
Vad ser Jesus idag då hans ser på sina
herdar? När han ser herdeskarorna fylls
han av medlidande med dem, för de är illa
medfarna och hjälplösa, så
missmodiga och uppgivna, kraftfattiga och glädjelösa
(jfr Matt 9:36).
Och Jesus riktar sig till dem som inte är
präster och säger: Bed med mig för
dessa arbetare i Guds skörd.
Sedan vänder sig Han som är den
högste herden, den gode Herden,
till var och en som Han kallat att vara herde, pastor,
för sin hjord. Han riktar sig till dem så
som en herde riktar sig till fåren. Ty precis
som Jesus i Nya Testamentet är både Lammet
och Herden, så kan inte den som är herde
vara det om han inte också vet att han är
ett lamm, ett får i Guds hjord. Den som leder
andra måste själv vara ledd.
Tankeställare:
Jesus fick medlidande med människorna
som var illa medfarna och hjälplösa som
får utan herde.
Kanske du kallas att dela hans nöd
för herdarna som är illa medfarna, som
herdar utan får.
Ja, Herden riktar sig nu mycket personligt till sina
herdar:
Jag är din herde. Ingenting skall fattas
dig när jag får vara det.
Lägg dig ned i min kärlek. Se uppåt
till mig.
Jag har möjligheter i ditt liv, som du aldrig
sett.
Jag låter dig vila i mina kärlek och
hämta ny kraft.
Jag leder dig till strömmar av levande vatten,
där du får släcka din törst
och finna ro.
Jag förnyar din inre människa och ger
dig ny kraft.
Jag leder dig på rätta vägar genom
mitt ord.
Jag är med dig i mörker och ensamhet.
Jag dukar ett nattvardsbord för dig, en glädjens
måltid, och smörjer dig med Andens olja
och låter dig leva i mitt överflöd
så att du i mitt hus tillsammans med mitt
folk kan få sjunga den nya sången.
När Jesus är Herre
hör vi hur han på nytt ger uppdraget till
sina herdar: Var herdar
för den hjord som Gud har anförtrott er
...
Och Jesus öppnar deras ögon så
att de ser vad han ser. Ty Jesus ser idag människorna.
Och när han ser dem fylls
han av medlidande med dem, för de är illa
medfarna och hjälplösa, som får utan
herde (Matt 9:36).
Var herdar!
Vilket förtroende.
 | Grubbelfrågor: Denna oas slutar inte med
grubbel.
Låt det som anges som tankställare
förvandlas till böneämnen.
|
